Behöver lite råd…

På sista tiden så har Liam börjat vakna vid ett eller tvåtiden på natten och kommer då in till vårt sovrum för han vill sova hos mig. Han har sovit jättebra själv länge nu och enda gången han kommit in till mig varit tidigt på morgonen och krypa ner. Det är helt ok tycker jag då han sover hela natten i sin egen säng annars och får slumra lite sista två timmarna inne hos mig även om min sömn kanske då inte är den bästa då han snurrar runt i sängen.

Men nu har han som sagt plötsligt ändrat sömnbeteende och vaknar mellan ett och två och vill komma in till mig och sova hela natten och det känner jag inte funkar. Dels för att jag själv inte kan sova då han inte ligger still. Och dels vill jag inte vänja honom vid detta då han hela tiden har sovit själv så bra.

Så vad jag gör då är att jag går tillbaka med Liam till hans rum. Men då Liam är ledsen och rädd och inte vill somna själv så vill han att jag är med honom. Om jag då lägger mig med honom i hans säng så somnar jag men sover väldigt dåligt då han sparkar till mig under natten, han vänjer sig också vid att inte sova ensam tänker jag då också. Jag har därför nu de här nätterna satt mig utanför hans rum i soffan för att han ska se mig och inte vara rädd. Där har jag nu varje natt suttit mellan ett och två eller två och tre beroende på när han har vaknat och försökt hålla mig vaken så att han kan somna om igen. Sen går jag själv och lägger mig och får väl sova kanske två timmar till innan Liam kommer in igen vid fyra-femtiden som han brukar och lägger sig vid mig. Och från den stunden då han lägger sig vid mig så kommer jag inte kunna sova då han ligger och snurrar och sparkas. Det betyder att jag nu de här två senaste veckorna som det här har pågått fått väldigt lite sömn. Dels efter att ha suttit och vakat en timme mitt i natten varje natt och dels efter att själv bara ha fått sova ett par timmar blivit väckt igen av att Liam kommer in till mig igen.

Jag börjar känna mig väldigt trött och sliten nu kan jag säga. Vet heller inte riktigt vad jag ska göra för att han ska känna sig trygg och sova själv. Så här har det ju inte varit tidigare. Inget speciellt har hänt heller som jag kan relatera till som skulle kunna påverkat honom att vara mera mörkrädd. Även det att han vaknar så många gånger har han heller inte gjort på väldigt länge såsom han gör nu. Jag hoppas verkligen att detta bara är en kort fas han går igenom just nu. Jag försöker ju göra det jag tror är rätt enligt min ”instinkt” och på det sättet jag känner mitt barn. Men det är kanske något jag gör fel, eller något annat jag borde göra som kanske får honom att sova mer i sin egen säng igen.

Så alla kloka erfarna mammor och pappor där ute. Är det någon som känner igen sig och har några tips. Jag skulle verkligen behöva er expertis i fråga om detta.

Ha det bra allesammans!

Kram

/Laila

  1. Skriv din kommentar här!
    Prova att flytta lite på Liams säng då och då. Det kan ju inte skada att flytta på sängen , eller hur? Detta är den tid enligt enligt traditionell kinesisk medicin kroppen går över till lung och tjocktarms meridianen.
    Läs gärna mer på vår hemsida http://www.energybusters.se
    Låt dig doch inte skrämmas av all ”underlig” information. Utan läs lite då och då när du får liknande funderingar på varför ni inte kan sova.

  2. Eva skriver:

    Oj vad jag känner igen ditt problem. Min son är 10 år och problemet uppstod ca 4 månader efter vi flyttat till nytt hus med min nuvarande man. Nytt hus, Ny man. Eftersom jag bott själv innan med barnen varannan vecka i över 5 år efter separationen från barnens pappa så blir det rätt stor omställning. Sitter just nu utanför Philips rum och läser din blogg när Philip försöker somna. Tror det har lite att göra med att min son i alla fall känner konkurrens mellan Henrik (min man) och honom själv om mig. Philip tycker jätte bra om Henrik så där är det absolut inget problem och tror säkert, verkar det som att Liam och Niclas också har en bra relation. Vi fick så stora problem så vi gick till en läkare/psykolog. Han konstaterade att philip har separations ångest. Vi hade jätte stora problem att lämna i skolan. Han blev helt hysterisk. Så vi bröt våra vanor. Philip började gå upp själv till skolan och då var helt plötsligt dom problemen borta. Vi har som sagt också problemen på kvällen/natten, vi kan inte riktigt säga ja till att ett barn kommer och lägger sig eftersom vi även har en 12 åring som också har haft lite samma problem. Skulle bli rätt trångt. Kolla om Liam känner sig trygg i sitt rum? Vi gjorde som så att om Philip inte kunde sova fick han ex bygga pussel på sitt rum, el läsa. INTE dator då det ger adrenalin på kvällen. MEN han fick inte lämna sitt rum, självklart toa och det var självklart inte så att vi låste el något. Jag kan säga att det har blivit mycket bättre, var helt hopplöst ett år, men nu är det funktinellt. Det som tog bäst skruv var nog när jag och Philiip i lugn och ro pratade och jag förklarade att vi båda måste ha sömnen och han är rätt stor och att jag aldrig skulle låta honom ligga där om det var någonting som var farligt. Försök prata med honom för att se om han kan förklara vad problemet är, vad han känner. Har han samma problem hos sin pappa? Många barn vill inte berätta för det är svårt att säga att jag vill ha dig för mig själv, men det är många gånger så dom känner. Jag kände mig rätt egoistisk när jag förstod att Philip tyckte att det var jobbigt att dela med sig av sin mamma, men jag förklade att det är så här nu och inget kommer att ändra på det. Jag säger inte att det är så hos er, och inget man bör kanske fråga din son om han känner så efetrsom man kan sätta griller i huvudet på barn och skapa problem som inte finns. Prova bryt vanor och se till att han är trygg i sitt rum är mina råd. Lycka till så hoppas jag att det löser sig för er.
    MVH
    Eva

  3. Lina skriver:

    Viktigt! Kolla så att han inte har springmask!! (kolla i baken när han sovit 1-2 timmar, inte kul men nödvändigt) Det är väldigt vanligt och stör nattsömnen. Så stora barn sover överlag utan att sparkas.

  4. Hej!

    Som många andra redan kommenterat så är en madrass på golvet det bästa!
    När jag var i Liams ålder ville jag alltid in till mamma och pappa på nätterna för att jag var rädd. Madrassen låg nedanför deras säng och jag kunde bara tassa in utan att ens väcka dom. Bra för alla! Jag tycker personligen inte att barnen ska sova hos föräldrarna. Lite gos i sängen på morgonen är ju en annan sak..

    Trygghet är det dom vill känna och då räcker det med att kuna sova i samma rum.
    Lycka till!
    Kram

  5. Skriv din kommentar här!
    Hej Laila!
    Vi har fem barn (vad präktigt det lät)
    Jag förstår att du blir både trött och sliten om du har ett snurrande barn bredvid dig, men för att lösa detta på långsikt så tror jag du ska låta han sova med dig eller att du eller han sover bredvid på golvet på en madrass, varför inte låta han somna direkt i din säng på kvällen om han vill, och så talar du om åt honom att du flyttar över honom till madrassen när han har somnat och du ska sova om du känner att han kan ta det.
    Ju tröttare man själv blir så är barnen som en termometer, de känner direkt om man tycker det är jobbigt och så är nedåtgående spiralen igång. Känner han att det här är ok att sova hos dig, så kommer det att gå över ganska snart och han vill börja sova själv igen. I den här åldern har våra barn iallafall börjat ha ganska mycket extensiella frågor, världen och livet är mycket större och ibland skörare än man tidigare förstått, det kan vara ganska läskigt.
    Lycka till! Ingela

Lämna ett svar till Lars-Erik Kallesøe Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..