Att räcka till…

Just nu är jag inne i en jobbperiod då jag har långa arbetsdagar och jobbar de flesta dagar i veckan. Så är det ibland för mig, i perioder väldigt mycket arbete och intensivt och emellanåt är det lite lugnare och lite mer normalt.

Innan jag fick barn så var dessa jobbperioder mest perioder då man bara blev trött och lite sliten. Men det vilade man snabbt bort när de var över. Men efter att jag fick Liam så är dessa jobbperioder förenade med ett dåligt samvete. Dåligt samvete att inte räcka till för min son. För ibland kan jag tyvärr inte styra mina arbetsdagar, ibland sitter jag till exempel i en tv-inspelning och då kan de vara så att jag jobbar från tidig morgon till sen kväll.

Så därför är det så viktigt för mig att jag är helt fokuserad på Liam när jag är ledig. Jag försöker se till att vi så ofta som möjligt får kvalitets tid tillsammans och gör sådana saker som han tycker är roligt. Jag försöker vara noga med att prata med honom så han är förberedd på mina jobbperioder, berättar att jag ska jobba mycket ett par dagar men att vi efter det kan vara med varandra och då göra något som han önskar. Tex brukar Liam då önska att gå på Skansen eller Naturhistoriska museet eftersom han älskar djur. Och hittills har detta faktiskt fungerat. Trots att jag i perioder jobbar mycket så ser jag ändå att min son inte mår dåligt över detta då han har trygga människor runtomkring sig och är trygg med dem, men också att vi verkligen har kvalitetstid tillsammans innan och efteråt. Men oavsett detta så är det tufft, man har dåligt samvete för man önskar hela tiden att man kunde vara mer tillsammans med sin son. Säkert är det många av er som känner igen er i detta. Hur gör ni för att få livspusslet att gå ihop? Hur tacklar ni ert dåliga samvete?

Sedan så har man ju dessutom en man som man vill ägna tid åt. Han måste ju också få kvalitetstid. Jag brukar säga till Niclas när jag har jobbat mycket och intensivt och har försummat honom att jag har misshandlat honom lite. För att gottgöra honom så brukar jag överraska med att boka in thaimassage och sedan gå ut och käka på en trevlig restaurang och frossa i ostron. Det brukar göra susen J

Jag har en sådan tur som har en så stöttande man och en familj som också ställer upp och hjälper till när det behövs. Jag har bara ett barn och har en enorm respekt för er alla som klarar av detta livspussel och är flerbarnsföräldrar, ensamstående eller kanske inte har så mycket hjälp av familj och vänner. Men vi föräldrar gör vårt bästa, hoppas på att det vi gör är det rätta. Det är inte förrän våra barn blir vuxna som vi får det sanna kvittot på om vi gjort rätt eller fel. Men ingen är perfekt, och så länge man gör sitt bästa tror och hoppas jag att det är gott nog.

Dela gärna med er av era egna erfarenheter om detta. Jag vill gärna höra hur ni har det och hur ni får livspusslet att gå ihop. Vi kan säkert lära oss av varandra.

Sköt om er allesammans!

Kram

/Laila

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..