Lillan, storasystern och Marcus och Martinus

9 december, 2016 Skriv en kommentar
Okategoriserade

Annonsen laddas.

_dsc0963

 

Det kan vara så att Lillan har bästa storasystern ever. Jag menar huuur gulligt är det inte att köpa biljetter och ta med sig Lillasystern för att titta på de stora idolerna Marcus och Martinus i Idolfinalen?

Jag sitter förstås som klistrad framför rutan här i fjällen och hoppas få en skymt av jäntorna som är där på egen hand.

I vissa lägen har det absolut sina fördelar att ha storasystrar som är betydligt mycket äldre. Och har de sedan egen lägenhet i Stockholm dit man får komma och hänga en helg och gå på Idolfinal och Julmarknad på Skansen, ja då kan det nog inte bli så mycket bättre!

 

Fin fredagkväll önskar jag er!

Kram kram

DrömhusHelena 

 

 

Skriv en kommentar

*

Här sitter jag och skriver

9 december, 2016 1 kommentar
Okategoriserade

Annonsen laddas.

_dsc0959

 

Mysbyxorna är på och arbetet är igång. Kent dunkar på på låg volym i bakgrunden och jag är tagg på att skriva.

Lofsdalen har fått medel från Tillväxtverket för att marknadsföra och utveckla orten. En ny hemsida ska tas fram och den är jag inblandad i sedan förra vintern. De närmaste veckorna gäller absolut slutspurt, för sedan ska sidan lanseras.

 

_dsc0953

 

Har ni varit i Lofsdalen? En riktig liten pärla om ni frågar mig. Här är genuint och lugnt med fokus på natur och friluftsliv. Om vintern finns utmärkta förutsättningar för skidåkning både på längden och tvären.

Lofsdalen kan faktiskt stoltsera med Sveriges näst brantaste pist, Rännan. Den är tom brantare än Väggen i Sälen och slås bara av Chocken i Idre. Flera jag pratat med har blivit otroligt imponerade av utbudet av backar här. Liten ort – stor skidåkning är faktiskt helt sant här!

 

Kram kram

DrömhusHelena 

 

Skriv en kommentar

*

1 kommentar

Fjällhuset har blivit skrivarstuga

8 december, 2016 3 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

_dsc0935

 

Så var jag framme i vårt hus i fjällen. Körde upp idag och ska stanna några dagar. Har räknat ut det så fiffigt att om jag i lugn och ro får vara helt i fred här uppe några dagar, då hinner jag jobba undan en massa jobb som ligger och väntar på att bli gjort. Sedan kan jag varva ned och ta det piano och pyssla ända fram till efter nyår, smart va?

Det blir toppen!

Dessutom har jag ett jobb som pågår här uppe så jag har faktiskt ett par möten inbokade också. Det är faktiskt väldigt skönt att bara få vara helt i fred när man har skrivjobb som ska göras. Jag förstår verkligen hela grejen med att ha en skrivarstuga, om man är författare alltså. Jag menar när orden och inspirationen rinner till då vill man inte bli avbruten, då vill man bara skriva tills ögon och fingrar blöder.

 

_dsc0934

 

För att inte helt tappa julfeelingen köpte jag med mig lite röda blommor från ICA nere i byn. En vacker snittamaryllis och en helt vanlig röd julstjärna får stå för julpyntet här uppe den här veckan.

Det är inte mycket snö här, mest bara is på vägarna och så lite hoppressad blötsnö i terrängen. Backarna är vita men har ingen aning om om det går att åka ens? Tänker inte ge mig ut i alla fall så det får vara hur det vill med det.

Nej nu ska jag ta och ge mig i kasat med lite skrivarbete här då. Tror att jag tar mig ett litet glas vitt vin att smutta på.

 

Kram kram

DrömhusHelena 

 

 

Inre hallen med Le Corbusier och dagens planer

8 december, 2016 1 kommentar
Okategoriserade

Annonsen laddas.

 

_dsc0929-2

 

Godmorgon vänner

 

My good vad det inte gick att fixa med bilder här på morgonen som jag tänkt. Nu har jag suttit här snart en timma och det har jag inte tid med. Det fick helt enkelt bli en svartvit bild idag.

Jag ska sticka till Lofsdalen idag och vill gärna köra så tidigt som möjligt för att slippa köra hela vägen i mörker. Men i vanlig ordning tar allt bara längre tid när man försöker skynda sig…

Den här nya datorn är ju käck, men jag har verkligen inte lärt mig hur allt fungerar, så ännu så länge tar det onödigt lång tid att redigera bilder och exportera och sådant. Arkivet är i en enda röra och jag behöver styra upp det asap. Jag har en kille som ska komma och hjälpa mig med det, men det blir först v 50.

Ja så nu blev det bara den här svartvita bilden på vår inre hall. En hall som knyter ihop alla rum på nedervåningen. Härifrån kommer man till trappan upp, källaren, köket, tv-rummet, matsal/vardagsrum och den yttre hallen där entrén finns.

Vi har tänkt lite som så att alla rum ska användas och kännas ”rummiga” snarare än bara vara genomfartspassager. Är ni med på vad jag menar? I den här soffan ligger, halvsitter eller sitter vi faktiskt ofta. Lillan ligger där och kollar iPad, jag sitter eller ligger och läser tidningar eller jobbar ibland. Så det är i allra högsta grad ett ”rum” som används. Tvätten brukar landa där också, när den kommer upp från källaren. Det är jag dock inte så förtjust i…

Soffan Le Corbusier har vi köpt på auktion på Lauritz. Vi ropade in den innan vi flyttade in här och hade tänkt oss den som en soffa, först till Lofsdalen, sedan till vardagsrummet i det här huset. Men när den kom insåg vi att den skulle vara på tok för liten så den hamnade i hallen istället och där sitter den som en smäck!

Nej nu måste jag packa ihop här och dra i väg till Lofsdalen. Mamma ringde nyss för andra gången för att varna mig för halka och uppmana mig att köra försiktigt. Äsch mamma, du vet väl hur jag gör… Plattan i mattan bara, och med den bilen som vi har också, uj uj, nu kommer det att gå undan 😉

 

Kram kram

DrömhusHelena 

 

Skriv en kommentar

*

1 kommentar

Ni har ett sådant fantastiskt hus, går in här varje dag men dålig på att skriva. Kör försiktigt….Jag avskyr att köra i mörker och regnar det så är det ännu värre. Kram Anne ”stjärnor & Champagne”

Jag skulle inte ha något emot detta just nu

6 december, 2016 Skriv en kommentar
Okategoriserade

Annonsen laddas.

img_2156

 

Det är väldigt mörkt ute idag. Mörkt och kallt och jag skulle inte ha någont mot att åka till varmare breddgrader.

Varför inte en sväng till Abu Dhabi tänker jag. Det verkar vara många som är där nu. Laddar inför julen liksom.

 

img_2157

 

Den här mönsterbonazan sportade jag vid poolen den enda dag som jag faktiskt badade när jag var där sist. Annars var det mest jobb. Ett fantastiskt roligt jobb dock!

 

img_2167

 

De här två männen kom för att sätta upp tavlor där jag pekade. Just den hallen där de står kallar vi för ”The art gallery”. Där blev det några tavelväggar.

Jag lovar att visa före och efterbilder när allt är klart. Det blir så galet fint! Svårt att se på denna bild bara 🙂

För den som inte vet det, och undrar, så är det så att jag inreder ett hus i Abu Dhabi. Roligaste jobbet, eller hur?

 

(Ursäkta den dåliga kvaliteten på bilderna, de är tagna med min iPhone)

 

Kram kram

DrömhusHelena

 

 

Skriv en kommentar

*

Utsikten mot Norr från vår balkong

5 december, 2016 2 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

_dsc0913

 

Godmorgon

 

Jag har vid några tillfällen fått önskemål om att visa mer av omgivningarna runt vårt hus.

Som jag skrivit tidigare bor vi uppe på ett berg med ganska fin utsikt över stan. Tror inte att jag visat det tidigare.

Det är framförallt nu på vintern som alla husen syns. Sommartid döljs det mesta av grönska.

För er som inte är bekanta med Västerås kan jag berätta att nedanför den gula och den ljusblå villan, rinner Svartån och först på andra sidan ligger hyreshusen som är lite rödaktiga.

Svartådalen, som faktiskt inte alls syns härifrån trots att det bara är typ 100 m dit, är en grön oas som rinner genom hela staden. Ån i sig är iofs brun och inte alls inbjudande, men miljön runt den är mycket vacker på sina håll. Jag kan visa er någon dag.

 

Ha en fin dag mina vänner!

Kram kram

DrömhusHelena 

Skriv en kommentar

*

2 kommentarer

Apropå förtätade städer så kanske man borde börja med alla köpcentrum! Tänk om den ytan kunde utnyttjas bättre ? Köpladorna borde ju kunna ha 1-3 våningar med bostäder ovanpå (tror det skulle bli mänskligare områden om människor bodde där också!) butiksdelen (precis som inne i städerna) o

Julmarknad på riktigt och historien upprepar sig

4 december, 2016 1 kommentar
Okategoriserade

Annonsen laddas.

_dsc0818

 

Hemma igen efter en mycket stämningsfull julmarknad med tillhörande Luciaframförande i Fläckebo kyrka.

Lillan blev lycklig direkt när hon klev ur bilen. Där stod en fin fjording och väntade!

 

_dsc0829

 

En kort ridtur gjorde dagen för henne!

Kyrkstallarna passade alldeles utmärkt för en julmarknad och här var minsann inga halvfabrikat. Allt var hantverk.

 

_dsc0851

_dsc0842

 

Givetvis fanns en tomte med godiskorg på plats.

 

_dsc0843

 

Vi tittade till pappas grav förstås och tände ett ljus. Rosorna som mamma satt dit tidigare var magiska iklädda rimfrost och is.

 

_dsc0858

 

Och Fläckebo kyrka var lika bedövande vacker som vanligt.

 

_dsc0849

 

Salas Lucia framträdde och sjöng så klockorna stannade. Så stämningsfullt!

Kändes fint att sitta där tillsammans med Lillan, som hade myror i brallan, och tänka på hur jag själv satt där i den obekväma kyrkbänken i tidiga ottan varenda juldagsmorgon när jag var liten.

Då höll jag mormor i handen. Nu var det Lillan som höll sin mormor i handen… Historien upprepar sig…

 

_dsc0871

 

Fortsatt fin kväll kära vänner!

 

Kram kram

DrömhusHelena 

 

 

Skriv en kommentar

*

1 kommentar

En neutral färgskala här hemma och lite jobbigt med jul

4 december, 2016 7 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

_dsc0814

 

Halloj denna andra advent

 

Familjen är på vift och jag pular runt här hemma (jag vet att det betyder något annat på norska, men jag pular på svenska :-)) och försöker hinna med både ditten och datten. Om en stund kommer min syster och hämtar mig för vi ska åka med mamma till Fläckebo på julmarknad.

Det är julmarknad vid de gamla kyrkstallarna vi Fläckebokyrka, där pappa är begravd. Känns fint att komma dit en dag som denna. Hela julen och allt det som är kring det känns ganska jobbigt faktiskt. Vi var hemma hos mamma på 1:a advent, då bröt vi ihop allesammans. Mamma, syrran och jag bara grinade ohämmat…

 

_dsc0812

 

Jag bara gick där och väntade på att pappa skulle komma in genom dörren, eller att jag skulle höra prasslet av en tidning inne i vardagsrummet, eller att han plötsligt skulle dyka upp och skoja till det med barnbarnen ”Hej på dig tandlösa Tilda!”… Men det kom inte in någon genom dörren, och inte hörde jag prasslet av någon tidning heller…

Nej nu är det bäst att jag tar mig samman och kammar till mig lite. Önskar er alla en riktigt härlig 2:a advent och bjuckar på några bilder från vårt vardagsrum. Nästa gång ska jag släcka den stora stjärnan så ska ni få se vad fin den är. Mörkgrå med guldglitter på. Tyvärr blev bilderna här inte alls bra med den tänd. Men jag återkommer med det. Gör om och gör rätt!

 

Kram kram 

DrömhusHelena 

 

Skriv en kommentar

*

7 kommentarer

Tack för igår! 😚 En fin stund i ett fint hem med god mat….Julen är jobbig för oss alla men vi tillsammans kommer att se till att alla blir nöjda och glada ändå 💖

Vansinnigt vackert vardagsrum!
Kan inte alls sätta mig in i din känsla, men känner verkligen för dig <3
Hoppas ni har en mysig söndag på julmarknaden.
Kram Anna

Jag tycker inte du behöver ta dig samman eller kamma dig jag tycker det verkar högst normalt att bryta ihop på det viset och tryggt att ni gör det tillsammans. Det är så det är i sorgen efter ngn kär. Kram till dig och de dina!

Min pappa gick bort för bara 7 veckor sedan, så nog kan jag förstå. Undrar om overklighetskänslan någonsin släpper. Tomheten är sååå stor…

Då får jag också kamma mig för tårarna rinner längs kinderna här av att läsa dina ord, men du behöver inte gaska upp dig, sorgen kommer och sköljer över en, det är likabra att du åker med vågen och inte håller inne <3 jag känner med dig vännen. Största kramen

Paketkalendern 2016

3 december, 2016 2 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

_dsc0783

 

Halloj

 

Har ni en skön lördag? Det har jag. Mamma och min syster har nyss varit här. Vi käkade lunch och fikade. Jag bjöd på soppa och mamma hade en vansinnigt god saffranslängd med sig, som jag proppade i mig flera skivor av. Ångrar mig nu…

Såg ni Mia Skäringers skojiga inlägg på Facebook om paketkalendrar? Hahaha, hon är bara så skön! Så mitt i prick liksom 🙂

Så på tal om det tänkte jag att jag tar och visar Lillans för i år. Jag brukar variera inslagningen (precis så festligt som Mia beskriver det) och i år blev det guld. Antagligen sista året vi kör detta. Blir svårt att få till det till lite större barn då merparten av innehålet är sådan som kostar någonstans mellan 10-20 kronor. Kanske kör jag varianten med paket vid advent. Dvs 4 stycken istället för 24. Eller också struntar vi i det helt och hållet. Vi får se.

Nu ska jag fortsätta kommentera i debatten om byggnationer i skogen här vid vårt hus, som pågår på mitt privata Helena Köhl-konto på Facebook. Fastighetsnämndens ordförande Magnus Edström (MP) har svarat på mitt första inlägg och jag har läst på… rejält… så nu ska jag fortsätta att ställa en del relevanta frågor. Kika gärna in HÄR om ni vill hänga på i diskussionerna.

 

Kram kram

Helena 

 

 

Skriv en kommentar

*

2 kommentarer

Vi kör fortfarande med kalender till yngsta barnet, som nu är 15 år… Jag tycker det är minst lika roligt jag. Men visst blir det svårt att hålla sig under 20-lappen. Liten chipspåse på fredagar, godis på lördag, sen blir det snoddar, hårspännen, Läkerol, strumpor, duschkräm och liknande. Farmor brukar slå in pusselbitar.

Villan i skogsbrynet och någon har tappat det

1 december, 2016 14 kommentarer
Okategoriserade

Annonsen laddas.

_dsc0795

 

När vi flyttade in här hittade vi gamla ritningar från 1920-talet (de ursprungliga från 1912 är spårlöst försvunna) och upptäckte då att vårt hus har ett namn. Villa Skogsbrynet. Det var vanligt att husen hade namn vid sekelskiftet, så det är inget märkvärdigt med det, men jag tycker att det låter så fint och trevligt, Villa Skogsbrynet – Villan vid skogsbrynet…

Då, var den här platsen rena rama förorten. Stadskärnan var liten och låg en bit bort nedanför berget vi bor på. Nu 100 år senare har allt vuxit ihop och Villa Skogsbrynet ligger väldigt centralt i stan. Det tar ca 7 min att gå ned till Stora torget om man spänstar på, men likväl nu som då, ligger hon där som en pärla vid skogsbrynet. Villa Skogsbrynet.

Den som tittar på den här bilden och inte bättre vet, kan lätt tro att vi bor mitt ute i skogen, inte sant? Men bakom huset, härifrån där jag står sett, ligger en stor välbesökt park med dammar, restaurang, lekplats och en massa fridlysta grodor (!). Och här där jag står och fotar är det en vacker tallskog som bildar gräns mellan två typ 100 år gamla villaområden.

Till höger om mig (där jag står och fotar alltså) fortsätter berget att stiga brant uppåt och ett 50 tal meter längre bort åt det hållet planeras det nu att byggas ett antal stora hyreshus. Det finns några fastigheter med bostadsrätter där borta redan nu, kulturskyddade byggnader från 50-talet som passar fint in i miljön. Men nu har Kommunen beslutat att staden ska FÖRTÄTAS och här ska det minsann byggas 200 moderna hyresrätter. Detta på den lilla ytan av de två tennisplaner som låg där till helt nyligen… 200 lägenheter, fatta hur höga de husen blir – 7 våningar!

Gud vad jag HATAR ordet förtätas. Varför i hela fridens namn ska vi förtäta staden? Varför ska vi minimera de redan få grönytor som finns idag? Vi bor i ett land där mark är det absolut minsta problemet. Speciellt här i Västerås med omnejd finns hur mycket mark som helst. Hallå, detta är inte Stockholm, vi behöver inte förtäta här, vi kan bygga utåt istället.

Tyvärr har kommunen beslutat att Västerås ska förtätas (och det tydligen till varje pris). Jag blir alldeles nervös när jag tänker på hur mycket som riskerar att gå förlorat innan någon (vi) lyckas få stopp på eländet.

Hela historien kring beslutskarusellen gällande det här bygget luktar surt och ruttet, och man kan inte bli annat än ledsen å alla Västeråsares vägnar (jag vet att jag är part i målet men förtätning drabbar alla – för generationer framöver). Du kan läsa en bra debattartikel om hela soppan HÄR.

Bygg gärna på de gamla tennisplanerna, men se för sjutton till att det som byggs passar in i omgivningen. Och som ett litet tips till de i kommunen som ska besluta om detaljplanen, eftersom de inte verkar förstå det själva – 6 jättehuskroppar med 7 våningar moderna lägenheter passar inte in i 100 åriga villaområden! Kommer aldrig att göra det! Never!

 

Kram kram

DrömhusHelena 

 

 

Skriv en kommentar

*

14 kommentarer

God morgon, jag håller fullständigt med dig Helena -det är vansinnigt! Det låter lite som Gävle: Finns det en grön plätt någonstans, så ska den bebyggas, trots att stan omges av skog åt många håll. Jag gillar att bo i stan, men det måste vara lite ”luft” emellan husen.
Kram på dig!

Oh my! Huuur tänker dem? Bygg ut staden för sjutton, stadskärnan med butiker är ju mycket mindre här än i betydligt mindre orter. Som du skriver, finns hur mycket ytor som helst, dem kan gärna bygga fler områden efter 66:an så bor jag också snart i Västerås 😂

Verkar onekligen som en galen idé !
Tycker även att man måste hejda sig i Sthlm och inte inta varje grönområde med massiva hus (och sedan häpna över att det blir trafikkaos, kö till skolor och förskolor etc, för det har man inte byggt ut i samma takt=inte lika lönsamt) Alla kan inte bo supercentralt.

Eller hur! Varför inte bygga runt alla köpcentrum som de bygger upp utanför stan i parti och minut? Folk verkar ju älska att vara just där! Kram Helena

Not just in Sweden this is happening. In Vancouver British Columbia, Canada the same thing. What has happened here and continues to happen is a nightmare and disgusting. All the beautiful woods are being chopped down and sprawling developments are being built to house thousands of people. Traffic is a nightmare, schools are full and because there are so many people living together, aggression towards each other has become more common. I feel for you and hopefully your quality of living in your beautiful home won’t suffer! Hug

Komsi, komsi till Värmdö, skärgårdskommunen öst om Stockholm. Här har vi shcizofrena politiker och tjänstemän, som bygger om det gamla förfallna området av Gustavsbergs Fabriker till en ny stadsbebyggelse, genom att bygga om gamla fabriksbyggnader och däremellan spränga in både stadsradhus och flerfamiljehus i olika arkitekturer och stilar., 4-5 våningar högt. Roligt och spännande.
Men – så en morgon slår galenskapen till och då, som en pinne i skit, slår man till med ett 14- våningars bostadshus mitt i. Bara för att?
Eller man totalrenoverar den gamla lilla tegelbyggda portvaktsstugan till lägenheter – och slänger upp ett trevåningshus 10 meter ifrån. Ett trevåningshus, där nedervåningen stirrar rakt in i en bergvägg på tre meters avstånd.
Sedan kliver man ur fabriksområden och dreglar över de grönområden som finns utanför. Två mega köpcenter med två kilometers avstånd (står hälften av lokalerna tomma, kanske?) Och oh en liten hörna, här slår vi upp åttavåningars studentlägenhet – åtta meter från tomgränsen till ett villa område, ett område som totalt sett är ett låghusområde.
Jaha – barnomsorg? Ja, men vi tar bostadsrättsföreningens stora asfaltparkeringsplats och bygger en förskola – 2 meter från bostadsrätterna, där det mest bor pensionärer. Bostadsrättsföreningen får en liten mindre yta i skogen bredvid – för då kan vi hugga ner skogen också.
Nästa morgon vaknar vi och har återgått till ett mer meditativt tillstånd – och lyckas förädla marken uppe i en av de mer ikoniska arbetarbostadsområden och faktiskt bygga in nya hus – som smälter in och stämmer med arkitekturen.
Men vansinnet är aldrig långt borta… Jaha, måste människor pendla och ha pendelparkeringar, men vad fan vi har ju en bit skog över vid det här villa/radhusområdet. Den hugger vi ner och så lägger vi en pendelparkering 50 meter från husen. Det ÄR så bra, för då har våra motorintresserade ungdomar någonstans att köra race på kvällar och nätter.
Och på andra sidan där, har vi ju en hel bergsrygg, med flera rödlistade djurarter. Den spränger vi bort och bygger flervåningshus på istället. Jaha, blåser det uppe på bergsryggar – det hade vi ingen aaaaaaaaaaaaaaaning om.
Osv osv osv
OBS – att Värmdö’s centralort heter Gustavsberg – fast berget spränger vi bort och fraktar bort och gör platta villaområden av.
OBS – att Värmdö säljer sig själva som den gröna kommunen med skogar, promenadvägar och havsbad. Visst – om du har bil eller båt och kan ta dig till allra yttersta utgränserna – för resten spränger och hugger vi bort
Och ändå så älskar jag den här kommunen – visst är det konstigt?