Brukar du hjälpa?

En vän till mig berättade idag att hon hade varit och handlat mat i en vanlig mataffär i Stockholm. När hon gick ut från butiken så stod det en man utanför som sålde tidningen Situation Stockholm. Hon kände att hon ville köpa en tidning men hade inga kontanter på sig så hon slog ner blicken i backen och gick förbi och vidare till bilen på parkeringen. Hon såg andra människor som gjorde samma sak. Ingen handlade. Påvägen till bilen så började en klump i magen växa mer och mer. En olustkänsla. Hon ville ju köpa den där tidningen, och hon blev mer och mer besviken på alla andra människor runtomkring. Varför köpte ingen tidningen? Var de rädda för mannen som stod och sålde, ville de inte synas ihop med en hemlös. Varför slog alla ner blicken och försökte att inte få ögonkontakt med den som sålde tidningarna. Hon blev mer och mer besviken på alla människorna runtomkring henne, i affären och på parkeringen. Någon måste ju ha lösa pengar på sig och köpa en tidning. Fattar inte folk att det är för en god sak!!!? Att man hjälper och stödjer de hemlösa att få ett bättre liv och att komma tillbaka till samhället.

Min väninna är verkligen en sådan som brukar hjälpa till lite då och då. Skänker pengar till olika välgörande ändamål, har ett fadderbarn. Men när hon gick där på parkeringen fram till sin bil och tänkte så förbannade hon sig att hon inte hade några kontanter på sig. Hon ville ju köpa en tidning. Och nu kände hon sig inte bättre än alla de människor runt henne som hon gick och förbannade sig över också. Hon lade in kassarna i bilen. Men istället för att hoppa in i bilen så låste hon den igen och gick tillbaka till affären. Hon gick in i entrén och fram till bankomaten. Sedan gick hon ut ur butiken igen. Gick fram till mannen som sålde Situation Stockholm och tittade honom i ögonen och frågade vad tidningen kostade. Den trevliga hemlösa mannen sken upp som en sol. Den kostar 40 kr svarade han då. Och sedan tillade han snabbt: -Att sälja den här tidningen, det är det som gör mig nykter. Han sa det så snabbt så hon hörde det knappt. Det var precis som att han var van vid att ingen brukar stanna kvar för att prata en stund och av den anledningen måste prata snabbt för att få säga det man vill ha sagt.

Men min väninna stannade kvar. Lyssnade och sade då: -Men då vill jag ha två tidningar. Mannen blev ännu gladare. Och började prata, de pratade inte så länge, kanske bara en minut, men min väninna hann höra en del av mannens livshistoria. En man som hade drabbats av en skilsmässa, började sedan att dricka och därefter bar det utför. Nu stod han här och försökte ta tag i sitt liv igen. Han avslutade sedan med att säga till min väninna att hon hade förgyllt hans dag. Och min väninna svarade då tillbaka: -Det har du också!

Jag blev så glad och varm inombords när jag hörde detta. Tänk om fler var som min väninna. Jag försöker själv hjälpa så ofta jag kan. Men ibland behöver man sig en påminnelse om sådana här saker.

För er som inte känner till Situation Stockholm så kan jag rekommendera er att gå in på deras hemsida och läsa mer om vad de gör för de hemlösa. Jag var själv inne där idag och läste efter att jag hade hört min väninnas berättelse. Och när jag läst lite på sidan så upptäcker jag att de även har en blogg för hemlösa. Och började läsa, närmare ett liv som hemlös är svårt att komma. Gå in själv och läs och bilda din egen uppfattning. www.situationsthlm.se

Jag tror att många är rädda då man ofta har förutfattade meningar om vad det innebär att vara hemlös och att det är därför många inte vågar gå fram, prata eller ens möta blicken. Men att läsa om detta tror jag gör att man tar bort lite av de förutfattade meningarna som många har. Jag hoppas det.

Ha det nu så bra allesammans!

Kram

/Laila

  1. S skriver:

    Men tänkte hon inte först på att hon kunde ta ut pengar eller? Det är väl inte säkert andra hade mer kontanter än henne. Håller med Vicki! Svenskar är ett väldigt fegt och försiktigt folk, man ska inte lägga sig i…
    Det kan hända ALLA under ”rätt” omständigheter. TÄNK PÅ GYLLENE REGELN!!

  2. Vicki skriver:

    Hej!
    Oavsett varför man inte väljer att köpa tidningen så kan man höja blicken, se personen i ögonen och säga nej tack. Det är att se personen, visa respekt och vanligt hyfs. Man ska inte behöva ursäkta sig men man behöver inte heller vara otrevlig.
    Leenden är gratis, man kan dela ut hur många som helst och de värmer.
    Kram

  3. C skriver:

    Minnah skulle inte ha åkt ut igår, åhhh vad ledsen jag är 🙁 Jag hoppas verkligen att hon får spela in en skiva ändå, I know I’d buy it!

  4. Under 15 år har gatutidningen Situation Stockholm funnits i vår huvudstad Stockholm. De människor som startade den tänkte nog att den skulle vara en tidning som hemlösa skulle sälja för att skapa sig en plattform. Och utifrån den ges en möjlighet att bryta sin hemlöshet med samhällets stämpel på vilka dessa människor är och därefter få leva ett någorlunda ”normalt” liv. Men hur har det egentligen gått?
    Har tidningsförsäljningen och alla skattemiljoner som pumpats in för ändamålet skapat den resning av människor som var tänkt? Har hemlösa individer fått bli ”vanliga” medborgare? Om så vore skulle tidningen lagts ner, och det är väl så att när organisationer som AB situation Stockholm inte längre behövs så är målet nått?
    Om detta vore aktiebolagets mål idag så ser jag inte hur stoltheten numera endast är fokuserad på hur många tidningar de säljer, hur många försäljare de har och med stolthet i rösterna gärna talar om att deras tidning nu även säljs i Uppsala, Södertälje, Örebro, Västerås och Gotland. Om vi tittar närmare på tidningens innehåll finns där fyra sidor med sponsorer. Det smaklösa med dessa är att de allra flesta är just de som skulle kunna se till att hemlösa fick tillgång till ett tryggt hem och känna på känslan av att bli kallad medborgare.
    Men om vi återgår till hur det går för de hemlösa försäljare detta aktiebolag säger sig hjälpa, så finns det ingenstans på deras hemsida som ger svar på detta. Om det skulle vara så att tidningsförsäljningen hjälpte hemlösa ur detta tillstånd, så skulle väl detta den organisationens främsta marknadsföringsargument. ”Titta här har vi följt 100 av våra försäljare under 2 år och hälften har idag ett ordnat liv med egen bostad och slipper numera gå under begreppet hemlös”, men naturligtvis är det inte så.
    Den bistra och cyniska sanningen om de hemlösa som fått hjälp ur sin stämpel som hemlös genom situation Stockholm har gått via kyrkogården.
    Om jag inte missminner mig har företag i Sverige något som kallas arbetsgivaransvar, vilket innebär att enligt lag ska företagen bekosta vården om missbruk upptäcks. Men av någon underlig anledning tycks inte detta gälla då arbetsgivaren heter situation Stockholm, där arbetstagarna är hemlösa. Varför då?
    Så precis som övriga hemlöshetsverksamheter behöver situation Stockholm hemlösa för att personalen ska få sin lön, vilket knappast talas om eller gör att självkritiken eller den övriga ”hemlösaindustrin” kritiseras därifrån.

    Rolf Nilsson
    Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa

  5. Ni vet det där när man delar in i lag. Det där som alltid handlar om att någon blir utanför. Det där som många ofta drar fram som ett plågsamt minne, i samband med mobbing.
    Hur jobbigt det var att stå där medan de som utsetts till ledare obönhörligt närmade sig kvoten. Och det spelade liksom ingen roll hur den som inte lämpade sig försökte räkna och förutse möjligheten att för någon gångs skull få vara med. Platserna räckte liksom aldrig till.
    På något märkligt sätt så var det som om att förutsättningarna ändrades varje gång. Var det inte antalet spelare så var det själva spelet som ändrade sig. Det som ena gången var väldigt viktigt spelade inte någon som helst roll nästa gång.
    Som bortvald, är det inte ovanligt att man efter ett tag börjar se avsikter bakom rationella förklaringar. Det sätt på vilket majoriteten beskriver hur människor stöts ut. Efter ett tag börjar man också förakta spridda kommentarer som till exempel:
    ”Vad taskigt. Nästa gång kanske?
    Eller: ”Ja, jag skulle ha valt dig om jag hade fått bestämma”

    Det faktiska antalet hemlösa i Sverige har bara ökat i över 40 år.
    Och det oavsett vilken färg det är på det politiska laget.
    Även om du lär dig att räkna på olika sätt. Och även om du äger förmågan att förklara varför det som aldrig kommer att hända kostar över en miljard om året, bara i stockolm. Så kommer det alltid att finnas ett antal människor där utanför.
    Hemlösa människor ses ofta som en egen sorts grupp av den övriga befolkningen.
    Men riktigt så enkelt är det inte. Egentligen skulle nästan vem som helst kunna hamna där, ja ”nästan” alltså.

    Men bara för att få en liten ”hint”, om du till exempel vore en ensamstående förälder. Och låt säga att du råkar ut för en händelse. Kanske en anhörig som dör eller en före detta partner bankar på din dörr om nätterna. Då är inte steget stort.
    Enligt senaste forskning av fyrtio tusen hushåll så beror 85 % av vräkningarna på för sena eller obetalda hyror. Och det kan räcka med en vecka.
    Efter en vecka påbörjas ett förfarande.
    Husägaren lämnar in en avhysningsförfrågan till socialtjänsten. Socialtjänsten skriver därefter ett brev till dig där du anmodas höra av dig.
    Och har man då sorg eller lever under press kan det vara lite knepigt att passa telefontiden. Ni vet då det tutar upptaget mellan nio och halvtio. I brist på kommunikation förlorar du din bostad. Ansvaret ligger hos dig.
    Och Idag behövs det inte mycket. Det kan räcka med att du spelar för hög musik, att du spolar eller diskar efter tio för att riskera att förlora din lägenhet.
    Så var glad om du inte har alltför nitiska grannar när du hamnar i kris. För stöd är verkligen ingen självklarhet.
    Men när du väl blir av med kontraktet.
    Då sätts resurserna in.
    I Sverige finns det runt nio hundra verksamheter inriktade mot hemlöshet och i dessa finns trettiotusen avlönade hjälpare som ägnar sig åt diverse livsuppehållande åtgärder. Upp mot tjugotusen hemlösa lotsas och coachas fram och tillbaka mellan kontroll medömkan.

    Och vad vi än har fått för bild av deras möjligheter så är det ytterst få som kommer ur sin hemlöshet när de en gång har hamnat där.
    Varje hemlös kostar c:a sexhundra tusen kronor per år Multiplicera det med den officiella siffran sjuttontusen åttahundra. Vad blir det tror ni? Någon?
    Enligt min miniräknare blev det Tio miljarder sex hundra åttio miljoner kronor.
    Det är vad det kostar om året att hålla kvar människor i den här sortens utanförskap.
    Eller vi kan också säga att: Det är vad vissa människor tjänar på andras fattigdom. För vi kanske också ska vara uppriktiga med att, är man rik blir man inte hemlös lika lätt.
    Elva miljarder kronor skulle räcka till i alla fall till tiotusen lägenheter, i alla fall enligt min miniräknare.

    Rolf Nilsson
    Föreningen Stockholms hemlösa

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..