Vem broderar sina initialer på köksahanddukar?

Om du köper nya kökshanddukar eller örngott, skulle du då brodera dina initialer på dem? Inte jag i alla fall. Och jag undrar faktiskt varför man förr i tiden gjorde så. Var det ett svinn på örngotten så man ville signera dem i fall de skulle hamna på villovägar?

Jag fick i present av min svägerska en kökshandduk  med just mina initialer på som hon hittat på loppis. Lite maffigt ändå. Och jag undrar vem det är som lagt ner sin tid och kraft på att brodera denna. Hur många gjorde hon (för jag är övertygade om att det är en hon)?

För övrigt så älskar jag dessa loppisköpta kökshanddukar som gått igenom så mycket och så många tvättar. Den kvalitet som blir på riktigt använt bomull och lin är underbart. Som de där jeansen man använt och slitit på i åratla som ÄNTLIGEN fått den rätta färgen, känslan och passformen. Format efter mig.

Follow on Bloglovin

  1. ule skriver:

    Det ingick i varje bruds ”hemgift” att ha med sig ett dussin diskhanddukar o ett dussin toaletthanddukar med monogram på. Lakanen skulle gärna ha bådas monogram. Linne var MYCKET dyrt och ett vackert o rikt linneskåp var husmoderns förmögenhet o status. Och inte minst stolthet. Att lägga ner så mycket energi på att först väva, sedan klippa, sy ihop (lakanen fick du ju sy ihop även på längden eftersom vävstolen inte var så bred tex) mangla o vika ihop – klart du ville ha dina vackert broderade initialer på, som vilken konstnär som helst. På 50talet kunde man köpa färdigvävt – men att sy sina egna lakan av lakansväv med hemvirkade spetsar , eller klippa o sy handdukarna av tuskaft för diskhanddukar o mönster eller jaquard för toaletthanddukar (frotte var ovanligt) innebar fortfarande lite jobb. Ett jobb som du faktiskt blev beundrad o fick mycket credit för. Av väninnor, svärmor, mamma. Nu kan det kanske tyckas löjligt, men det var en annan tid med andra ideal. Jag är jätteglad för mammas, mormors o mammas ogifta mostrars alla handdukar o lakan. Vilket fantastiskt hantverk!!! Gjort av egna händer på kvällarna före TVn kom – inte färdigköpt för en spottstyver på IKEA.

  2. Näe, det känns som att jag har bättre saker att göra i livet. Däremot har jag fått ärvt en del från min mormor och min svågers mormor som båda hade initialerna EN, precis som jag. Min syster slängde med några med ES också, bara för att jävlas antar jag, eftersom dåvarande pojkvännen hade ett S-efternamn….

  3. Nej jag har aldrig gjort det själv, däremot har jag ett dussin kökshanddukar som min mormor broderade mina initialer på och som jag fick medan jag fortfarande bodde hemma. De handdukarna känns speciella just för att mormor broderat på dem till mig och används lite mer sparsamt än övriga 🙂

  4. AH skriver:

    Hej! Tror att ”förr i tiden” var det vanligt att få kökshanddukar, sänglinne etc i bröllopspresent, med sina nya initialer broderade på…

Comments are closed.

LOADING..