Vi kommer minnas 2014

På torsdag börjar Lillan förskoleklass. Den där vemodiga dagen när sommarlovet tar slut och hösten tar vid. Av någon underlig anledning brukar den där dagen alltid kännas så annorlunda mot dagen innan. Luften känns alltid lite högre och svalare, träden alltid lite torrare och gulare. Krukorna ute i trädgården behöver plötsligt inte lika mycket vattning och alla människor man möter, de känns över en natt lite mer allvarliga och lite mer strumpbeklädda.

I år fick vi den bästa av somrar, mängder med sol och värme i överflöd. Det var bra det, för vi behöver det vi nordbor, så att vi klarar den mörka och kalla vintern. Vi behöver fylla våra depåer med ljus och härliga minnen från blöta bryggor och näckrosfyllda sjöar. När det är som kallast och mörkast blir det lättare om man kan drömma sig tillbaka till filten på stranden, den kittlande känslan på ryggen när solens strålar torkar upp vattendropparna på ryggen, och ilningarna som far genom kroppen när man tuggar på en sandig Ballerinakaka.

Alla minns sommaren 1994. Vi minns den för den tropiska värmen och framgångarna i fotbolls-VM. Vi kommer alltid att minnas 1994. Vi kommer alltid att minnas 2014 också. Vi kommer att minnas 2014 för att vi återigen, 20 år senare, fått uppleva sanslöst varma dagar och underbara ljumma nätter. Men vi kommer också att minnas sommaren 2014 för den fasansfulla branden som rasar i skogarna norr om mitt Västerås. Så fruktansvärt och sorgligt. Jag lider med alla drabbade som svävar i ovisshet och sorg. Måtte det få ett slut snart.

 

 

 

Kram kram

Helena

LOADING..