Hört på tunnelbanan…

Fick det här underbara mailet från min syster igårkväll som hade behov av att skriva av sig lite om en sak som hon hörde på tunnelbanan igår och jag tänkte lägga ut en del av den texten hon skrev till mig här:

”När jag var påväg hem idag från jobbet så åkte jag som vanligt t-banan hem. Efter Slussen så var det inte så trångt längre i vagnen så jag fick en egen plats att sitta på och för att fördriva tiden så satte jag mig med min telefon och surfade lite. Jag var rätt djupt försjunken i det jag gjorde men kunde ändå inte låta bli att höra en konversation som startade mellan ett par passagerare som satt vi motsatta sidan av mig. Det var en man som började prata med en ung kvinna. Man såg tydligt på hur mannen såg ut och hur han pratade att han hade haft det tufft i livet. Han började prata med den yngre kvinnan om hur härligt det var att det varit vår och massa annat. Det var tydligt att hon var besvärad över detta men svarade artigt men fåordigt.

De flesta skulle väl i den här situationen strunta i att svara mannen överhuvudtaget. Många blir nog rädda och vill inte börja prata för vad kan man prata om med en ”uteliggare”. Eller så kanske folk undrar vad alla andra ska tycka om en om man pratar med mannen. Men trots att man märkte att tjejen var lätt besvärad så bemötte hon mannen med respekt och väldig värme. Och det var detta som fångade mitt intresse och gjorde att jag inte kunde låta bli att tjuvlyssna på vad de sa.

Mannen pratade på om allt möjligt och kvinnan fortsatte att svara fåordigt men vänligt. När tåget stannade vid Liljeholmens station och så säger mannen plötsligt.

Mannen: -Här var jag för ett par dagar sedan och träffade lite folk i kommunen. Jag ska kanske få ett eget ställe att bo. Jag får svar om det om bara några dagar. Jag är så glad för det!

Kvinnan: -Vad roligt för dig, då får man verkligen hoppas att det går bra.

Mannen: -Ja, det hoppas jag verkligen. Jag orkar inte leva så har som jag har gjort nu. Jag har varit hemlös och flackat runt i flera år. Jag är alkoholist och jag har gjort bort mig det ska jag inte ljuga om. Men det är slut med det nu. Jag har inte gjort några dumheter på länge nu. Och jag vill verkligen ha något eget och få ordning på mitt liv igen.

Kvinnan: -Ja, men det kommer du säkert att få nu.

Mannen: -Man försöker ju så gott man kan. Men det är ju inte lätt. Jag jobbar ju för Situation Stockholm som du kanske känner till och säljer tidningar. Och det har hjälpt mig väldigt mycket faktiskt. Förresten, jag heter xxxx.

Och så sträcker han fram handen till tjejen. Och jag kunde inte låta bli att snegla dit under luggen. Mannen var skitig och hade ovårdade kläder. De kände inte varandra. Och mannen sitter där med utsträckt hand som hänger där i en tiondels sekund. Och då ser jag ett leende från kvinnan som samtidigt sträcker ut sin hand och möter mannens hand i ett stadigt handslag och säger: -Jag heter xxxx.

Mannen: -Trevligt att träffas! Säger mannen och ler.

Kvinnan: -Detsamma! Säger kvinnan och ler varmt tillbaka.

Sedan blir det dags för kvinnan att gå av. Och när hon reser sig upp så halvropar hon påvägen ut från vagnen till mannen:

Kvinnan: -Lycka till nu med lägenheten. Hoppas att du får den snart! Hej då!

Mannen: -Tack så mycket! Det hoppas jag med.

Sen är det nästan tomt i vagnen. Bara jag, mannen och ett par till kvar. Och det blir tyst. Jag återgår till att se koncentrerad ut med min telefon. Men jag kan inte koncentrera mig på det jag försöker läsa utan i hela mig börjar en känsla av värme, glädje och kärlek fyllas. Jag var så glad att jag fick vara med om detta möte. Två främlingar, ett fint samtal och sedan ett farväl. Det var ett möte som innehöll så mycket. Den utslagne mannen som hade fått hopp om livet igen, en nystart på sitt liv var kanske möjligt. Han var lycklig över tanken att snart kanske få ett eget boende. Och kvinnan som var så fylld av respekt och värme i mötet med en man hon aldrig träffat. Jag önskade nästan att jag var hon. Att det var jag som hade fått vara med om detta möte. Men jag fick nöja mig med att betrakta mötet istället och det gjorde faktiskt hela min dag och det var en så fin upplevelse att jag bara var tvungen att skriva om det och berätta.

Tänk om fler var som hon (inklusive mig själv). Jag hoppas att det var fler på vagnen som precis som jag ”tjuvlyssnade” på deras samtal och blev smittad av den positiva energin de utstrålade.”

När jag fick detta mailet så kände jag direkt att jag ville dela med mig av det till er också. Är det inte underbart. Vi människor är ju så lätta att döma andra. Men vad händer om vi försöker gå i från våra invanda mönster och kanske göra något varje dag som kanske inte annars skulle göra. Det kan ju räcka med en så liten sak som att faktiskt svara när en främling pratar med en oavsett vem det än är. Tänk vad givande det kan vara.

Önskar nu er alla en härlig lördag!

Kram

/Laila

  1. åh , så varm jag blev i hjärtat när jag läste det här<3
    jag önska verkligen att det kunde vara så istället, att man faktiskt kan hälsa på främlingar, prata ibland även om man inte känner varandra .. för vi lever ju faktiskt i samma värld, kommun.. nu känns världen så kall ! Ha det så bra finaste puss & kram <3

  2. Vad fint, man blir verkligen glad av att läsa om det mötet. Jag brukar själv inte vilja prata med ”uteliggare” men det händer ju att de börjar prata med en och jag kan inte vara oartig och inte svara så då pratar man ju. Och ibland är det faktiskt riktigt intressant så länge de inte blir för närgångna. 🙂

  3. Skriv din kommentar här! SÅ underbart! Tårarna bara rinner! Härligt att få ta del av en så fin stund. Tack till din syster! Kram Cecilia

  4. Annica skriver:

    Började lipa då jag läste det. Vad fint!
    Grattis till bebisen!

    Många kramar till dig fina Laila!

  5. Lotta skriver:

    Samma här! Grattis, vilken härlig nyhet 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..