Jag har varit på vift i idel uppdämda ärenden hela dagen och huset ser ut som om tre inbrottstjuvar härjat runt och rotat efter saker och i ivern hällt ut allt på golvet. Nej, jag överdriver inte!
Så jag skulle städa. På väg efter dammsugaren passerade jag datorn och så skulle jag bara…
Och nu sitter jag här och har upptäckt (säkert år efter alla andra) picnicsidan där man kan lägga effekter på sina bilder. Såna där effekter som jag trodde att man var tvungen att ha en Iphone för att kunna fixa.
Jag blev så glad. Det är så himla tjusigt med 1960-talslook på bilderna. Åh, mitt liv i bilder ser plötsligt mycket vackrare och mildare ut. Det ser ut som mina ögon ser det i mitt inre. Som jag vill att världen ska se ut. Vacker, blekt och förgänglig. 
Åh, det här var precis vad jag behövde. Den gnistan jag ville ha. Ni vet, inspirationsgnistan. Kanske räcker den till lite städning också.
Till alla er som läste mitt inlägg för över en månad sen då jag utlovade förändringar med olika teman varje dag vill jag härmed be om ursäkt. Det blir nog inget av det. Jag är ingen schemamänniska. Tyvärr. All form av schemaläggning stryper all kreativ lust och inspiration. Det var en god tanke men jag märkte fort att det mer blev ett tvång än en hjälp. Jag passar bäst att styras av lust. Det blir ju ändå inlägg varenda dag. Tänk ändå så produktiv jag varit i många år. Dag ut och dag in har jag klämt fram en text och några bilder. Mer eller mindre inspirerande förstås, men likväl har jag presterat. Det är egentligen inte alls illa. Jag kommer förmodligen att fortsätta bra länge till. Det är så lustfyllt och roligt. Allra roligast är det förstås då ni kommenterar eftersom det ger liv i bloggandet. Det ska alla ni ha en eloge för!
NU, mot inbrottskaoset.
