OK, jag erkänner: jag älskar shabby chic

shabby-2-decoholic-org

Det är en sak jag måste berätta, som inte är tillräckligt ”fint” att tycka i inredningskretsar. Jag älskar shabby chic. Jag tycker det är ombonat, romantiskt, mysigt och hemtrevligt. ”What’s the big deal?” tycker du kanske om denna bikt.

Jo, det ska jag be att få tala om: många hånskrattar åt denna stil. Kallar den löjlig, förljugen, gullig, tramsig, karaktärslös, omodern, brudig, barnslig, patetisk och tacky. Och ska jag vara helt ärlig så förklarar ju alla dessa nidbilder om shabby chic varför jag gillar stilen – för så är ju jag med! Jag är karaktärslös, brudig, tacky och lite löjlig. Och förljugen (vill ofta vara något jag inte är, men till skillnad från många andra har jag självinsikt gällande detta och står för det). Jag är ju shabby ibland – och chic ibland.

Med förljugen avses alltså att stilen försöker efterlikna äkta patina från en fransk stil förr i tiden, men att det är nyproduktion och därmed är ”fusk”. Jaha. Buhu. Jag gillar förstås shabby chic när det är äkta och äldre möbler med genuin lantlig charm som avses, men jag har inte alltid råd eller tid att resa land och rike runt för att dammsuga antikvitetsaffärer eller loppisbodar för att hitta mina saker. Så då köper jag de där fusksakerna från kommersiella butiker istället. Och förståsigpåarna himlar med ögonen, suckar och slår sig ner i sina industriellt inredda hem med högblanka köksluckor, italienska designmöbler och hårda soffor utan fluffiga kuddar.

Jag har också haft en period av stilren design. Det är ju så med saker i livet, musik, mode, mat, inredning – man testar sig fram. Jag har bott i nybyggd, arkitektritad villa (som var svart dessutom) med räta vinklar, utan krusiduller. Jag har haft stål och modernistisk estetik som inslag i mina hem. Jag har testat minimalism. Jag har varit ”inne”. Men är så jävla tacksam över att ha vuxit upp, mognat och lyssnat på vad jag egentligen trivs bäst av – och det är uppenbarligen att vara ”ute”. Det gäller både musik, mode, mat och inredning.

So shoot me.

Shabby chic-stilen är lite som schlagerlåtar eller gamla discohits av Bee Gees. Man erkänner helst inte att man gillar dem. Men så fort de spelas så sittdansar man eller börjar sjunga med. Shabby chic tror jag är så pass otrendigt att det blir inne snart igen. Jag har jobbat så pass länge med mode och vet att det brukar bli så. Tror inte inredning är någon skillnad mot mode. Och de som är allra häftigast kommer inreda med shabby chic på ett hipster-ironiskt vis, medan de som aldrig slutade gilla trenden inte förstår själva hypen.

MEN – gränsen går vid bokstavstryck som ”Carpe Diem” (eller andra slitna visdomsord/franska bohemiska uttryck som känns forcerat), en massa änglar, eller tofsar på dörrhandtagen (kanske inte klassat som shabby chic, men ändå).

shabby-1

shabby-3-uhouse-ru

shabby-4

Festive shabby chic interior decor

shabby-6decoist-com

Bilder från Decoholic, Uhouse.ru, Inspirationseek.com, decoist.com.

  1. Jennie skriver:

    Hur många gånger har jag inte hört/läst de som verkar avsky shabby c med en massa ord som att det är fantasilöst, omodernt och pluttinuttigt osv osv. Och sen bor dom själva i en lägenhet eller hur där dom målar sovrummet i den där mörkablå nyansen som halva instagram visar, ananasprylar, stilrena tavlor en massa citat och byråer med ‘rena linjer’ där dom såklart bytt ut knopparna mot läderflärpar el dyl.. herregud så UNIKT det är så =D

  2. Yvonne skriver:

    Huvudsaken är att man trivs och kan leva – vem vill bo i en utställning där man inte kan röra sig, ha husdjur eller såsa omkring i morgonrock? Tycker om olika saker men sedan har man ju inte alltid råd med allt och även om man tycker om det kanske det inte passar in i ens eget hem?

    1. Exakt – det enda vi gör hemma är att ”såsa omkring” som du beskriver det…

  3. Kerstin skriver:

    Detta var nog det bästa inlägg i debatten om vad ”man skall tycka” som jag har läst! Välskriven, rolig och helt, helt sann! Att det ska vara så svårt att få vara och tycka som man vill. Själv har jag i hela mitt liv älskat nejlikor (blomman alltså!) och fått lite överseende kommentarer om detta, men nu, NU är det lite trendigt och man är helt inne!
    Stå på dig!

    1. Tack, Kerstin, för fina ord! Och stå på dig själv – kämpa nejlikan! =)

  4. Lena B skriver:

    oavsett vilken inredningsstil man har så balanserar man ju på gränsen till too much, haha… Och sen är ju huvudsaken med inredningen i hemmet att man själv TRIVS! Själv bor jag på en gammal skånegård och inte skulle det vara så harmoniskt med ”östermalmsstilen” här – däremot en shabby-målad träsoffa i köket är som ett härligt smycke som smälter in!

    1. Låter helt ljuvligt med en gammal skånegård! Blir så nyfiken på er läsares hem, skulle vilja titta in hos er allihopa! Tack för att du läser =)

  5. B-M skriver:

    jag är med dig! Bor i ett gammal hus fullt med en blandning av gamla möbler och nyfyndat, inget vitt….och så älskar jag Abba 🙂

    1. Låter som en härlig mix, och underbart med konststycket att inte ha något vitt! Det där med ABBA är jag dock inte med på… haha. =)

Lämna ett svar till B-M Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..