Kategoriarkiv: Okategoriserade

Hejdå!

Hejdå Sköna Hem. Tack för den här tiden!

Nu kan ni läsare hänga med mig till Family Living istället.

Om ni vill skriva fler kommentarer på förra inlägget, det vill säga berätta vem ni är, så fortsätt GÄRNA med det. Det är som lilla julafton för mig att få höra om er! Det balanserar upp allting att ni pratar och jag är tyst. Mycket roligare!

Fast skriv på nya stället!

Ja, häng med då.

Här är jag nu! KLICKA HÄR.

Klockren fullträff.

Hahaha, förlåt, men jag skrattar åt mig själv. Sådär lite utanför, ovanifrån betraktandes. Hur är det egentligen möjligt att jag VARJE gång jag möblerar om tror att nu, NU, har jag ÄNTLIGEN hittat den ultimata, klockrena fullträffsmöbleringen! Så här ska det vara för alla evig tid. Tänker jag. Och det är här skrattet kommer in. Hahahahaha hahahahaha hahahahaha!!!! Det är riktigt komiskt. För sanningen är den att jag verkligen tror på det varje gång. Samtidigt har jag umgåtts med den här ombytliga kvinnan som är jag i över 49 år så jag VET att det inte är sant. Jag VET att möblerna ALDRIG kommer att stå på det här sättet för all framtid.

Men NU!!! Den här gången! NU kommer det att stå så här! Det är sant! jag VET det. (Hahahahaha!!!!)

Suck. Påminn mig gärna när jag presenterar den nya möbleringen om sisådär några månader…!Jag älskar hörn. Det har jag deklarerat förr. Många inredare säger att man ska möblera mitt i rummet för att få en så kallad luftig känsla. Jag säger möblera i hörnen för att få en mysig känsla. Många människor, däribland jag och alla barn i familjen trivs bäst inne i hörnen. Där är det tryggt och bra och vi har ryggen fri. Något kanske fattas oss, vad vet jag, men hörnmys är vår grej! Nu slåss vi (nästan) om att sitta där i hörnet där blommiga kudden är. Förut, innan jag satte det längre större bordet i vardagsrummet var vi tvungna att ha köksbordet mitt på golvet för att alla skulle rymmas runt det. Alltså alla när vi är fler än sex vilket ju händer titt som tätt. Men nu ryms vi sex, eller med mycket hjärterum och små stjärtar, sju trots att bordet står tryckt mot hörnet. Blir vi fler är det bara att duka i vardagsrummet. Det ena ger alltid det andra. Under alla år vi bott i huset (fyra och ett halvt år) har jag aldrig haft soffan och bordet så här i hörnan. Förutom att vi inte rymts innan vi hade ett extrabord i vardagsrummet har jag nog varit lite skeptisk till att möblera snett. Alltså att inte ha bordet mitt framför fönstret. Någon slags konstig estetism har sagt mig att det blir oestetiskt med halva fönstret täckt. Men det har jag fullständigt frigjort mig ifrån nu. Snett är bra. Snett ger spänning och goda vibrationer. Det signalerar att här bor någon som törs utmana traditionella raka regler. Här bor en kvinna med MOD. (Hahahahahaha! där kom skrattet igen.) Jamen vadårå? Det här är ett seriöst vetenskapligt resonemang. Det är slutsatser dragna av livslång forskning i ämnet!

Det är faktiskt en erfaren forskare inom möblerandets konst som uttalar sig. Det är bara att lyssna och lära. Sådetså! Att ha bordet snett så att endast halva fönstret täcks är snudd på genialt. Dels får man om man sitter där vid fönstret utsikt över trädgården, dels kan man ändå lätt komma åt att vattna blommor och värmen från elementet får stråla halvfritt ut i rummet och åndå värmestråla våra stackars fossingar när vi sitter vid bordet. Genialt som sagt. Och fullständigt lysande ur estetisk synpunkt. Hur jag tänkt förut är en gåta. Så min slutsats är Utmana gamla regler! Ställ bord till hälften framför fönster, vänd soffan från teven, ställ sängarna skavfötters i sovrummet, placera stolarna i en ring på golvet utan bord i mitten, ja gör vad tusan du vill. Allt är till för att provas utan att ha en massa förutfattade meningar. Den enda regel som finns  är att det finns inga regler! Kom ihåg det! Och det var allt från denna självutnämnda konstprofessor. Alltså professor i möblerandets konst. Visst förtjänar jag nästan den titeln?

Godaste maten och finaste vädret.

Dagens middag var nog det godaste på mycket länge. Jag bakade rotsaker i ugnen på låg värme under lång tid, typ 150 grader och 2 timmar. Morötterna och palsternackorna blev alldeles ljuvligt söta och potatisen som jag behöll skalet på blev härligt sega. Jag stänkte lite olivolja på och smulade flingsalt ovanpå innan jag satte in det i ugnen. Till detta åt vi tsatsiki. Jag hade lök, potatis, morötter, palsternacka och rödbetor.

MUMS!!!Efter maten gjorde ene sonen chokladbollar fast med cornflakes eftersom vi hade slut havregryn. Dubbelmums!

Medan maten lagades fanns det massor av tid till roliga saker. Som att hoppa studsmatta i det kanonfina sommarvädret.

Eller sy en massa kuddar.

Jorå, den här söndagen var en bra söndag. Tiden var inte lika stressad utan rann lite långsammare. Vi har hunnit mycket idag. Det känns fint!

Hallå! Lördagen! Var tog du vägen???

Jag har fått problem med tiden. Vem har skruvat upp farten undrar jag???

Stopp! Jag blir galen på att det blir kväll så fort. Allvarligt! Jag tror att det är någon som mixtrar med tiden!!! Det måste vara så!!! För jag hinner knappt stiga upp så är det kväll. Och det värsta av allt är att jag är trött och vill sova när det är kväll. Annars hade jag ju kunnat lura tiden och varit uppe ändå, fast det blev kväll, men se det går inte min knopp med på. Nej, då ska den bli trött och inte orka ställa upp på några nattugglerier. Gaaahhh!!!!

Den här sötnosen har flyttat in hos oss idag. Jag är nog lite kär i den. Jo, det är jag bestämt!

Idag kunde man läsa om Sveriges charmigaste hem i Expressens Leva och bo. Där fanns en presentation av alla tio bidrag.

Det går fortfarande att rösta. Fram till den 28 september. Men jag har gett upp. Sveriges charmigaste hem blir nog ett vitt hem. Undrar vad vinnaren gör med presentkortet…? Köper mera vita saker förstås…Det gör inget. Jag är så nöjd med mitt hem ändå. Vad skulle jag med den där vinsten till…? Äh, jag är nöjd med hur vi har det! Nu ska jag gå ner och se film med mina barn i vardagsrummet. Molly har valt en film som heter Remember me. Romantisk snyftare tror jag.

Tappade stenar och motvilliga försök att bli färglös...

Som rubriken säger har jag de senaste dagarna gått igenom en del nålsögon och passerat vissa milstolpar. Jag vill inte gå in djupare på vad det gäller men jag känner mig oerhört lätt och svävande jämfört med bara för några dagar sedan. Stenarna i bröstet har ramlat ner och allt känns lugnt och bra. Nu kan jag fokusera på annat.

Som att inreda vardagsrummet klart. Det kom nog lite av sig. Mest för att jag blev ambvivalent inför det vitmålade rummet. Dels kände jag mig fri och lätt av allt det vita och dels alldeles för stilla och loj och jag blev lite förvirrad för ett ögonblick. Kanske var jag i behov av mera vitt i mitt liv ett tag. Jag provade att låta bli knallfärgerna som jag alltid dras till och försökte hålla mig till milda naturtoner.

Visst. Det är vackert. Men inte jag. Så här har det sett ut några dagar, ja kanske veckor…Men nu är det slut med det. Nu ska jag återta mitt gamla jag-mitt färgälskande jag. Mitt pippi långstrump jag. Det jag som låter mig blomma.

Det känns redan bättre när jag provat och förkastat naturfärgsalternativet. Man måste ju prova!

Jag tycker att dessa färger är oändligt vackra i naturen och fantastiskt vackra hos andra. Men hos oss blir det bara…jag vet inte…trist. Intetsägande.

Det blir inget woaw.

Och jag måste ha woaw i livet.

Även övriga familjemedlemmar har varit lite besvikna över att det inte sprakar längre i vardagsrummet…

Annars har jag väskfabrik och annat på gång. Det bara sprutar väskor ur mig just nu.

Jag tänkte lägga ut alla väskor i shopen samtidigt så det får vänta ett tag. Men är det någon som är väldans sugen på en väska kan ni ju mejla mig. Så kan jag skicka bilder till bara er. Här finns mina kontaktuppgifter. Och SE jag har lärt mig att länka så att man inte lämnar min sida utan bara öppnar en ny flik!!! Tack för tipset du som påpekade detta.

 

Vad är väl Chicago mot Lule...?

Tja, soligt. Varmt. Spännande. Roligt. Fartigt. Stort. Stimulerande. Annorlunda. Kul. Härligt.

Fast här har vi ju regn. Svalt. Lite småtrist. Lugnt. Litet. Sömnigt. Så, nej, jag är inte  ALLS avundsjuk på mannen…Luleå vs Chicago.Hm, chicagosängarna vinner iallafall!

Och en del bilar…!

Vi kan ändra på det dåliga.

Lady Dahmer är en blogg jag kikar in på med jämna mellanrum. Vi tycker väldigt lika, men jag är alldeles för konflikträdd för att våga stå för allt som hon står för. I mina ögon är hon en hjältinna och modig som bara den. Idag ska alla bloggar vara vackra, mystiska, svåra och poetiska känns det som och hennes blogg känns allt annat än insmickrande. Det är enormt uppfriskande! Ibland känns det dock som att hon ser alltför svart på tillvaron. I jämförelse med min världsbild alltså och då kan jag känna en undran om det är hennes eller min världsbild som är sned.

Jag tror att det är så att det hon upplever finns i hennes verklighet och det jag upplever finns i min. Så ingen av oss har fel, vi lever bara på olika platser i olika förutsättningar. Hon skriver så här:

”Jag känner mig inte ett dugg fri i ett land där normerna talar om för mig att jag måste raka fittan och benen för att vara en riktig kvinna och om jag inte gör det så hånas jag och kallas äcklig. Där kvinnors värde mäts i hur knullbara de är och utseendehetsen får sjuåringar att vilja banta. Där silikonpattar är idealet, kvinnor ska visas upp och bedömas och där vi skär i våra kroppar och pumpar läpparna fulla av kemikalier för att känna att vi duger.”

Jag känner ju igen det hon skriver om från tidningar och media överhuvudtaget, men inte från min vardag. I min vardag är det hur långt som helst från sån här utseendehets.

Är det en generationsfråga?  Är jag för gammal? Eller är det för att jag bor i Norrbotten? I för liten stad? Vad är det som gör att jag inte upplvever att det stämmer det här med hur rakade och pumpade vi ska vara?

Det är ju inte så att jag inte har hört talas om fenomenet, men hur hårt har det egentligen slagit igenom bland gemene man?

Lady Dahmer skiter i att raka sig. Jag också. Oftast. Det händer att jag rakar benen för att känna mig bekväm med kjol, för min egen skull, men oftast är jag lurvig och det är inget som stör mig eller någon annan på något sätt. Jag tror att kvinnor som är som oss kan göra skillnad. Vi kan vara som vi är och stå för det. Det borde sprida sig till åtminstone våra barn.

Jag tror faktiskt att det finns en hel hoper med kvinnor som INTE rakar sig här och där- Jag tror att utseendefixeringen främst finns i storstäderna  och förstås i media.. För jag känner faktiskt inte igen mig! Och ändå gör jag det. Från tidningar och bloggar. Är det jag som lever i en bubbla eller är det Lady Dahmer.? Observera att jag trots min invändning hyllar Lady Dahmer inlägg. För någon ska ryta till om detta och det gör hon så bra!

Jag tror att hennes sätt att skriva om det kan hjälpa till att få folk att tänka efter. Och jag tror att mitt sätt att säga högt att det inte alls ser ut sådär runt om i Sverige bland vanligt folk också kan hjälpa till att få folk att tänka efter. Och då har vi nått samma syfte med bara lite olika vägar.

För vi kan ändra på detta synsätt. Våra barn gör som vi gör, inte som vi säger. Kom ihåg det!

Min man, tidningsnörden.

Min man börjar och slutar sin dag med att ligga med sin bärbara och följa nyhetsflödet. Varje dag skickar han olika länkar till mig. Han vill ju att jag håller mig uppdaterad om vad som händer i världen.

Som det här. Det är ju sånt man bara måste veta.

Så att man inte glömmer att mata sin labradoodle och sina undulater.

Idéer och grön avund.

Vi fortsätter att hälsa på hos Molly. Nu i dagsljus. Vi har fortfarande inte städat helt klart. Det kommer ju en ny dag imorgon, kanske ägnar vi några sekunder av vårt liv till städning då. Man vet aldrig. Ena halvan är alldeles städad iallafall. Vi börjar där.

En av mina bästa idéer tycker jag faktiskt är placeringen av den femarmade 80-talslampan mitt i rummet . Längst ner har jag ställt en kruka med en slingerväxt så att lampan blir klädd i gröna blad. Det blir som ett träd mitt i rummet, precis som i Muminhuset. Ni som läst er Tove Jansson minns kanske att muminmamman är så glad för sitt träd mitt i huset för där kan de hänga en massa saker. Jag älskar muminmammans inredningsfilosofi. Hon stoppar disken under sängen tills det blir en regnig dag och överallt är det tillåtande och roligt.

Muminmamman är min förebild! Jag har hjälpt blomman på traven genom att linda tygremsor runt metallarmarna. Annars är det svårt att klättra uppåt.

Jo jag tror minsann att det här är en av mina favoritidéer!

Uppe på trädets…öh…lampans…topp har det bosatt sig små sötnosar.

Ibalnd sitter faktiskt fåglarna där och då är det verkligen som ett träd.

Ända sen jag började med vardagsrummet har fåglarna bott hos Molly och där verkar de trivas himla bra så de kanske får bo kvar. Då kanske vi kan ha teven på normal ljudnivå igen och inte på megavolym bara för att överrösta birdisarna som får knaskraxattacker så fort teven är på. Nu går de istället igång på ljudet från kranen i köket och stekfräsandet och mikroplingandet, så de får sitt knaskraxtillfälle iallafall.

Tänk jag trodde att fåglarna skulle bli skrämda och bara sitta i buren när de blev flyttade så där. Men se de är fåglar av det rätta virket. De älskar flytten. De flyger mer än någonsin och slår sig ner på både trädlampan och rullgardinerna där de sitter och kvittrar och sjunger. Det är som att de blev upplivade av denna flytt. De är riktiga flyttfåglar!

Nu kommer vi till den stökigare delen av rummet. På långt håll kanske det inte ser så stökigt ut men om vi går lite närmare.

Lite mera rörigt då va? Vi tittar vidare.

Se där ligger ju den där rislampan jag köpte på rea på Indiska i Gävle. Hm. Hur länge har den legat där?

(Hoppas du passade på att njuta av lite stök nu Ellen!)

Det är alltid lika spännande att ladda upp bilder. Det finns nästan alltid någon bild som jag själv inte tagit. Idag hittade jag bland annat de här bilderna.

Någon gillar närbilder!

Aha! Nu vet jag vem fotografen är!

Hon har fotat lappar också. Den här påminde mig om att åka och öppna Skatehallen.

Och den här påminner om att vi inte ska skära av oss fingrarna.

Det är nämligen så att varje sommar får vi våra knivar slipade av min pappa. Han är så noggrann och slipar dem så vassa och skarpa att vilken mästerkock som helst skulle bli grön av avund. Det tar ungefär ett år för dem att bli slöa igen men då gör han det igen. Det är så lyxigt! Men det krävs verkligen en varning. Ni anar inte så lätt det är att råka skära av en fingertopp när kviven är rakbladsvass.

Ja, idag var det Frifredag och då passade jag på att klämma in en massa saker. Som att jag fick en spännande rulle med posten. Helt oväntat. Fantastiska tapetbitar från allra snällaste KarinW. Tusen tack! Jag blev SÅ glad och överraskad och en av tapeterna är nog den finaste någonsin! (den längst till höger).

Blev så glad!

Ni som inte har röstat ännu (på mig då va?) kan gå in och göra det nu. Jag måste få fler röster så att jag vinner! Vill ju så gärna få shoppa lite lyx. Tänk, ett vitrinskåp skulle jag få råd med och kanske ett badkar och kanske en bra stark lampa över sybordet och…nej…nu får jag skärpa mig. Det är inte läge att börja shoppa ännu. Först måste jag minst gå förbi de två som leder och vet ni vad, det är två VITA lantliga hem som leder. Ni vet, såna med vita möbler, skyltar, zink och rosor, typ. Var det inte det jag visste, att vita hem är grejen. Eller iallafall verkar de flesta tycka det. Buhuhuhu! (Det är nu ni ska tycka synd om mig och skynda er att rösta på mig så att jag ska bli glad igen.) Buhuuuuhu snyft! Hulk! Ingen gillar mitt färgglada hem….buhuuuhuuuhuhhhuuu! (Seså rösta nurå!)