Ännu en terrorattack….

Nu är jag som sagt återigen hemma efter en resa till USA. Resan gick jättebra. Har aldrig varit flygrädd men måste erkänna att jag för varje gång jag flyger blir lite oroligare för om något skall hända. Jag vill inte kalla det att vara flygrädd, mer lite ängslig för man samlar hela tiden på sig fler och fler historier om hemska saker som händer. Det kommer ju med jämna mellanrum rapporter om olika flygkrascher runt om i världen, men det som är mest otäckt tycker jag är alla dessa terrorattacker. Och det känns ju som att så fort man ska resa någonstans så känner mig sig så mycket mer utsatt.

Och nu senast hände det igen, denna gången i en terminal på en flygplats i Moskva. För det första är det fruktansvärt att en sådan här sak händer. Jag tänker på alla familjer som drabbas då anhöriga dör i attacken eller skadas allvarligt. Men det är ju heller inte bara de som varit på plats som drabbats när en sådan här attack sker. I och med det globala nyhetsflöde som vi har så blir alla vi andra också drabbade indirekt. Även om man själv inte bor i närheten, eller känner någon som varit direkt drabbad så sår dessa terrorattacker ett litet ont frö i vårt inre. Ett litet frö av rädsla. Det var precis samma sak som efter attacken som skedde i julhandeln i Stockholm. Varje gång något sådant händer så ger det näring till det här lilla fröet av rädsla som växer sig allt starkare och starkare.

Och man börjar i och med det bli rädd i större folksamlingar, misstänksam mot människor och saker. Om man ser en övergiven väska tänker man inte automatiskt att någon stackare måste glömt den. Nej man tänker och undrar för en liten stund om det kan det där vara en bomb?

Och rädsla är en av det värsta som kan drabba människor, för rädslan kan förändra oss till det negativa.

Nu är det så att detta är inget jag går och tänker på jämt och ständigt. Men när terrorattackerna i World Trade Center ägde rum befann jag mig i USA och skulle precis åka hem. Jag var med om hysterin och den enorma skräck som växte fram i och med det. Det tog lång tid innan vi kunde ta oss hem då många plan var inställda och säkerheten enorm. Och på planet hem var jag för första gången rädd att flyga. Man reagerade på varje konstigt ljud, man tittade omkring sig och kände att man inte kunde lita på någon. Det var en rädsla som uppkom bland alla och som smittade av sig. Men efter att jag kom hem så försvann rädslan, det kändes inte lika farligt längre. Men det kommer tillbaka då och då när sådana här saker sker som nyligen har skett och jag ska bege mig ut och resa.

Jag är glad att jag inte fick reda på vad som hade hänt innan jag åkte iväg till flygplatsen, för då hade man väl väckt den där rädslan till liv igen.

Men sedan när jag tänker på detta så blir jag arg, jättearg!!! Om jag nu blir rädd för detta, har inte terroristerna då lyckats???!! Jo det har de ju anser jag! Detta är ju en del i den plan de har när de utför dessa terrorattacker. Då blir jag förbannad på mig själv att jag tillåter mig att bli rädd. Och efter den inre dialogen så känns det bättre, jag är inte rädd, jag är förbannad istället på dessa idioter som tar tills sådana här medel för att göra sin sak hörd.

Jag tror på ett bättre samhälle och en bättre värld. Och för att vi ska få detta får vi inte låta oss påverkas av sådana här attacker. Man får inte bli rädd helt enkelt…

Stor kram

/Laila

  1. Sara skriver:

    Jag håller helt och hållet med dig Laila! Världen blir bara värre och värre! Jag hoppas och drömmer om en bättre värld och det får man om man inte visar rädsla men visst blir man rädd när man ser/hör om terrordåd! Jag blir sååååå förbannad när man läser om sånt! människor som måste göra sig hörde via terror e människor utan empati och medkänsla och de skulle aldrig fungerar i ett normalt samhälle! de e fega som går på andra oskyldiga människor! Jag har ingen empati för såna människor (vilket jag e vanliga fall har förmycket av) och skulle gärna inför skottpengar på såna! för då blir det färre och färre terorister! Annars tycker inte jag att man ska döda människor men såna typer som de e har förlorat sin rätt till livet! tycker jag!!

    Var väldigt bra tycker jag att du inte fick höra om Moskva innan flygplatsen faktiskt! 🙂 Ha det gott och sköt om dig 🙂

    kram Sara

  2. jessica skriver:

    hej, såg idol och såg ett så häftigt armband du hade på dig, jag är galan i dö skallar och de du hade va några på. riktigt snygg. min son har en massa kläder mm med just död skallar pga mig 🙂 du anar inte haha. undrar vart du köpt det armbandet? kan tänka mig att det är dyrt men som arbetslös så får man spara 🙂 måste bara ha de mvh jessica

    svara görna till min mail, jessica_8010@hotmail.com

  3. Sant, sant, sant, sant. sant!!

    Och hur många här kan gå hem själva mitt i natten utan att kolla bak lite då och då?

    Inte jag i alla fall, snurrar runt som en galen kossa, är livrädd för alla killar jag möter på vägen och ringer fejkade samtal 😛

  4. Håller med, man får inte bli rädd.. fast det är svårt också såklart! Vi blir också förbannade när vi hör om sånt, det är så hemskt och kan inte förstå hur man kan göra något sånt, usch!! hemskt att du va i samma land , är glad att du inte va just där så att du lever idag,finaste duu !!

    och ja, du är verkligen den som skriver bäst, dina ord sätter sig kvar och man lär sig oftast något nytt när du skriver något. You rock , massa kramar till den bästa Laila <3 vi saknar dig ..!!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..