Om framtiden…

_DSC5929

_DSC5933

_DSC5931

Ingen hotellfrulle här inte, men nog så härligt med en macka, en kopp kaffe och lite bloggande i min ensamhet, medan övriga familjen snusar på övervåningen.

.

Godmorgon

Då var vi tillbaka i stan igen och sportlovet 2016 kan arkiveras och sorteras in under ”härliga vistelser i huset i Lofsdalen”. Vi älskar verkligen att vara där, sommar som vinter, och tur är väl det eftersom det kostar på att ha ett extra hus. Det vet alla som har fritidshus.

Det har hänt att vi gjort räkneexperiment i huvudet för att se vad vi skulle kunna ha gjort för samma summa pengar som vi idag lagt och kontinuerligt lägger på huset där uppe (som Frida/Trendenser beskriver såhär fint). O´boy, resultatet vill man knappt veta… Men man kan väl generellt sett säga att det skulle kunna blivit ett flertal semesterresor till diverse luxuösa resmål runt om i världen – VARJE ÅR SÅ LÄNGE VI LEVER!

Phu, men nu har vi valt detta istället, och vi har valt att se det som en investering i vår familjs framtid. Vi älskar tanken med att huset i Lofsdalen ska vara en naturlig samlingsplats för oss, våra barn, deras pojkvänner (eller flickvänner det vet man aldrig), framtida mågar, barnbarn och andra släktingar, och att det ska fortsätta att vara det även efter att vi gått ur tiden. Vår förhoppning är också att inredningen, som vi är ganska noga med att välja ut, ska stå sig och kännas aktuell i många många år framöver.

Alla våra flickor (jag är styvmor till 2 som är 19 och 21, och så har vi 1 gemensam 8-åring) verkar ha ambitionen att ge sig ut i världen på ett eller annat sätt. En pluggar statsvetenskap i Stockholm och vill i framtiden arbeta med mänskliga rättigheter, en ska till New York och bli mäklare, och så har vi en som vill sköta liften i Lofsdalen på vintrarna och ha en bondgård med hästar i Los Angeles (!) på somrarna (guess who, hihi). Och vi vet ju faktiskt inte heller vart vi bosätter oss i framtiden. Hur sjukt det än känns att skriva det, så fyller M 50 nästa år och han kommer inte att ”jobba ända in i kaklet”, och jag, ja jag kan ju jobba ganska mycket från vart som helst i världen. Så vår fasta punkt i tillvaron lär vara Västerås, fram till det att Lillan är flygfärdig och lämnar boet, sedan vet man aldrig. Då känns det himla fint att ha Lofsdalen som den där samlingsplatsen.

Huset passar perfekt för 5-6 personer, blir man fler blir det lite trångt. När vi valde plats för huset på tomten, planerade vi in för ytterligare en byggnad i framtiden. Därför står huset på sidan på tomten. Vi ska så småningom, när familjen växer och behovet finns, bygga en gäststuga med sovrum, pentry och spaavdelning.

Well, nu är vi i alla fall hemma i stan igen då, och här i det här huset lär vi stanna i bra många år ännu!

Sköt om er och ha en fin söndag

Kram kram

Helena

 

 

 

  1. Och vad jag känner igen mig. Vårt underbara hus i skärgården kostar en slant. Precis som du har vi räknat ut hur många resor vi kunde fått för de pengarna. Men varje gång jag är där och tittar ut över havet, så är det där jag vill vara…oavsett årstid.

  2. Maria skriver:

    Som jag letat den perfekta kaffemuggen att ha i vårt fritidshus – nu har jag sett den!!!

    Den du visar på bilderna här ovan är precis vad jag söker. Du vet ju säkert hur det är när man ”ser bilden” framför sig, den perfekta lilla detaljen som kan ta ååår att hitta – kaffemuggar till fritidshuset har jag sökt i ca tre år, vita med drejat utseende och lagom stora! (Det låter så basic men just den mest perfeka kan vara hopplös att hitta!)

    Snälla du, var kan jag hitta likadana muggar? De skulle göra sig så bra hos oss!

    Tack underbar inspiration!
    /Maria

    1. Kaffekoppen är suverän, får jag inte den till morgonkaffet hemma blir hela dagen förstörd, hahaha, nej kanske inte hela men nästan i alla fall! Det är en Gotländsk keramiker som gjort den. Finns hos Öbergs i Västerås. Jag har 4 st och de är säkert 6-7 år gamla. Jag använder dem varje dag och de är lika fina idag som när jag köpte dem. Superkvalitet!! Vet tyvärr inte vem keramikern är, och vad varumärket heter, men varje kopp är signerade av en Linda… Mvh Helena

  3. En riktigt härlig investering. Nu vill jag ju inte vara den som är en neggo, meeeen 😉 Du vet ju att jag oftast är positiv 🙂 Vill bara säga att när jag läste fastighetsmäkleri var det en lantmätare som föreläste och sa ”det värsta man kan göra för sina barn är att ge dem en gemensam fastighet”. Hon hade varit med på sååå många tråkiga styckningar av tomter och gårdar där man var galet osams. Vid nåt tillfälle hade hon frågat ”ska vi dela katten också?!”, då blev tanterna tysta. Kan vara bra att tänka på, menar jag, så kanske man kan på nåt sätt skapa förutsättningar för att de ska hålla sams.

    Ha en fin söndagskväll!

    Kram Lena

    1. Du har sååå rätt Lena. Det tåls verkligen att tänka på. Meeen, innan vi byggde det här huset hade vi en annan stuga i Lofsdalen, som vi delade med M:s två systrar. Det var verkligen aldrig några som helst problem, inte heller när M ville bli utköpt stötte vi på patrull. Men som du säger, det finns nog många syskon som blivit ovänner i den typen av situation. Vi får väl se om det med åren dyker upp något listigt sätt att undvika framtida eventuella bråk! Kram H

  4. Förstår precis hur du tänker, Helena. Vi köpte en stor gård i Skåne för några år sedan. Oj, oj, så många resor vi ha hade kunnat göra för den summan pengar. Men, vår förhoppning är att det kommer bli en samlingsplats för våra fyra barn med familjer så småningom. Lyckligtvis har vi råd att göra en utlandsresa då och då iallafall. Kram C

Comments are closed.

LOADING..