Jag är tillbaka!

Hej på er alla kära bloggläsare!

Nu är jag åter igen efter ett par sköna ledig dagar. Fast så värst lediga har de inte varit ändå om jag tänker efter. Ni som bor i hus eller nyligen har flyttat minns kanske att det finns saker att pyssla med hela tiden. Precis hela tiden finns det något att packa upp, något som ska flyttas, eller för den delen packas ner för man inser att man kanske inte vill ha den saken framme längre. Nåväl, det har varit mycket pyssel hemma och det ska jag verkligen inte klaga på. Jag njuter av varje stund hemma i huset. Nu har vi bott här i nästan två veckor och det känns jättebra. Men det har inte bara varit huset, vi har passat på att umgås med familj och vänner. Det är så bra med sådana här tider på året att det är så många man känner som också är lite lediga och det blir lite spontana besök lite här och där. Underbart!

Hur har ni själva haft det dessa dagarna? Är det någon av er som råkat ut för de hemska snöovödret, kanske rent av snöat inne? Skriv gärna och berätta.

Läste i tidningen idag om något som jag blev väldigt illa berörd av.

Man hade skrivit en artikel om att vanliga värktabletter nu är en av de vanligaste medlen för unga kvinnor att ta i samband med självmordsförsök. Och debatten är ju då om man ska införa 18-årsgräns för att kunna köpa receptfria läkemedel. Det finns två aspeker i det hela. För det första är det ju så att det är skrämmande att våra receptfria läkemedel i höga doser är så farliga för kroppen. Och sedan man släppte på apotekets monopol har det blivit ännu mer lättilgängligt. Och då skulle man ju kunna fråga sig om man verkligen ska sälja vissa läkemedel receptfritt eller som man här har diskuterat om man kanske ska införa en 18-årsgräns. Jag tror väl då kanske att införandet av en 18-årsgräns är väl mer att föredra. Jag gillar att det går att få tag på receptfrialäkemedel på fler ställen idag än det gjorde förr. För oftast är det ju sent på kvällen eller mitt i natten som man blir förkyld eller får frossa så att man kanske behöver åka ner till macken och köpa näsdroppar eller Alvedon.

Men det finns en annan aspekt i det hela och jag tycker inte riktigt att det är om åldersgränser på apoteket debatten ligger när man ska prata om att antalet unga kvinnor som försöker begå självmord med värktabletter har ökat. Frågan är ju istället varför de gör det, varför mår tjejerna så dåligt att de gör detta som en sista utväg eller ett rop på hjälp. Det är ju vad det hela handlar om egentligen. När jag är ute med IDOL eller varit ute med Umgdomsturnén eller andra föreläsningar träffar jag massa ungdomar, killar och tjejer och får ofta bra kontakt med dem. Jag får dessutom många mail från unga tjejer som berättar för mig om sina liv och om hur de mår. Och det som är så tydligt är att det är så otroligt många tjejer som mår så dåligt. Man har väldigt dålig självkänsla, man tror inte på sig själv och många säger att de tycker själva att de är fula och äckliga. Vissa berättar också att de har så kallade vänner som även säger detta till dem.

Mobbing och utanförskap har funnits i alla tider, det förekom när jag gick i skolan och det förekommer även idag. Men på något sätt så handlar det inte bara om mobbing och utanförskap längre. Jag får känslan av att klimatet bland alla unga människor är mycket hårdare än när tex jag växte upp. Det finns heller inget enkelt och snabbt svar på vad detta beror på. Varför tjejer/ungdomar idag mår så dåligt. Snarare är det många orsaker till att det är som det är. Samhället blir tuffare, utseendefixeringen blir värre och värre. Det blir färre och färre vuxna som finns tillgängliga för alla barn och ungdomar i skolan och på fritids i och med att man gör klasserna större och drar in fritidsgårdar. Det känns som att det inte längre finns vuxna i närheten som finns som bra förebilder eller som tar ansvar.

Vad ska man göra för att vända på detta, vad ska man göra för att det ska bli en varmare och mer tillåtande vardag för alla ungdomar så att de känner att man duger som man är. Jag tycker verkligen att detta är så otroligt sorgligt och jag blir uppriktigt ledsen över detta. Vad har ni själva för tankar om detta? Vad tror ni att det här beror på och vad bör man i så fall göra för att förändra detta?

Stor kram

/Laila

  1. Amanda skriver:

    Ännu ett bra inlägg. Jag är 15 och jag har försökt mig på självmord ett antal gånger, på grund av hur man mått. Och det känns som att ingen lyssnar längre. Alla skickar än till olika kuratorer som inte kan något och skyller på att man mår dåligt för att man tänker negativt. Vem tänker inte negativt när man varit mobbad sen man varit pyttesnutteliten och har sjukdomen panikångest?
    Nej jag tkr samhället måste förändras. Fler vuxna måste inse att det inte är så lätt för ungdomar jämt. Fler vuxna förebilder.

  2. Cissi skriver:

    Vilket bra inlägg! Detta ämne måste absolut lyftas fram. Jag har två barn som är långt ifrån tonåren men jag bävar redan nu för hur jag ska kunna skydda dem från att må dåligt och från samhällets press. Jag är glad att jag inte är tonårig idag, faktiskt, även om jag tyckte det var jobbigt när jag var tonåring så är det inget jämfört med dagens tonåringar. Tyvärr tror jag samhäller och internet bidrar mycket till detta. Även den svenska mentaliteten att alla måste vara lika och man får inte sticka ut. Man får inte vara bättre eller sämre än någon på något. Det fungerar inte! Ingen är lik den andra och alla kan inte vara lika bra/dåliga på allt. Precis som dig tycker jag det saknas vuxna som ger bra förebilder och leder barn och ungdomar rätt. I första hand handlar det om föräldrarna tycker jag och det gör ont i mig att se hur många föräldrar som inte engagerar sig i sina egna barn. Hur ska de barnen få en chans!? Med rätt hjälp och vägledning skulle färre barn/ungdomar må dåligt och färre skulle hamna snett.

  3. Jag kan lova att både jag och andra ungdomar hade fått tag i vilka tabletter som helst man vill ha för att ta sitt liv. Även om all medicin var på recept.

    Svara mig, hur skulle du eller någon annan vuxen få en tjej på 18 snart 19 som har mått dåligt sen hon var 8 år, som har försökt ta livet av sig mer än 6 ggr (håller inte räkningen) och som har legat inne och träffar också en psykolog. Men mår så grymt för bannat dåligt ändå. Plus har fått en diagnos av en läkare som hon inte förstår och har medicin som hon har slutat med för att hon inte tycker dom hjälper och mår dåligt av.

    Snälla svara!!

  4. Skriv din kommentar här!

  5. me skriver:

    Någonting är ju galet när de är så många unga människor här i Sverige som mår dåligt. Jag är själv en av dem och ska jag utgå ifrån mig själv beror de på att jag är arbetslös och varit de nu sen juni 2010, jag känner otrolig press från hela samhället osvosv. Men samtidigt känner jag bara att jag får ”skylla mig själv”, jag hade kunnat göra livet till något annat.

    Men har nu accepterat att livet är såhär, jag har mått dåligt i flera år och ibland har gränsen nästan blivit nådd men man har ändå stannat kvar. Sen kan jag inte ta hjälp heller, ingen skulle ändå förstå, känner jag nu, men förmodligen har jag fel..

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..