Kategoriarkiv: Hemma hos oss

Oh, yes!

 

Det känns i magen när det är rätt. Iallafall i min. Känslan blir mjuk och varm och helt lugn och samtidigt en lite hissande glad känsla. Jag ropade in den här tapeten på tradera. En överbliven bit från en förmodligen dyr Tricia Guild rulle. Jag ropade in den för en hundralapp. Två våder och det räcker. En glad rosa färgklick i allt det vita. Min mage säger yesyesyes och mina barn säger åh åh åh vilken snygg. Än är den bara nålad. Det är ett bra tips att nåla upp tapeten innan den limmas. Då hinner man känna efter. Jag kan inte motstå den här färgen. Jag och rosa är liksom gjorda för att vara bästisar.  Jag blir glad och lite lycklig av rosa. Så det ska jag ju anamma! Dessutom är jag svag för medaljongtapeter och här har Tricia eller någon av hennes designers fått in allt och då blir det ju succé. Jo, jag gillar. Vet ni, jag är så GLAD att ha er att berätta för! Vem annars orkar lyssna på alla dessa mina infall? Jag är så glad för alla er som kikar in. TACK alla ni! Det är ett nöje att ha er att visa allt för! Det vill jag att ni ska veta!

Snart flyttar jag till Family Living. Tänk om jag skulle få en liten pejl på er innan dess. Kan inte ni berätta lite om er själva. Vem är du som läser? Berätta lite kort om dig själv. Det skulle vara roligt att få veta. Jag är så nyfiken på alla er som kikar in! Snart kanske det blir helt andra läsare och kanske flera av er faller bort om ni bara kikat in via Sköna hem. Vem är du? Kvinna, man? Ålder? Egen blogg? Hur länge har du hittat hit? Vad gillar du hos mig? Vad skulle du vilja ha mer av? Har du någon fråga du vill ställa mig? Varsågod! Ordet är ditt!!! Och du! Det är helt okej om du är anonym!

Djurtema.

Som för att bevisa min tes om hur lätt det är att bonka upp tavlor gjorde jag det i sovrummet. Det som håller samman den här samlingen är att alla bilder föreställer djur. Fast det behövs inte vara nåt som håller ihop det. Som jag brukar säga, det finns inga regler. Jag älskar djurmotiv! Det gör mig GLAD!

Bortskämd tanke.

Ibland tänker jag att jag önskar en atélje. Ett arbetsrum. Någonstans att stöka och sy och framförallt någonstans att förvara allt syrelaterat. Och i samma stund som jag tänker det inser jag hur bortskämd tanke det är. Jisses. Jag har ju ett helt vardagsrum att stöka i. Än sen att det ser rörigt ut. Nej, såna där tankar ska jag inte tänka. Istället kan jag vara tacksam för att jag har tak över huvudet. Jag har en symaskin. Jag kan sy. Det är liksom ingen hejd på allt jag har. Däremot kunde jag kanske önska att jag kunde förvara allt lite mindre…öh…rörigt. Det är såå mycket färger och mönster och man blir nästan snurrig av att se allt. Men det konstiga är att när det ser ut så här, då blir jag inspirerad. Då kommer skaparlusten. Skulle jag stänga in allt bakom vita skåp, något jag ibland tänkt, då skulle jag nog aldrig sy. För syr, det gör jag. Massor. Det galnaste jag sytt idag är en tröja. En tröja för två. Ni vet, det är haloween snart.

Kalasfint ända in på söndagen.

Söndagar är guld ibland. Som när vi haft kalas och städat fint redan på lördagen så att hela huset är städat och fint även på söndagmorgon när vi stiger upp. Såna söndagar är extra fina. Jag trivs bäst i städat…En paradox kan tyckas eftersom vi mest för jämnan har stökigt. Kanske är det just därför jag uppskattar städat för att det är så unikt och ovanligt hos oss. Skåpen i bakgrunden under röda affischen är inte shabbychicmålad om någon nu tror det. Den är bara grundmålad och väntar på ett lager ny färg. Men tills jag funderat ut vilken glad nyans den ska få står den där och ser antikvit ut.Kanske blir den lila som stolen.Eller blå. Eller grön. Eller rosa. Ja, ni förstår varför den inte blivit målad ännu. Färgerna har inte gjort upp sinsemellan ännu.

Varde ljus.

Den här hösten kommer att gå till kommunhistoren som den regnigaste någonsin. Det är inte många dagar jag inte använt regnkläder och stövlar när jag knatat runt med en motvillig labradoodle med vattenskräck. På tå har han dansat omkring runt vattenpölarna och i ett tämligen meningslöst försök skakat av sig regndropparna var tionde meter.

Men så har solen  plötsligt lyst någon dag och det ljus som då plötsligt bara vällt in i huset är magiskt, efterlängtat och hur välkommet som helst! Igår var en sån dag. Det gnistrade i hallampan.

Jag nästan såg hur växterna sög åt sig ljus och sträckte på sig lite extra. Den där fönsternischen har jag ju en plan för. Det har jag glömt! Karmen och insidan ska målas om. Den var sädår blå från början men blev bara tråkig bredvid den babyblå väggen som jag förvandlade från mörk furu i våras.Skuggorna som blir om hösten när solen står lågt gör att allt i rummet får en förtrollad känsla. Jag väntar bara att stora lampan ska susa iväg på egen hand.

Idag blir det släktkalas för nyblivne tonåringen. Så nu ska jag gå och skura toaletter och skrämma bort dammråttor ur vrårna, baka en tårta och så måste jag hinna iväg till Elgiganten för ett ärende åt skateklubben. Vi ska sätta upp en webkamera där som ska ta en bild varje dag under hela byggnationen. Igår kom nämligen några proffsiga skatehallsbyggare dit från Kanada. De ska förvandla en trist och tråkig skatehall till en totalt världsklassskatehall. Det ni.

Klockren fullträff.

Hahaha, förlåt, men jag skrattar åt mig själv. Sådär lite utanför, ovanifrån betraktandes. Hur är det egentligen möjligt att jag VARJE gång jag möblerar om tror att nu, NU, har jag ÄNTLIGEN hittat den ultimata, klockrena fullträffsmöbleringen! Så här ska det vara för alla evig tid. Tänker jag. Och det är här skrattet kommer in. Hahahahaha hahahahaha hahahahaha!!!! Det är riktigt komiskt. För sanningen är den att jag verkligen tror på det varje gång. Samtidigt har jag umgåtts med den här ombytliga kvinnan som är jag i över 49 år så jag VET att det inte är sant. Jag VET att möblerna ALDRIG kommer att stå på det här sättet för all framtid.

Men NU!!! Den här gången! NU kommer det att stå så här! Det är sant! jag VET det. (Hahahahaha!!!!)

Suck. Påminn mig gärna när jag presenterar den nya möbleringen om sisådär några månader…!Jag älskar hörn. Det har jag deklarerat förr. Många inredare säger att man ska möblera mitt i rummet för att få en så kallad luftig känsla. Jag säger möblera i hörnen för att få en mysig känsla. Många människor, däribland jag och alla barn i familjen trivs bäst inne i hörnen. Där är det tryggt och bra och vi har ryggen fri. Något kanske fattas oss, vad vet jag, men hörnmys är vår grej! Nu slåss vi (nästan) om att sitta där i hörnet där blommiga kudden är. Förut, innan jag satte det längre större bordet i vardagsrummet var vi tvungna att ha köksbordet mitt på golvet för att alla skulle rymmas runt det. Alltså alla när vi är fler än sex vilket ju händer titt som tätt. Men nu ryms vi sex, eller med mycket hjärterum och små stjärtar, sju trots att bordet står tryckt mot hörnet. Blir vi fler är det bara att duka i vardagsrummet. Det ena ger alltid det andra. Under alla år vi bott i huset (fyra och ett halvt år) har jag aldrig haft soffan och bordet så här i hörnan. Förutom att vi inte rymts innan vi hade ett extrabord i vardagsrummet har jag nog varit lite skeptisk till att möblera snett. Alltså att inte ha bordet mitt framför fönstret. Någon slags konstig estetism har sagt mig att det blir oestetiskt med halva fönstret täckt. Men det har jag fullständigt frigjort mig ifrån nu. Snett är bra. Snett ger spänning och goda vibrationer. Det signalerar att här bor någon som törs utmana traditionella raka regler. Här bor en kvinna med MOD. (Hahahahahaha! där kom skrattet igen.) Jamen vadårå? Det här är ett seriöst vetenskapligt resonemang. Det är slutsatser dragna av livslång forskning i ämnet!

Det är faktiskt en erfaren forskare inom möblerandets konst som uttalar sig. Det är bara att lyssna och lära. Sådetså! Att ha bordet snett så att endast halva fönstret täcks är snudd på genialt. Dels får man om man sitter där vid fönstret utsikt över trädgården, dels kan man ändå lätt komma åt att vattna blommor och värmen från elementet får stråla halvfritt ut i rummet och åndå värmestråla våra stackars fossingar när vi sitter vid bordet. Genialt som sagt. Och fullständigt lysande ur estetisk synpunkt. Hur jag tänkt förut är en gåta. Så min slutsats är Utmana gamla regler! Ställ bord till hälften framför fönster, vänd soffan från teven, ställ sängarna skavfötters i sovrummet, placera stolarna i en ring på golvet utan bord i mitten, ja gör vad tusan du vill. Allt är till för att provas utan att ha en massa förutfattade meningar. Den enda regel som finns  är att det finns inga regler! Kom ihåg det! Och det var allt från denna självutnämnda konstprofessor. Alltså professor i möblerandets konst. Visst förtjänar jag nästan den titeln?

Två tjugor.

Vad får man för två tjugor? Ja inte är det mycket. För det mesta.

Ibland får man tokmycket om man är på hugget. När jag gör räder på återvinningen, något jag gör varannan vecka ungefär har jag alltid korpgluggarna vidöppna efter vitrinskåp. En gång missade jag ett helt perfekt halvhögt 40-talsskåp med fina glasdörrar. Jag fick ögonen på det i samma stund som personalen satte dit en lapp som det stod såld på. Någon gång, när tid, ork och lust infaller ska jag bygga mig ett eget stort och högt vitrinskåp av de gamla fönstrena jag fyndade i somras, men tills dess får jag nöja mig med såna här loppisfynd. Det här är verkligen ett loppisfynd! Det är riktigt loppigt. Endast fanerad spånskiva och inte särskilt tjusigt på något sätt. Ändå lyckades det charma mig. Jag tycker om såna här enkla möbler som inte flörtar i onödan. Som bara är som de är. Lite småfula, men rejäla och med massor av potential. Det är den där inbyggda potentialen som tilltalar mig. På samma sätt som bygget av det där vitrinskåpet av gamla fönster ligger i framtiden som ett lockande längtansfullt projekt, på samma sätt känns det här skåpet. Jag har hur många idéer som helst för hur jag skulle kunna förvandla det till den pärla det förtjänar att vara. Tänk lackrött med en fin blommig tapet inuti. Tänk rosa med gul medaljongtapet inuti. Tänk turkost med samma gula tapet. Tänk grönt med vit insida. Tänk blått med rosa tapet på insidan. Tänk svart med röd insida. Tänk lila med ljusblå blommig tapet. Ja bara tänk! Det vimlar av förslag i min hjärna. Varje gång jag tittar på det fylls jag av spirande inspiration och lust. Bara det är ju värt två tjugor hundra gånger om.

Det hade kostat 80 kronor. Men så hade det sänkts till 40. Det har förmodligen stått i butiken i någon vecka eftersom de sänkt priset. Så kom jag och såg det på en gång. Mitt numera precisa ögonmått såg direkt att det passade perfekt i storlek och jag behövde inte många sekunder för att bestämma mig.

Nu är det dags att jag visar bilden på det. Så här ser mitt fyrtiokronorsskåp ut.Det står på stålben och jag tycker det är riktigt snyggt. Men så ser jag ju på det med mina förändringsögon. Fast jag tycker inte alls att det skäms för sig som det är i furu heller. Jag har egentligen aldrig gillat furu, men likväl är det något med furu som är hemtrevligt på nåt sätt. Det är som en skön motvikt till alla dessa shabbycicade vita skåp som det vimlar av. Visst, vitt är fint, men det behövs motvikter. Jag blir lite tom tvärtom och låter det vara i furu ett tag. Dessutom är det riktigt rymligt. Iallafall för att kosta 40 kronor.

Återupptäckt!

Molly har ett golv!!!

Jisses, det var länge sen vi  såg det! Så trevligt att stifta bekantskap med det igen! Hej golvet!

Som vi städat! Alltså denna dam skulle behöva rensa prylar. Hon är slarvigare än någon i hela familjen och det vill inte säga lite, så enda sättet för henne att inte stöka vore att vara prylfattig. Men hon älskar prylar. Hon har übersvårt att rensa. Så det blir nog fler gånger golvet försvinner. Fast just idag är det ett exemplariskt städat rum. Det doftar såpa och nyvädrat och tvättmedel. Så idag låtsas vi som att vi är nya människor och att Molly blivit en ordningssam tjej.När allt är i ordning är det härligt att titta på alla hennes grejor. Själv blir hon megakreativ när hon har nystädat. Och då blir det ju stökigt igen. Så det är liksom en naturkraft som är igång. Inget att göra nåt åt. Mot naturkrafter kan vi människor inte böja oss. Så saker får ha sin gång. Städat ska bli stökigt. Så är det bara.

Älskar man djur så trycker man in så många djur det bara går. Kaninen, hundar, katter och så Monkisar.Pikachusar. Och andra varelser.

Kanske borde vi ha vadslagning. Hur länge tar det för Molly att stöka sitt rum denna gång? 1) 1dag? X) 1 vecka? 2) 1 Månad? (Tips: En 1:a är ingen högoddsare, men det är definitivt 2:an)

Förkylning, regn och suddiga bilder.

Morr, nya kameran och jag är inte alls kompisar. Varför köpte jag inte ett nytt objektiv istället till gamla älsklingskameran frågar jag mig hela tiden. Jag får hela tiden påminna mig om att jag faktiskt ville ha en liten behändig fickkamera för annan fotografering än den vanliga.

Snart har jag lärt mig den hoppas jag, men nu blir jag bara sur och irriterad när jag laddar in bilderna och ser oskärpan och det fula ljuset och allt sånt som jag stör mig på.

När jag ändå gnäller kan jag ju passa på att gnälla på vädret, det öser ner igen och våra stugstängarplaner får flyttas fram. Dessutom har jag plockat upp nån nedrans förkylning. Gnäll gnäll. Jag föredrar att vara riktigt förkyld. Den här förstadieskänslan att man håller på att bli förkyld är nog den värsta tycker jag. Det är lite oskönt i slemhinnorna, en huvudvärk ligger och hägrar innanför pannan och kroppen signalerar trötthet och hängighet. Nä, tacka vet jag en redig förkylning där snoret rinner, kroppen värker och febern grasserar. Det vet man ju iallafall hur man ska förhålla sig till. Då kan man ju med gott samvete bli nedbäddad och uppassad!

Jag möblerade om hallen för något tag sen och skruvade då ner de vägghängda återanvända köksskåparna som jag målat rosa. De fick istället bli tevebänk. Det funkade fint tycker jag.(Men fy vilken dålig bild!)

Tyvärr räckte inte skåpen till. Det blev lika mycket utanför. Det har vi löst genom att sätta filmerna i speciella dvdlådor från ikea. Mina snälla svärföräldrar handlade dem häromdagen på en tur upp till Haparanda. Så snart har vi löst förvaringsproblemet vi haft kring alla dvd:er vi har.

Det är nåt med förvaring och mig. Det är min hemliga last. Jag blir löjligt förtjust över att lösa förvaringsproblem. Det är som att livet känns liiite lättare och mera magiskt bara för att saker hamnar i en perfekt anpassad låda. När jag löst alla mina förvaringsproblem DÅ blir livet perfekt. Tror jag. En del väntar på att de ska gå ner några kilo, andra att de ska ta ett steg till på karriärstegen, någon vill resa till en huvudstad till, kanske läsa några fler högskolepoäng hägrar för andra och en del vill springa milen under 50 minuter. Lyckas de bara med detta så kanske livet blir helt perfekt.

Min livslögn har med magiska förvaringslösningar att göra.

Livslögner är bra. De är nödvändiga och underbara. Det är de som får oss att sträva och drömma. Jag har nog fler livslögner än förvaring när jag tänker efter.

Herregud, jag älskar dessa livslögner! De är hemliga och sanna och väldigt väldigt personliga och ingen annan kan bestämma över dem! Har du någon härlig livslögn?