Kategoriarkiv: min lilla teveserie.

Slut som artist.

Ja, så är sovrumsprojektet slut och det är jag också. Jag känner mig helt tom nu precis när det är över. I sista sekunden sent i gårkväll drog jag de sista varven med målarpenseln och sydde de sista sömmarna. I morse packade jag bilen knökfull med allt som jag släpat hem för att budgetpiffa och körde iväg mot sista arbetspasset innan filmteamet kom.

Det blev faktiskt väldigt väldigt bra. Jag är jättenöjd och det var hon som bett oss komma också. Hon blev jätteglad. Färgerna var så mysiga och gjorde rummet så glatt och harmoniskt. Innan var det ganska trist och färglöst.  Så här såg det ut före.Som ni ser är möbleringen identisk. Jag har egentligen mest ändrat färgsättningen. Fast det har varit ett stort jobb med målning av alla väggar och omklädning av sänggavel och ommålning av möbler och detaljer.Sänggaveln blev fin med sina knappar. Jag tror nog att jag ska göra en sån till oss någon gång. Då ska jag ha ännutjockare fyllning så att det blir djupare hål efter knapparna. Garderoberna fick tapet inköpt på rea. Så här såg det  före. Programmet vi gör heter alltså Budgetfixat och går ut på att jag ska fixa rummet med endast en tusenlapp på fickan. Det är faktiskt inte så svårt som det låter. Tusen kronor räcker ganska långt om man verkligen försöker. Allt handlar om att återanvända och att hitta budgetalternativ. På något sätt blir det lättare eftersom urvalet krymper. Hade jag kunnat välja vilken tapet som helst hade jag nog haft svårare att bestämma mig. Nu hade jag kanske 300 kronor kvar till tapeter och då fanns det inte många tänkbara att välja mellan. Den jag valde kommer från Rusta. Den är vackert mörklila, vilket inte riktigt framgår av bilden. Men nu är jag TRÖTT och ska sätta mig ner och nollställa hjärnan. Dessutom har jag en influensasjuk höstlovsfirare som måste få lite moderlig omvårdnad.

Börjar bra!

Den här dagen har verkligen börjat bra! Först sov jag tills jag vaknade. Bara det! Inget otäckt alarm som tvingade mig upp när jag sov och drömde som allra bäst. När jag smög ut i morgonrock vid åttatiden kändes det varmt och skönt ute. I brevlådan låg dagens tidning och ett litet prickigt paket! Hjärtat tog ett glädjeskutt och nyfikenheten bubblade. Jag snubblade in och slet upp paketet och där låg de finaste hemstickade sockor jag någonsin sett. Som tack för allmän tonårsservice stod det på lappen från en av sönernas kompis mamma. Så himla oväntat och gulligt. (Och förstås helt onödigt men just därför extra glädjande!)

Så till dagens första kopp kaffe njöt jag av färgprakten både från sockor och tidning med mitt barnrumsreportage. Idag kan man läsa om söte Ralfs barnrum som jag fixade för några veckor sen.När jag läst tidningen i långsamt mak och gick upp för att skriva dagens första inlägg innan jag drar vidare till Avan för slutmålning hade solen tittat fram och lyste rakt in i huset. Åh, sol, det var flera dagar sen jag såg dig!Snart kan man läsa reportaget på webben men tills dess kan jag bjuda på mina amatörbilder från budgetfixet av barnrummet. Det blev verkligen en budgetrenovering i återbrukets tecken. INGENTING jag använde var nytt, inte ens färgen. Jag använde färgslattar, tapetspill, resttyger, begagnade möbler och material från naturen. Jag har en liten förhoppning om att åtminstone någon ska bli inspirerad att inreda mer miljövänligt och återhållsamt. Kanske går det att nöta in att det inte behöver vara nytt eller perfekt för att man ska få en ny känsla i ett rum. Allt som behövs är lite arbete och fantasi.

Gaaaah! Det gick inte alls. Det blev nåt vajsing så jag kan inte ladda upp de bilderna just nu. Det får bli ikväll när jag förhoppningsvis har tid att bråka med min dumma gamla imac som jämt har nån liten ålderskrämpa. Men däremot har de lagt upp filmen från Ralfs rum och den kan ni se HÄR. (Gaaah jag vänjer mig aldrig vid mig själv på teve. Låter jag verkligen så där???) Notera sötaste bebisralf välregisserade leende i slutet när han tittar sig omkring i sitt rum. Bästa betyget eller hur!!!!!!

I målartagen.

Det är mycket måla i det här sovrumsprojektet. Måla alla väggar, måla hyllor, måla byrå, måla bokstäver, måla ramar. Mycket måla blir det! Men jag gillar att måla och just nu är mina händer ljusrosa, turkosa, vita och lila. Ja, inte bara händerna, näsan, kläderna och håret har fått sig lite nya kulörer också. Jag är mästare på att kladda!Byrån är ett osannolikt loppisfynd för 30 kronor. Visserligen hade den sågmärken på kanten och var väldigt smutsig efter att ha använts som arbetsbänk någonstans, men det var inget som inte gick att slipa bort. Så nu får den ett nytt liv, den utdömda stackars möbeln.Jag tror faktiskt att den ska gå att få fason på!Jag kommer att viga morgondagen åt målning också. Varv två. Både väggar, möbler och annat. Kvällen går åt till mellanstadiedisco. Lördagen får också ägnas åt målning och sen måste jag sy en del och tapetsera garderober på söndagen för på måndag måste rummet stå klart.

 

Ödet får råda.

Att söka jobb när man har startat eget är kluvet. Det är på nåt vis som att inte tro på sig själv. Samtidigt är det att vara realist. Att driva eget är stimulerande men också slitsamt. Vissa stunder när man har flow finns det ju inget mer stimulerande men stunder av stiljtje kommer alltid och på det oron för ekonomin och framtiden. Att inte veta om jag har jobb nästa månad tär. Det är stimulernade och utmanande och roligt, men det tär. Att ha eget med endast sig själv att sörja för är enklare, där har jag varit förr när jag hade tygaffär men nu med fyra barn som vill ha mat på bordet och som dricker mjölk i såna mängder att jag funderar på att köpa en egen ko och ställa i köket, ja, pressen blir ibland övermäktig. Då kan det kännas som en skön tillflykt att åtminstone söka jobb.

Ett jobb, med lön och bestämda arbetstider, woaw, vilken ofattbar lyx. Ett jobb med arbetskamrater. Suck och stön vilken lycka. Fast…att ha eget är en annan slags lyx. Jag kan planera min dag och finnas till hands för alla på ett helt annat sätt. Det är också en ofattbar lyx. Allt har framsidor och baksidor. Jag har precis sökt ett jobb som jag skulle trivas och passa himla bra på, så jag kunde faktiskt inte låta bli att slänga in en ansökan. Jag både vill ha det och inte ha det. Kluven är bara förnamnet. Så jag sätter min tillit till ödet. Det blir som det blir och jag nöjer mig med det. Min livsfilosofi har alltid varit att livet vill mig gott. Jag gör inget som inte i slutändan är bra för mig. Jag litar till min intuition och till att livet eller om man vill kalla det ödet vill mig väl. Det som händer är meningen. Så tänker jag och det hjälper mig att känna att ALLT är okej. Att få jobbet eller att inte få det. Båda är bra. Får jag det inte vill ödet att jag fortsätter på den utstakade egna vägen och får jag det så kanske ödet hela tiden hade det i beredskap. Vad vet jag. Jag är bara den där brickan i mitt livs spel. Knäpp inställning kanske en del tycker men jag har alltid tänkt så och det har hittills fört mig framåt och jag har alltid känt mig tillfreds med hur livet snirklat sig fram. Det är spännande att inte veta vad som väntar bakom nästa hörn!

Just nu fokuserar jag på något helt annat. Nästa projekt i programserien Budgetfixat, vuxensovrummet. Den här gången känns budgeten riktigt snäv. Jag vill göra mer än vad budgeten på 1000 kronor räcker till. Så jag måste skära och skära och fundera och komma på en klurig lösning som gör att jag kramar ut så mycket som möjligt ur den där tusingen. Min hjärna gör inte annat än grunnar på detta just nu. Jag har en första idé. Den inkluderar turkost och gult och lite rosa.Typ så här.

Och här kommer samma bilder med 60-talsåldrande.

Levererat och klart!

Åh, så otroligt skön känsla att ha levererat!!! Att planera, jobba och avsluta inredningen av ett rum på kort tid och så ha ett team som kommer och fotar och filmar och ger det uppmärksamhet är verkligen en störtskön känsla! Och att få visa rummet för den som jag inreder åt är den bästa känslan av alla. Att se gläjden och ivern att upptäcka alla detaljer. Jag lägger ner så otroligt mycket tid och kraft och känsla i jobbet och att då få den här bekräftelsen direkt är helt fantastiskt. Sen efter någon vecka får jag se det färdiga programmet och hon som filmar och klipper är så himla duktig på att få mig att se riktigt proffsig ut och då blir jag nöjd och glad en gång till. Tills sist kommer det på teve och i tidningen och då kommer belåtenheten  för tredje gången gillt. Det är verkligen som ett gigantiskt lustfyllt kinderägg!

Igår målade jag ett träd.Jag ritade med blyerts på fri hand och så fyllde jag i med blå matt väggfärg. De tunna grenarna målade jag direkt utan blyertsstreck. Sen duttade jag röda och lila duttar längst ut på alla grenar. Många duttar blev det. Till det hade jag en platt rund pensel.Efter trädmålningen och andra förberedelser inför visningsdagen åkte jag och Molly, som fått följa med på trädmålardagen, och åt pizza. Jag var hungrig som en varg efter att ha glömt att äta lunch i all målningsiver. Av pizzan blev jag trött som en brunbjörn på hösten och höll nästan på att somna. Då såg jag ut så här.

Hade assietten varit en kudde hade jag gärna lagt ner huvudet en stund. Molly den lyckosten som inte körde bil sov med huvudet mot rutan på hemvägen. Även hon hade mumsat i sig en pizza. Ja, iallafall delar av en.

Innan pizzerian var vi och inspekterade en i dessa trakter omtalad secondhandaffär som råkade ha öppet precis på rätt dag och tid och det var en upplevelse må jag säga. Pingskyrkans secondhand och loppis.

Jag har aldrig varit på en så stor loppis! Överallt fanns det prylar. Hylla upp och hylla ner. Välordnat och noga uppdelat. Krukorna till exempel var färgsorterade och på köksattiraljavdelningen fanns alla bestick och liknande sorterade i lådor. Förstå hur mycket prylar det fanns när de hade hela byrålådor märkta med till exempel stekspadar, vispar eller osthyvlar. Lådvis alltså! Pfu! Jag blev mest matt. Av allt detta utbud fördelat på tre vidsträckta våningar (!) fann jag endast en lila lampskärm med lila frans. Boden har väldigt mycket immigranter och de var i majoritet bland kunderna i butiken. Det är bra att det finns en sån stor andrahandsmarknad just där många sätter bo och saknar precis allt.

Molly tyckte förresten att det var snudd på barnmisshandel att tvingas genomlida tjugo minuter där. Det var tur jag hade mutat med löfte om pizza innan.

Idag har jag skruvat upp en röd lampa på trädet.Det blev pricken över i.  Jag har skruvat upp dessa uppiffade slöjdalster som jag fyndat på återvinningen och sammanlänkat till en enhet med hjälp av färg och tapet.

Jag har baxat in den vita hyllan som jag fick gratis hos en som handlar med begagnade möbler för att jag viftade med ögonfransarna och använde min allra mest inställsamma ton, eller så var det kanske för att jag lovade att försöka nämna hans företagsnamn i programmet, vad vet jag.

Hyllan piffade jag med tapet bakom hyllplanen och lilla ekyllan som jag grävde fram ur husägarnas gömmor fick en likadan tapet.

Jag placerade ut de kuddar jag sytt av gamla påslakan, gardiner och dukar mot lapptäcksväggen som jag gjorde i förrgår.Och så har jag pytsat ut allt annat som jag hade med mig, olika hyllor, tavlor, små sydda väskor, tapetpiffade krokar och annat. Men det får ni se om cirka tre veckor då programmet och tidningsreportaget publiceras. Sist men inte minst släppte jag in Ralf som faktiskt äger rummet och han simmade nöjt omkring på golvet och kikade sig storögt omkring i det nu färgsprakande rummet.

Det har varit en lång och intensiv och störtskön dag.

Nu ser jag ut så här. Slut som artist, stirrig, rödögd och lite svullen under ögonen men inget som inte en skön natts sömn fixar. Det är sååå skönt att vara klar och känna sig nöjd med det jag gjort.

Nu ska vi välja ett nytt projekt. Blir det en hall, en tvättstuga, en gästtoalett, ett vardagsrum eller kanske en klädkammare? Snart vet vi.

En dag kvar.

En dag kvar innan filmteamet kommer, men massor av jobb. Minst tre dagars jobb kvar känns det som.

Hallå! Var är min stab? Hoho???

Öh, visst ja, har ingen. Det är bara att bita ihop och trampa symaskinspedalen i botten. Ett projekt har jag hunnit klart idag. Det blev jättebra. Kanske för att jag hade skickligaste smakrådet till hjälp?

Mjau! Den där med flamingos ser fin ut!

Ok! Och mer?

Mjaaaau! Den där med prickar måste du ta!

 

 

Tack Dollar! Utmärkta råd!

Googlar och laddar.

Googlar färgstark inredning, fyller sinnerna, laddar och packar en icamaxipåse full med tapetrullar, lyfter in färgburkar i bilen, släpar tapetbordet genom dumma regnkaskader och ser till att inte glömma sax, kniv, tapetlim, linjal, vinkelhake, måttstock, kamera, verktyg, maskeringstejp, roller, pensel och läsglasögon. Och så massor med alvedon! (Dumma oinbjudna bassilusker!)


Dessa bilder från Ikeas blogg.

 


Full av tillförsikt.

Så här i början av ett inredningsuppdrag är jag full av tilförsikt. En kompis frågade Är du inte orolig att du inte får några idéer? och jag svarade sponant Nej, det är jag inte! Så fort jag ser ett rum får jag massor av idéer. Det är nog snarare så att jag är orolig för att jag får för mycket idéer. Idag har jag förberett massor inför morgondagen då jag ska åka till rummet som jag ska inreda. Lite besvärligt är att det ligger i en annan stad, men jag får planera så att jag inte måste åka så många vändor. Jag har sytt, jag har målat, jag har tapetserat idag och jag skulle vilja visa alltihopa för er men då Sara vars sons rum jag ska inreda också hittat hit vill jag ju inte förstöra överraskningen så jag låter bli att visa!

Jag får visa bilderna sen, när allt är över.

Jag tror bestämt att jag kan säga att ett ledord i inredningen är 70-tal. 70-tal på 2011årsvis. Med en persiljetwist. Så blir rummet. Nu fattar ni precis va?

 

Inspirationen...

Kanske är det här startskottet på den nya inredningen. Kanske. Jag provar lite bara nu och eftersom det är återvinning som gäller kan jag ju inte precis rusa ut och köpa nya tapeter. Nä, då tappar ju allt sin mening.

Klimatsmart återanvändning är ledordet.

Vad kan man göra av det man har?

Jo, man kan säkert göra något jättefint. Men först ska idéerna landa. Alla tusen som trängs i mitt huvud måste minskas ner till ett tiotal.

Tio konkreta idéer och 1000 kronor kommer jag långt med.

En skåp är bokad på blocket. Kanske ser det inte så mycket ut för världen, men vänta bara!