Och här sitter jag och roar mig!

Jag har varit på vift i idel uppdämda ärenden hela dagen och huset ser ut som om tre inbrottstjuvar härjat runt och rotat efter saker och i ivern hällt ut allt på golvet. Nej, jag överdriver inte!

Så jag skulle städa. På väg efter dammsugaren passerade jag datorn och så skulle jag bara…

Och nu sitter jag här och har upptäckt (säkert år efter alla andra) picnicsidan där man kan lägga effekter på sina bilder. Såna där effekter som jag trodde att man var tvungen att ha en Iphone för att kunna fixa.

Jag blev så glad. Det är så himla tjusigt med 1960-talslook på bilderna. Åh, mitt liv i bilder ser plötsligt mycket vackrare och mildare ut. Det ser ut som mina ögon ser det i mitt inre. Som jag vill att världen ska se ut. Vacker, blekt och förgänglig.

Åh, det här var precis vad jag behövde. Den gnistan jag ville ha. Ni vet, inspirationsgnistan. Kanske räcker den till lite städning också.

Till alla er som läste mitt inlägg för över en månad sen då jag utlovade förändringar med olika teman varje dag vill jag härmed be om ursäkt. Det blir nog inget av det. Jag är ingen schemamänniska. Tyvärr. All form av schemaläggning stryper all kreativ lust och inspiration. Det var en god tanke men jag märkte fort att det mer blev ett tvång än en hjälp. Jag passar bäst att styras av lust. Det blir ju ändå inlägg varenda dag. Tänk ändå så produktiv jag varit i många år. Dag ut och dag in har jag klämt fram en text och några bilder. Mer eller mindre inspirerande förstås, men likväl har jag presterat. Det är egentligen inte alls illa. Jag kommer förmodligen att fortsätta bra länge till. Det är så lustfyllt och roligt.  Allra roligast är det förstås då ni kommenterar eftersom det ger liv i bloggandet. Det ska alla ni ha en eloge för!

NU, mot inbrottskaoset.

Kommentera

Har läst din blogg i flera år och gissade på att detdär med teman kommer inte att fungera, ville inte vara pessimistisk och skriva det i kommentarerna dock. Jag skulle också alltid vilja strukturera min kreativitet, men den kommer hur och när den vill.

Miia 2011-10-08 06:48 /

Svara

Hihi, är glad att du väntade. Annars hade jag nog inte gett upp lika lätt utan försökt ”plåga” mig lite längre bara för att bevisa att du nog hade fel. Envis kan jag också vara. :)

Persiljas Hus 2011-10-08 06:51 /

Hej!
Läser din blogg lite från och till. Gillar din inredningsstil. Den känns så hemtrevlig. Jag bor i ett gammalt hus(från slutet av 1700-t och början av 1800-t) i skåne. Jag ska tapetsera ett rum till min lille son på 2,5 år och vill gärna ha en tapet med ugglor på. Jag tänkte att du har bra koll på tapeter och kankse kan tipsa om någon. Känner du till någon? Du har inspirerat mig så nu ksa jag gå på loppisar o köpa retrotyg till att sy kuddar mm av.

Millan i skåne 2011-10-08 10:44 /

Svara

Den här kommer jag att tänka på direkt: http://www.isak.co.uk/index.php?main_page=index&cPath=3
Går tydligen att få måttbeställd. Roligt att kunna inspirera. :)

Persiljas Hus 2011-10-08 11:46 /

Kändet på mig…lust att ”göra saker” är svårt att schemalägga. Sitter själv här och har tappat all lust , hoppas jag hittar den i morgon. Ligger färdigklippta + ihopnålade tygbitar (av käre maken) och skriker på mig, men jag har INTE LUST just nu att göra klart det som ska bli en ”gladtokig” gardinkappa till yngsten i Svealand. Kan det bero på att han som nålat ihop tyg bitarna åkte iväg på morgonen långt bort till Söderland
och inte kommer tillbaka förrän tidigast torsdagkväll, suck, kan det ha med det att göra trots att han inte säger så mycket under dagen och att vi levt ihop i snart 48 år….Jag som innan han åkte hade massor av planer, vad hände? Finns det hopp att lusten till närkontakt med symaskinen m.m. hinner komma, innan han kommer hem igen??? Kanske hinner jag prova någon form av schemaläggning i a f.
Skönt att få sucka litet ibland.Ser fram emot ditt fortsatta bloggande och bildvisande, har liksom blivit en skön vana att få kolla din blogg och se vad du ”håller på med”, fina bilder, kloka tankar har du ju också ”vackra fågel” (du minns?)

majalena 2011-10-09 04:54 /

Svara

Lusten kommer. Ta en kopp te av fiskögonvattenvarmt vatten, (jag minns allt) och njut av att kunna bestämma kanal själv och så imorgon när du vaknar bara sköljer sylusten över dig. Så snäll han är som klippt och nålat. Vet du, jag tänkte lite på dig igår när jag såg en film om en ung kvinna som fick parkinsons. Hon gick på ett möte där en massa parkinsonsdrabbade fanns och så kände hon plötsligt livslust och gemenskap då hon såg deras sätt att tackla eländet. De skämtade rått om sina sjukdomstillstånd. Det var inte där jag tänkte på dig, men i skildringen av relationen med mannen och kvinnan och hur de tänkte att han så småningom skulle få hjälpa henne mer än hon skulle kunna hjälpa honom. Äh, svårt att förklara, men det var en positiv, kärleksfull film och den fick mig att tänka på dig. :)

Persilja 2011-10-09 05:37 /