Höll på att missa flyget!!!

Jag skulle åka med ett flyg tillsammans med min syster ikväll från Bromma ned till Malmö. När det var dags för mig att åka så ringde jag taxi och bad om att få en bil. Vi sade att vi ville ha den omgående då vi hade en tid att passa på flygplatsen, operatören sade då att det fanns en bil i närheten och att den skulle vara där om ett par minuter. Det gick en hel kvart och bilen hade inte dykt upp. Jag och min syster stod ute i regnet och väntade. Vi hade redan gått ut då de hade sagt att den skulle komma så snabbt. Nu börjar vi få bråttom för att hinna i tid. Vi ringer igen och frågar vart bilen är, de säger då att den är på väg. Vi står kvar med förhoppningen att den ska komma snart, blir ännu blötare. När det gått ytterligare tio minuter ringer vi upp dem igen och frågar vart taxin är. De säger då att han har väntat på oss och sedan åkt. Omöjligt säger jag då till operatören då vi har stått ute i regnet på adressen de skulle hämta oss i 25 minuter! De kunde heller inte ge en förklaring till varför taxin inte ringt tillbaka när vi inte varit där. Mycket stressade och rädda att missa planet tar vi bilen och sliter ur vår bror ut från gymmet där han var och tränade. Släpar in honom i bilen med träningskläder och allt och åker till Bromma för att han ska ta med sig bilen tillbaka hem igen. En minut innan incheckningen stängde kom vi fram en aningens uppjagade. Vilken tur vi hann! Och mitt i incheckningen så får jag för mig ”detta måste jag blogga om”!!!!!!!!!! Ber tjejerna bakom disken att ta en bild av oss som ser ut som två dränkta blöta katter. Snacka om att de såg ut som fågelholkar, när vi tackade och sprang vidare mot säkerhetskontrollen. Tänk, jag har blivit bloggskadad!!!! Ha,ha! Men nu är vi framme och välbehållna och pustar ut på hotellet.

När jag kom fram så ringde jag Liams pappa för att höra hur det var med honom. Han verkade må lite bättre nu, och de hade haft jättemysigt och kollat på film hela kvällen. Det var inte så lätt att åka bort när jag visste att Liam var sjuk, men det underlättar verkligen när jag vet att han har en så fin pappa som tar hand om honom. Och det är viktigt också för dem att ha pappa-son-tid tillsammans.   Men det är klart, jag längtar tills på söndag när vi får träffas igen.

Själv har jag aldrig upplevt den närheten till min egen pappa då jag växte upp utan honom. Därför tycker jag att det är jätteviktigt att Liam får lika mycket kvalitetstid med sin pappa som med mig. Jag växte upp med min fantastiska älskade mamma som lyckades räcka till som både mamma och pappa. Min absolut största förebild är min mamma. Det är från henne jag har lärt mig att familjen alltid är viktigast. Min mamma var full av så mycket kärlek och medmänsklighet men var också otroligt stark, med skin på näsan. Tack vare henne har jag och mina syskon väldigt starka band och ställer alltid upp för varandra. Det känns skönt att man har den tryggheten att kunna ringa när som helst på dygnet och be om hjälp och det finns alltid någon där som ställer upp. Vi håller ihop i vått och torrt.

Ett roligt exempel jag kom på nu som jag måste skriva om är när min ena bror var sjuk och fick åka in till akuten. Vi åkte alla dit och väntade på akuten med honom. Mina syskon var där med sina respektive samt Liam och jag. Vi såg ut som om en hel cirkus som hade landat i stan. Det såg inte klokt ut helt enkelt med så mycket folk. När sköterskorna sedan skulle köra honom till avdelningen så klämde vi alla in oss tillsammans i hissen. Vi stod som packade sillar och lillebror låg på britsen och tittade på oss. Det blev plötsligt tyst och lite konstig stämning. Man märkte på sköterskorna att de inte var helt bekväma i att vi var så många. Då bryter Liam plötsligt tystnaden och säger: -Jag har löss!!! 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..