Nostalgitripp…

Igår fick jag en liten lucka i mitt schema där jag inte hade något inplanerat på ett par timmar (fantastiskt!!!). Då vi var här nere i Malmö så kunde jag inte låta bli att köra ut till den ort där jag bodde fram till jag gick i nionde klass. Jag har inte varit där sedan jag var 15 år och slutade nian. När jag körde förbi vårt gamla hus, lekplatsen där alla coola mopedkillar brukade hänga, den gamla mataffären och andra kända ”landmärken” i min uppväxt så kände jag att allt var så himla litet. Jag mindes allt så mycket större. Nu var gatan väldigt kort och smal (den som var så stor), lekplatsen som man hade upplevt varit gigantisk var också jätteliten. Jag antar att man minns saker så mycket större då man själv var så liten då? Eller beror det på att man har förvrängt allt i sitt minne?

Sedan åkte jag vidare till det som var mitt verkliga mål, min gamla högstadieskola för att leta upp min klassföreståndare Sonny. Kom till min skola i Löddeköpinge, Tolvåkersskolan och fick värsta nostalgitrippen. En massa minnen kom tillbaka och det var otroligt kul att se skolan igen.

Men tyvärr så var den väldigt gammal och sliten när jag kom in, det märktes att det inte var som förut när jag gick runt och tittade. Efter en liten stund så kom det fram några elever som ville prata med mig, de var nyfikna på vad jag gjorde där och jag berättade då att jag också hade gått på den skolan. Det tyckte de var roligt men sade sedan att skolan inte var lika bra som den brukade vara. Att många lärare har fått sluta och även lärare som var bra. Efter att ha pratat en stund med dem blev min bild väldigt klar, det handlar om ekonomi och budget. Det är väldigt tråkigt att det inte finns mer pengar till våra skolor då det är så viktigt att våra barn och ungdomar får rätt förutsättningar för att kunna få en bra framtid. Det värsta man kan göra för att spara pengar är att minska antalet lärare och öka antalet elever i klasserna. Jag tänker då på alla elever som behöver det där lilla extra stödet, som kanske har det lite stökigt hemma och behöver en bra vuxen förebild i skolan, i sin lärare. Läraren hinner inte se dessa elever med så stora klasser. Min gamla lärare Sonny var just en sådan lärare, han såg oss alla och förstod sig på alla oss elever i klassen. Han var dessutom en superduktig lärare som inte var rädd för att vara hård men ändå med ett stort hjärta. Han brydde sig verkligen om oss alla, och jag lärde mig så mycket av honom. När jag var då på skolan ville jag passa på att träffa Sonny men fick då höra att han fått sluta. Hmmmm…..

Jag letade upp honom ändå och åkte hem till honom. Gissa om det var kul att träffas!!! Vi satt hemma hos honom en lång stund och pratade minnen och tittade på gamla kort.. Jag har tyvärr inte kvar mina gamla klassfoton, men det hade Sonny!!! Herregud vad man såg ut!!! Ha, ha! När jag gick i nian tyckte jag att jag visste allt och var så stor och tuff. Men när jag tittar på bilden så var det ju bara en liten skit som satt där. Ha, ha! 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..