Hemma med Helena

Smällkaramell som smäller snygghögt

Helena Lyth

En jul utan smällkarameller är inte en riktig jul. Mer tydliga julsymboler är väl tomten och granen men sen så kommer nog vår prassliga kompis.

En smällkaramell av gammal toarulle har nog alla gjort, antingen på förskolan eller i skolan. Inget fel på dem men de kanske inte kvalar in i snyggdivisionen. Och för att göra mer vuxna varianter så tycker jag man ska strunta i toarullen. Inte många som fyller karamellen ändå. Och sen tycker jag smällkarameller med fransar bara åt ett håll, så att den hänger lodrätt, är himla snyggt.

Ett annat alternativ till att göra smällkaramellen lite mer stylish är att byta ut bokmärket mot spetsigt tårtpapper. De jag använt här är tårtpapper som är passande för långsmala eclair. När jag hittade dem i en mataffär i Berlin så tänkte jag direkt att de ville jag ha till årets smällkarameller. Om man använder små, runda tårtpapper blir det snyggt om man viker det på mitten och har en halvmåne på vardera sida av karamellen.

Gör så här: Måtta på silkespapper i valfri färg med det papper/märke som ska vara på smällkaramellen. Vik i hop silkespappret på längden så det blir en lång tunga av silkespapper i flera lager. Ju mer papper och fler lager - desto mer fransar blir det. Tänk bara på att det ska vikas och klippas så det kan bli svårt om det blir för tjockt.

Klipp till ett långt snöre och lägg i överkant på baksidan. Vik över pappret och tejpa fast

Limma på det märke eller papper som ska vara på karamellen. Klipp upp sidokanterna.
Vik nu små dragspelsveck ända upp till det påklistrade märket.
Tryck i hop dragspelet och klipp sedan smala remsor av det vikta dragspelet. Mitt blev så tjockt så jag fick dela upp det och klippa lite i taget.

Separera försiktigt nu varje frans för att skapa den där riktigt yviga smällkaramellen.

Dessa har jag som dekorationer i hemmet och inte i granen. Det blev de för stora för

Kommentera
Föregående artikel Årets julbord bl…

Årets julbord blir utan kött. Här är hela menyn

Helena Lyth

Nej, jag är på intet sätt vegetarian men när det kommer till julmat och då speciellt det där stora julbordet så är det rätterna från havet som är mina favoriter. Skulle aldrig kunna ha julmiddag utan sill och lax men skinkan  - den äter jag hellre på mackan kvällen innan eller 24-7 under mellandagarna.

I år blir vi 20 personer till middagen och det kräver sin lilla planering. Då vi firar hemma hos oss tog jag helt sonika tag i taktpinnen och satte menyn. (Okej, maken har varit med också då han är än mer matintresserad och mycket bättre kock än jag men jag är nog mer eventkunnig (bra kombi btw))

Efter lite diskussioner så landade det i att hålla i hop julbordet och satsa fullt på det göttaste – löjrom, sill, gravad lax, janson och ostar bl.a. Sen tog jag hela listan och delade upp i 6 delar (mat, dryck och tillbehör),  en del för varje familj. Delat upp på både ansträngning, fysisk börda och monetärt så alla får ungefär likvärdig inköpslista. Lika bidrag för alla.

Här är vår meny för dagen:

VÄLKOMSTMUMS 
Irish coffee och varm choklad
Saffranskakor 

MIDDAG
Förrätt
Löjrom upplagt som förrätt med creme fraiche, hackad rödlök och surdegsbröd

Julbord
Kallrökt lax
Gravad lax, gravlaxsås
Sillar: Senapssill, Currysill, Matjes (med tillbehör), Glasmästarsill, + 2 sillar
Sillsallad
Varm matjestallrik
Skagenröra, med bra räkor
Fyllda ägghalvor med stenbitsrom och majonäs
Fiskpaté med romsås
Omelett med svampstuvning
Ål (grönmärkt) med Äggröra
Ljummen sallad med ev rödbetor, kapris
Grov sallad – kål, fänkål, citrusfrukt, avokado
Jansons frestelse
Lutfisk i ny tappning
Kokt potatis

Ostar
Edamer, cheddar, stilton, julost, krukost
Knäcke, vörtbröd, julknäcke, ostkex

Efterrätt
Mandelmusslor med grädde och hjortronsylt

Gottabordet
Knäck, chokladkola, skumtomtar, nötter, fikon, dadlar, clementiner, juläpplen, choklad, pepparkakor, chokladkakshus

Nå vad tror ni? Kan det vara nåt detta?

Och nu så ska jag gå över till att testa lite juldukning. Många ska sitta och alla ska sitta fint. Hmmm… hur gör man med tonåringar, de vill sitta med de vuxna men tweenisarna? De får nog sitta med småbarnen. Eller ska jag blanda helt på de två borden? Åh, detta tåls att tänka på.

Kommentera - 4 kommentarer
Nästa artikeln Smällkaramell so…
Föregående artikel Chokladkakshus…

Chokladkakshus. Nu längtar jag ännu mer till jul

Pepparkakshus har vi ju sett men chokladkakshus är inte lika vanligt. Konstigt egentligen för choklad och jul hör ju verkligen ihop och chokladkakor är perfekta byggstenar. Väldigt goda att göra misstag av också, dvs äta upp spillbitar och trasiga byggklossar.

Ville ha ett litet hus och sätta i en glaskupa som en snöglob. (Min nya favoritgrej) Och för att små händer inte ska norpa exteriören. Sen så är det också ett bra sätt att förhindra att godiset blir dammigt.

För att göra ett chokladhus så är det egentligen bara att ha ett gäng chokladkakor, måtta sig fram och micra några sekunder för att kunna skära till fönster och gavlar utan att kakorna spricker. Fogar med choklad som blev över från bygget och smält i vattenbad. Här finns utförliga instruktioner. (Kristyr av 1 äggvita, 4 dl florsocker, 1 krm ättika)

Valde att inte sätta på färgglada non stop på utan önskade ha ett mer grafiskt hus. Låta chokladen synas.

Ställer huset i drivor av pärlsocker. Sött ska sött ha, heter det va?!

Samtidigt som jag pudrade florsocker över hela bygget tittade jag ut och såg att himlen gjorde det samma. Som i ett trollslag var hela världen vit och drömsk. Promenaden till hämtning på förskolan har nog aldrig varit så vacker. Och så tyst. Som om det är dämpande vadd som lagt sig överallt.

Promenaden hem tog lite längre tid än vanligt men det hade varit konstigt annars. Barn i tultiga överdragsbyxor och overall pulsade fram och gjorde spår och änglar.

Kommentera - 5 kommentarer
Nästa artikeln Årets julbord bl…
Föregående artikel Grönvita julblom…

Grönvita julblommor i mitt hem

Helena Lyth

Bestämde mig tidigt att i år skulle det vara en grön/vit/mässing/svart jul och då faller det ju sig naturligt att julblommorna skulle vara vita.

Mycket är nu på plats men inte allt är utslaget. Vissa var perfekta nu i helgen då det var släktkalas hos oss. Hoppas på fina blommor perfekt tajmat till julafton. Får se hur det blir med det.

Dessa vackra anemoner är luriga. Som knoppar ser det inte mycket ut för världen men när de slår ut häpnar jag. Tyvärr är den kortlivad så nu njuter jag. Här i en låg vas i hop med ett ris jag nu glömt namnet på men lät nästan som kleptomania…

Julstjärnor är verkligen inte min julblomma. Men i detta blombord kände jag att ett gäng vita julstjärnor ändå skulle passa.

På öppna spisen vid adventsljusstaken har nu snittblommor och ris nu fått ta plats. Vita långa amaryllis med eucalyptusblad är väldigt fina tillsammans.

I köket har jag ställt mitt lilla stilleben på en träbricka för att hålla ihop det och för att kunna flytta på det när jag vill ha hela köksbordet.

Men visst, det är ju det vitgröna jag vill ha i stylingen men jag vill också ha den tunga hyacintdoften. Den får man av de riktigt mörka hyacintenr så lite utspritt i hemmet har jag mörklila hyacinter för juldoftens skull. Och dessa som är köpta som snittblommor är så härliga.

I köket får två lökar husera i vinglas i hop med det lingonris som blev över från kranstillverkningen.

När jag nu ser hur min jul och vårt hem börjar bli juligt märker jag att det är ett grönskande julår. Inte mycket tomtar, inga röda tyger eller detaljer och inte så mycket småsaker utan det är levande ljus, ljusslingor, mässing och julblommor som får sätta stämningen. Har ju hela 4 flyttlådor i källaren med stora bokstäver J U L på så det saknas inte saker men de har fått bli liggande. Drar åt ett helt nytt håll nu. Vet inte om det är trenden som vänt, jag som ändrat stil eller om det faktiskt är huset som styr. Blir nog mer ”riktig” jul nu till helgen då det ska fixas julgran.

 

Kommentera - 2 kommentarer
Nästa artikeln Chokladkakshus…
Föregående artikel Minimal, superfi…

Minimal, superfin, gammal och löjligt billig granfot

Helena Lyth

På loppis i somras hittade jag en supersöt liten granfot för 40 kronor. Så fort jag såg den bestämde jag mig för att vid jul ha en liten bordsgran på byrån i vardagsrummet. Och detta trots att loppisen var under värmeböljan i somras. Bra att ha en kreativ hjärna ibland.

Nu är vi här och lilla granen är på plats. Den matchar in sig fint där på ytan med det övriga gröna och mässingsfärgade.

Även om foten är fin, nätt och snygg så är den inget vidare mot vattenspill så ett underlag eller bricka var tvunget att adderas på. Letade febrilt i mina förråd men hittade inget passande. Tog då en kromad bricka med rink och klädde in i jute. Det gjorde att det blev en harmoni. Utan tyget hade kromen/metallen i brickan varit helt apart från resten.

För att få lite höjd och dynamik på arrangemanget satte jag in en grön pappkartong som fick vara piedestal åt de två kraftiga ljushållarna. Låda från Lagerhaus.

Snyggt så här i dagsljus men tusen resor härligare när mörkret har fallit. Alla del levande ljusen sätter liv i det gröna och skimrar mot mässingen. Får återkomma med bildbevis på det.

Kommentera
Nästa artikeln Grönvita julblom…
Föregående artikel Dag 15: Gör anno…

Dag 15: Gör annorlunda snöglob med egna pappersgranar

Helena Lyth

I dag är det dag 15 i julkalendern ”25 kreativa dagar” av The Creative Collectives och med det så är det min tur. Stafettpinnen slängs över från fantastiska Gina och Willowday som igår bjöd på vackert änglaspel av pepparkakor. Det kan du bara inte missa!!

Och vad kan jag då hitta på månne? Jo jag tänkte ett två-i-ett-pyssel. Först ett sött och enkelt pyssel med granar av papper att vika och sen ett tips om att göra om glaskupoler till snöglober.

Jag hade lite olika papper i gröna och naturliga färger som jag ville använda till mina granar. Och en gammal tapet jag haft i evigheter men inte hittat nåt att göra med. Och sen de där postade meddelandena jag fått i mängder från Försäkringskassan. Det enda är att pappret inte får vara för kraftigt då det blir många veck och vik.

Tänk att Försäkringskassan kunde leverera pysselmaterial!

Pappret ska vara kvadratiskt och i valfri storlek. Ju större kvadrat – ju större gran.

Ett litet förhandstips: Vid varje veck så gör man sig själv en tjänst att dra hårt längs den vikta kanten. Dra med nageln, ett falsben eller den trubbiga sidan på en sax eller kniv.

Gör så här: Är det ett A4-papper så ska det först göras till en kvadrat och det gör man genom att föra den ena hörnan upp mot motsatt sida. Den rektangel som blir över upptill klipps bort.

Vik nu pappret till en triangel men åt andra hållet så det blir ett vikt kors snett på pappret. Vik nu igen rakt över så det blir ett vikt rakt kors över pappret.

Nu ska det göras veck mellan dessa veck. Vik ihop pappret till en triangel och vik ned de två flikarna så de möter de sneda vecken. Öppna och vik ihop åt andra hållet.

Gör likadant med de övre flikarna. Veckla upp pappret och för nu varje veck upp och varannan ned. Lite knepigt men om man verkligen drar åt vecken så blir det lättare.

Det veckade pappret trycks nu ihop på mitten så hälften av flikarna hamnar på ena sidan och resten på andra.
De små ”tungor” som sticker ut undertill klipps av. Då har man en stående rak gran.

Trycker i hop granen på mitten igen och klipper rätt in mot stammen några klipp. Man kan göra lite längre klipp nertill där granen är kraftigare.
Klipper likadant på motsatt sida. Sen tar man veck för veck och för ner de klippta flikarna nedåt/innåt för att skapa grenar på granen.
Klart!

För att göra en snöglob av en glaskupol: Spraya en sida och ovansidan på glaskupan med snösprej.

Visst ser det ut som en snöglob??

Flyttar in två granar av olika storlek och så två nyfikna rådjur.

Dessa rådjur kommer från Playmobils serie för småbarn.

Hoppas detta kan inspirera och kanske även förgylla jullovet med lite papperspyssel.

Kalendern fortsätter ända till juldagen och för att du inte ska missa något härligt kreativt och juligt så tycker jag du ska följa oss på facebook.

I morgon är det duktiga Malin och Pastill som ska få leverera något härligt och kreativt i sin lucka.

Kommentera - 1 kommentar
Nästa artikeln Minimal, superfi…
Föregående artikel Gör en tunn, fin…

Gör en tunn, fin krans av jättelingonris

Helena Lyth

Hade tänkt ta mig till skogen för att plocka lite lingonris men av nån anledning så har inte den tiden funnits. Bra då att få med sig ett knippe från affären när jag ändå var där.

När jag kom hem såg jag att detta lingonris var gigantiskt. Dvs bladen var mycket större än de ute i skogen. Lite irriterad för det var inte det jag var ute efter men nu fick det bli så.

Ville göra en mycket tunn och spröd krans. De som man ser på torg och i butiker till försäljning nu är så kraftiga och tunga. Denna jag var ute efter ska hänga vid spisen och vara sirlig.

Tog gren för gren och snurrade tunn bindtråd (tunn ståltråd) längs med stammarna och försiktigt mellan bladen. De små sidogrenar som fanns knipsade jag bort. Ville bara ha raka stänglar.
När jag fått den längd jag önskade band jag ihop med samma bindtråd. Då jag jobbat med bindtråden har jag nu fått en böjlig och formlig stomme.

Blev så tunn och lätt som jag hoppats på men inte så där sirlig och smått spretig som jag önskat. Äh, funkar finfint ändå!

Kommentera
Nästa artikeln Dag 15: Gör anno…
Föregående artikel Herr och Fru Pep…

Herr och Fru Pepparkaka går på dass

Helena Lyth

Ja rubriken kanske låter lite knasig men ändå rätt.

Toaletter har en universell symbol på en man och en kvinna. Inte sällan är det pictogram, dvs stela, illustrerade streckgubbar rätt upp och ned. Ungefär som en pepparkaka. Och pepparkakaor är ju en symbol för julen, eller hur!?

Kul att då i jultid just hänga pepparkaksformar på toalettdörren som en symbol för de juliga gästerna så de hittar rätt…

De här formarna kommer från min mammas farmor. Så vi pratar alltså 1800-tal! De är så himlans fina och jag har alltid älskat att göra kakor med dem. Men som barn var de inte lätta att jobba med då de är så fint detaljerade. Herr Pepparkakas ben och armar hade en tendens att gå av och Fru Peppis söta fötter och hårknut brukade gå sönder redan vid nedläggning i kakburken. Men visst är de fina? Jag gillar grepphålen, det ser man inte så ofta idag.

Kommentera
Nästa artikeln Gör en tunn, fin…
Föregående artikel Ett luciaminne f…

Ett luciaminne från förr

Helena Lyth

Glad Lucia, alla fina!

Jag älskar Lucia och blir alldeles tårögd så fort jag ser ett luciatåg. När de första tonerna till Gläns över sjö och strand hörs skvalar det. Vet inte varför, men nåt i mig blir så varmt.

Som barn var jag ju så klart Lucia, som alla andra 7 tjejer på lekis. Sen tärna i skolkören – lyckades aldrig knipa rollen som Lucia offentligt. Hemma fick jag alltid vara Lucia och firade stort. Eller nja, då mina tre mycket äldre brorsor flyttade hemifrån tidigt var jag ensam om att lussa för föräldrarna. Jag planerade noga och jag ville göra det på riktigt. Linne ströks och det röda bandet hade en speciell plats i förrådet. Jag har sparat pappas instruktioner från 1986 hur jag skulle koka kaffe. Pappas supergoda lussekaffe. Ett kärt minne.

Smaka, njut, aaaahh… Bra där pappa!!

Kommentera - 2 kommentarer
Nästa artikeln Herr och Fru Pep…
Föregående artikel Lite kristyrtips…

Lite kristyrtips till pepparkakorna

Helena Lyth

I går hade vi pepparkaksverkstad här. Kompisar från dagis kom med hem också så det var många armar som skulle dekorera de bruna kakorna.

Använder klassisk kristyr (1 äggvita, 4 dl florsocker, 1 krm ättika) och sen har jag olika sorters strössel och sockerpärlor. I går valde jag att inte ha karamellfärg i kristyren men annars är det ett tips att göra flera strutar med då olika färger i.

Små händer har lite svårt att klämma på strutarna med kristyr så det kommer inte alltid bara ut genom den lilla pipen utan även gärna uppåt och då i mängder. Ett litet knep jag använder är häftapparaten. Dels för att klamra ihop själva struten, som görs av bakplåtsapper, men även när struten är fylld, i ovankant. Då finns det bara en väg ut för den sockriga kristyren. Alla barnen fick varsin strut och satte igång den bara lagom kladdiga kreativiteten.

Struten görs av en rektangel som vrids ihop, snurrar runt min egna hand. När jag fått till en bra strut med vass pip trycker jag, håller, runt pipen så struten är öppen och kan då lätt använda häftapparaten för att fästa. Klammrar där fliken på utsidan är. Är man extra duktig så lyckas man matcha in både den yttre och inre fliken i samma klammer. Händer var tionde gång för mig… Klipper avslutningsvis ett litet hål i pipen. Börjar med ett litet hål för att sen öka om det blir för litet. Hellre det än att det blir för stort från början.

Vid pepparkasbaket gjordes det alla möjliga figurer men jag satsade på att dekorera stjärnorna. Dem ska vi mumsa på när det blir släktkalas hos oss i helgen. Finkakor liksom.

Upptäckt att om man är lite skakig på hand och kristyren inte alltid blir så där glossigt-magasin-snyggt räddar man det genom att sätta på silverkulor. Genast blir det perfekt. Och lite godare.

Kommentera
Nästa artikeln Ett luciaminne f…
Föregående artikel Luciatåg av luss…