@my casa

I MITT VARDAGSRUM

 

 

har jag landat efter några timmars tungt arbete hos kund. 

Sitter i soffan med ett glas varmt te,
& tittar mig omkring i rummet.

Har ju länge tänk att göra en ommöblering i detta rum. 

Det är ju 1:a oktober idag,
höstmånaden.
Dags att bona in sig lite mer inför den mörka årstiden.

 Inte för att det känns som någon mörk årstid
just nu

solen strålar ju verkligen in genom fönstren.

Men man vet ju vad som väntar runt hörnet.
Vill plocka upp mattorna, plädarna, fårskinn & lite 
murriga kuddar som har tillbringat sommaren i källaren.
&
självklart fram med  ljuslyktor …
ni vet ingen höst utan stearinljus. 

 

Frågan är nu bara,
när ska jag orka/hinna ta tag i 

denna ommöblering,
som det känns just nu,
hade jag hellre gjort detsamma som dessa

två små herrar .

Eskil & Sören vet precis hur man gör en eftermiddag
efter en tung arbetsdag.
En power nap skulle ju känns så rätt -
kanske … kanske …
orkar jag efter det påbörja operation ommöblering.

 

På mitt Instagram @atmycasa
har jag fått frågor om jag kan visa en ”close up” på min peace tavla.
Och visst kan jag det, här är den :)

k r a m åsa

Kommentera - 3 kommentarer
Föregående artikel ETT STÄLLE I MIN…

ETT STÄLLE I MIN SMAK

 

 

 

Jag visade ju våra små söta frityrkorgar i mitt senaste inlägg
här på bloggen.
Har fått frågor var jag fått dem ifrån?

Jag har köpt dem här,
hos Sally Voltaire med systrar

 De har precis öppnat upp i Sickla Köpkvarter,
det är i stort sett samma koncept som de tidigare hade i PUB huset.
Med en kombinerad lifestylebutik & restaurang.
- Förresten vet att den delen av PUB ska göras om till hotell,
det är därför alla butiker flyttas ut - 

 

 Systrarna Voltaire finns alltså nu i Sickla
& så småningom kommer de även öppna upp på Åhlen’s city

 

 

 

Så mycket roligt att handla här, väldigt schysta saker till köket
& så detta härliga lunch/fika ställe.

Japp,  hit blir det fler turer, det känner jag det!

k r a m åsa

Kommentera - 6 kommentarer
Nästa artikeln I MITT VARDAGSRUM
Föregående artikel SMARRIGT MED SÖT…

SMARRIGT MED SÖTPOTATIS

Ikväll blir det sjömansbiff här hemma,

Till förrätt kör vi friterad sötpotatis,
alltså sötpotatis pommesfrites.
Har ju testat det på Supper Gården & tyckte det var så jädran’s gott .
När jag sedan hittade dessa små underbara frityrkorgarna hos
Sally Voltaire med systrar,  i Sickla Köpkvarter, kände jag bara
att jag måste testa att göra egna pommes.

&
ja, de blev precis lika knaprigt goda som de hos Supper.

Det var bara att skala & skära potatisen i
pommesfrites formade bitar.
Ner med dem i kokande olja, jag använde rapsolja,
lät potatisen  ligga kvar tills den var gyllene.

Upp med dem på ett hushållspapper & på med salt.

Nytt coolt porslin har jag också fått tag i,
från Anitha Schulman, inspirerat från tatueringskonst.

Ljuset för Pappa är fortfarande tänt,
det släcker jag inte förrän denna dag är slut.

Ett stort TACK för alla värmande ord jag fått idag,
både här på bloggen på sms & på mitt instagram.

Vänlighet överallt – det värmer <3 <3 <3

k r a m åsa

Kommentera - 6 kommentarer
Nästa artikeln ETT STÄLLE I MIN…
Föregående artikel MAYDAY, MAYDAY…

MAYDAY, MAYDAY ... ESTONIA ... PLEASE

Sakta smög en fästing över mitt lår,
-den måste ha kommit med hem från skogen när barnen & jag
var och plockade svamp i eftermiddags-
berättade jag för pappa,
sittandes på vår pianopall i vardagsrummet, med telefonen i örat.
Detta samtal den 25 september 1994
blev de SISTA orden vi sa till varandra
Pappa & Jag

∼ vi hörs på onsdag, då är jag hemma igen
∼japp det blir bra det, sa jag
Hej då

det sista samtalet … bara så …
vardagligt, enkelt … inget mer … aldrig mer …

MIN pappa kom INTE hem den där onsdagen,
han kom aldrig hem,
det finns ingen grav …

Hans namn är ett av de 852 namn som är inristade
i en minneslund på Djurgården

Så otroligt många namn,
sån otroligt stor sorg

Min &  (många anhörigas)  STORA fråga är fortfarande…
varför tog vi inte hand om de kroppar som det fanns möjlighet att ta hand om,
varför bärgades inte båten.
Personligen tror jag att man alltid behöver ett avslut
& någon form av förklaring vid en stor tragedi av detta slag.
En ordentlig utredning om vad som egentligen hände
& absolut inga idiotiska idéer  
om att täcka vraket & därmed våra anhöriga med cement,
ett förslag som verkligen kom på tal, & som idag låter helt galet!
Detta hade ju helt klart gjort att vi anhöriga sluppit dessa

konspirationsteorier som nu cirkulerar helt fritt och som gör att
vi fortfarande efter 20 år inte kan finna någon riktig ro i vår sorg.

Vi har ingen förklaring
Vi har inget avslut

Min STORA fråga är alltså fortfarande,
varför valde man att göra som man gjorde ?
Varför fick vi anhöriga inte uttala oss om hur VI egentligen VILLE ha det?

20 ÅR av SAKNAD

Kommentera - 31 kommentarer
Nästa artikeln SMARRIGT MED SÖT…
Föregående artikel LÖRDAGSMORGON