Att ge och ta kritik…

Vi i Sverige är så rädda för att ge kritik och även för att ta emot kritik. Vi är rädda för att man ska bli ovänner, att det ska bli bråk och obekväma situationer. Många svenskar är väldigt konflikträdda och håller hellre tyst än säger vad man tycker. Likaså är det som om himmel och jord var upp och ned om man skulle själv få kritik. Men jag är faktiskt inte en anhängare av det där. Jag måste säga att jag redan tidigt lärde mig att kritik är något nödvändigt om man ska kunna utvecklas som människa. Både privat och i yrkeslivet.

I privatlivet är det självklart alltid svårare att ta emot kritik om det handlar om relationer och känslor. Men så länge som den som kommer med kritiken säger det på ett konstruktivt och moget sätt så är det inte så farligt och då är kritiken endast till för att hjälpa och göra saker bättre.

I arbetslivet är det extremt viktigt att ge varandra och ta emot kritik. Hur ska man annars kunna utvecklas och komma ännu ett steg närmare sina mål. Men det är så viktigt att skilja sak och person när man både ger och får kritik. Ta till exempel relationen jag, Anders och Andreas har. Vi har jobbat tillsammans väldigt många år. Vi är även väldigt goda vänner privat. Men för den sakens skull så kan vi ofta kritisera varandra. Tex så kan Anders ha skrivit en ny låt, han spelar upp den för mig och Andreas och då skulle det kunna hända att både jag och Andreas tycker att den är rent ut sagt dålig. Självklart säger vi då detta rakt ut: -Anders, den här låten var skitdålig. Och sedan kan vi skratta åt det tillsammans. Men för den sakens skull så betyder inte det att vi inte tycker om honom som person, tvärtom älskar vi honom och det är därför som vi säger ärligt vad vi tycker. Eller till exempel när Anders och jag spelade in en skiva tillsammans där jag la sången. Så många gånger som Anders avbröt sången och sa åt mig: -Kan du sluta sjunga falskt, det låter för jävligt. Vilket mitt svar då blev, oj då, hihi, jag ska bättra mig.

Själv lärde jag mig detta tidigt redan när jag var barn. Jag ville dansa balett och satsa på det. Vid 12 års ålder gick jag på en audition för att söka in på Malmö stadsteater dansskola för att bli balettdansös. Lärarna tittade på mina vrister och sade att jag aldrig skulle kunna bli en tillräckligt bra ballerina med mina vrister. Jag blev jättesur, och arg. Mina drömmar att bli balettdansös försvann ju där så det var ju inte konstigt att jag blev väldigt besviken. Men jag tog det inte personligt. Jag visste att det hade inte med min person att göra. Istället vände jag det till något bra, började satsa på annat. Och varje steg har lett mig dit jag är idag. Och det är jag väldigt stolt över.

Ett annat exempel på var när jag gick musikallinjen på Balettakademien i Göteborg. Rektorn på skolan var känd för att vara tuff och ärlig i sin kritik. Hon kunde till exempel komma in mitt under en sånglektion när man stod och övade och sa rakt ut, -Vad står du där och kraxar om, du måste öva mycket mer och bli bättre. När jag tänker tillbaka på den tiden så är jag tacksam att hon var så ärlig mot oss på skolan. För om skolan var tuff och hård, var verkligheten ljusår mycket tuffare och hårdare.

Om man får kritik ska man vara tacksam, ta vara på den då, gör något av den och se det som en chans att utveckla sig själv och bli ännu bättre. Omvandla detta till en nyare, och uppgraderad version av sig själv.

Igår pratade jag en del om detta på en inspirationsdag som hade frågeställningen för dagen ”Är vinnarskalle medfött eller något man kan träna sig till” som var i Stockholm. Andra föreläsare var Bert Karlsson, Kajsa Bergqvist, Amelia Adamo och Olof Röhlander. Det var ett väldigt bra upplägg där dessutom Maria Akraka var konferencier.

Har lånat bild från Linda som blev årets hjältemama.

Denna bild är lånad från Mama.

Såg förresten att det var upplagt ett klipp på Youtube från Mamas modevisning i söndags. Så här nedan kommer det. Då ser man också hur hunden drar iväg med Liam när de ska gå tillbaka. Kläderna som jag hade på mig var en klänning från Marlene Birger och strumpbyxor från Lindex. Skorna var mina privata och smyckena var så klart från Rock by Sweden Åsitas. Liams kavaj och jeans var från Minirodini och tröjan var från TUSS och hans halsband var såklart också från Rock by Sweden Åsitas.

[youtubeplay id=”UDhXPthA5lA” width=”720″ height=”500″]

Ha det bra!

Kram

/Laila

  1. Hehe, så söta..
    Fick du något pris?? Alla priser borde gå till dig <3
    Ialla fall skönaste,snällaste,rockigaste och den som har det ljuvligaste skrattet!! Älskar ditt hår… Så snygga ni var!!
    Kram till VÄRLDENS BÄSTA LAILA <3

  2. Simone skriver:

    Så sant, så sant! Det du säger om konstruktiv kritik!

    Du är så klok!

  3. Lisa skriver:

    Liam skötte sig bra, men Maggan Graafs dansande son med greppet i grenen och allt?! Jisses vad pinsamt…. Hihi 🙂

  4. Maria skriver:

    Haha, jag skrattar högt när Liam kommer från fel utgång och springer över till rätt med hunden i släptåg! Helt fantastiskt!

  5. Marie skriver:

    Du pratar om att ge och ta emot kritik, självklart så ska man ge kritik och ta emot kritik så att man kan utvecklas, det jag stör mig på är vilket sätt ni i Idol Juryn ger eran kritik, och man märker tydligt vilka era favoriter är, det ser man på era ansiktsuttryck och sätter ni säger sakero och ting, själv har jag blivit mobbad sedan jag gick i årskurs 1 och fram till gymnasiet och jag vet hur det är att bli kritiserad och retad för den du är, och det har satt sina spår, mitt självförtroende var i botten och det har tagit väldigt, väldigt länge för mig att bygga upp det igen, tack vare människor som tyckte att de hade rättigheten att trampa på mig och reta och kritisera mig och skratta, så såg min vardag ut i 15 år, jag gick till skolan varje dag, det var inte jag som hade gjort fel, varför skulle jag då vika undan, det ledde till huvudvärk, sömnsvårigheter, och magont, men jag gick till skolan varje dag, även om jag fick höra dessa glåpord, jag var så ful att ingen ville ha mig, jag blev retad för mitt ljusa självlockiga hår, jag skulle raka mig så att de kunde se tavlan, eller brukade jag använda en gräsklippare för att klippa mitt hår, jag hade fula kläder, skor och jag var ful och tjock, det fick jag höra varje dag, samhället har blivit svårare och vi som är unika och som inte ser ut som alla dessa modeller på reklamen eller i TV, och då blir man så otroligt ledsen över att höra hur ni kritiserar Idolernas utseenden, och vissa av dem hånar ni och det är otroligt tråkigt, för det beror mycket på hur man säger kritiken, självklart ska man både få ris och ros, men det är sättet man säger det på som är väldigt viktigt….tycker jag, mina mobbare fick mig att tro att jag inte dög till någonting, men jag hittade kärleken 2003, och det är jag så otroligt tacksam för, för jag trodde aldrig att jag skulle hitta någon, men han såg mig för den jag är…och nu har det gått 7,5 år….han är underbar…det finns någon för alla, man behöver inte vara snygg och smal, ha långt hår och stora bröst för att hitta någon, det viktigaste är att inte förlora sig själv och vara sann mot sig själv, och säga att jag duger som jag är….Mvh.Marie

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..