Min pappa…

Min pappa och jag…
 

Det har varit några av er som har undrat över min bakgrund och hur det hela hänger ihop med mina syskon, min mamma och min pappa. Och nu ska jag förklara tänkte jag.

När min mamma bodde i Lund och jobbade som frisör så träffade hon min pappa som då var i Sverige för att studera. De träffades och blev jättekära. Och rätt så snabbt så upptäckte de att de väntade barn, och det var ju då jag som låg där i magen. Min pappa är palestinier och är uppvuxen i Israel, närmare bestämt Jerusalem. Mamma och min biologiska pappa bodde kvar i Sverige ett tag efter att jag föddes men sedan så flyttade de till Israel med mig. Där bodde vi någon gång mellan jag var 1-2 år gammal. De beslutade sig sedan för att flytta tillbaka till Sverige igen, men när jag var runt 2 år så separerade de från varandra.

Mamma och jag…
Pappa matar mig…
 

Efter att de separerade så hade jag inte någon kontakt med min pappa. Min pappa flyttade från Sverige igen och de tappade helt enkelt kontakten med varandra. Det enda jag visste om honom var det som mamma berättat och de gamla kort hon hade sparat. Då jag var så liten när jag såg honom sist så hade jag inget minne av honom mer än det jag såg på fotografierna.

När jag var fyra år gammal så träffade min mamma min styvpappa och de gifte sig och skaffade fyra härliga barn. En flicka och tre pojkar, Linda, Johan, Jonas och Joakim. Men även om vi är halvsyskon om man tittar på oss rent släktskapsmässigt så är vi uppvuxna tillsammans och är precis som helsyskon.

Självklart växte en längtan hela tiden om att få träffa min riktiga pappa igen men det var inte så lätt då mamma inte visste vart i världen han befann sig. Men straxt innan jag skulle fylla tolv år så hade mamma efter lite detektivarbete lyckats få fram en adress till vad vi trodde var det stället han bodde på då och vi skickade då ett brev till honom.

Jag minns att jag så en dag när jag var i skolan så knackade det på vår dörr till klassrummet och min mamma sticker in huvudet. Hon frågar fröken om hon får låna mig ett tag och jag gick med mamma ut. Och där stod han, min pappa. Livs levande framför mig! Det visade sig att adressen hade varit rätt och att han hade svarat mamma. Men mamma hade då hållit det hemligt och ville istället överraska mig. Vilken överraskning, jag blev så glad!

Sedan dess har vi aldrig tappat kontakten. Det visade sig sedan att jag har ett par halvsyskon till på pappas sida vilka jag fortfarande har kontakt med och som jag träffar ibland. Min biologiska pappa och jag brukar träffats någon gång varje år och hörs av lite då och då per telefon.

Mamma och jag hälsar på pappa i Israel när jag är 12 år…
 

Sedan jag återfick kontakten med min pappa så kom han på besök hem till oss någon gång varje år under resten av min uppväxt och mina andra syskon lärde också känna honom och han har blivit som en morbror eller farbror för dem. En bonussläkting helt enkelt. Vi har alltid haft en väldigt avslappnad familjesyn hemma hos oss. Det var inte något som var konstigt att min riktiga pappa kom och hälsade på och bodde hos oss ett par veckor. Min styvpappa och han kom väldigt bra överens och mamma tog emot honom med öppna armar. Hon brukade säga att han var som hennes bror och alltid välkommen. Jag tror också att mammas väldigt okomplicerade sätt att se på saker och ting präglat både mig och mina syskon och därför tror jag att jag själv haft så lätt att kunna gå ifrån min egen skilsmässa från Anders och separation från Liams pappa på det sättet jag har gjort. Vi är ju fortfarande vänner.

Nuförtiden är det väl mer vanligt att man umgås hela familjen med bonusbarn, extramammor och extrapappor, men när jag växte upp var det inte lika vanligt. Det var alltid så öppet och enkelt hemma hos oss och det har alltid varit så befriande att det varit det.

Och nu är det väldigt roligt att mina barn också får möjlighet att träffa även min pappa. Jag tycker att det är otroligt viktigt för dem att få lära känna honom och veta vart de har sina rötter. Allt från öländska kroppkakor till dadlar och nötter. Härligt och underbart med en så salig röra. 🙂

Ha det bra allesammans!

Kram

/Laila

 

  1. Hej Laila!
    Men Göta-Petter så lik din mamma du är!
    Jättefina båda två!
    Härligt att kunna ha en sådan bra relation med sina föräldrar och syskon!
    Kram Mona

  2. Ja, jag säger som dom andra, du är väldigt lik din mamma. Det är viktigt som du säger att ens barn ska få veta vart deras rötter kommer ifrån,

    Kram Linda

  3. Håller med – va lika ni är!! Kul att höra din historia. Jag hade önskat att vi med kunnat ha sån relation med barnens pappa och den nya, men nej det är kört… Allt hade varit så mycket enklare annars.
    Kram Lotte

  4. Vilken rörande berättelse du delar med dig av till oss.
    På fotot med bebisen i famnen trodde jag att du var mamman ju, herregud vad lik din mor du är. Kopior ju!
    Konstigt att inget av det mörka från far din syns i dig. Jättefina är ni allihopa 🙂

  5. Wow! Vilken grej. Blev helt tårögd här. 🙂
    Va skönt att höra om er familjsyn, det är så man hoppas att det blir om man själv skulle skiljas med barn och allt.
    Gillar din blogg skarpt, den första bloggen någonsin jag verkligen följer faktiskt! Tack för många fina och roliga inlägg Laila!

  6. Jättespännande att läsa! Älskar när man är så öppen och avslappnad när det gäller förändringar, önskar jag var mer så själv 🙂 jobbar på det!

  7. Hej! Så underbart, riktig solskenshistoria! Men att det skall funger så fantastiskt gäller det att båda parter är öppna!
    Så otroligt lik du är din mamma när hon är ung……

  8. Jag trodde oxå att det var du Laila på bilden med din mamma! Herregud så lika ni är!

    Tack för allt du delar med dig!

  9. Tack för att du delade med dig av dina privata minnen. Jätte intressant. Kommer vi att läsa detta en gång till i Hänt extra mån tro?! 🙂 De verkar ju hålla koll på din blogg.
    Kram.

  10. Jag blir så galet glad av att läsa detta! Helt fantastiskt underbart måste det har varit / är!!
    Då jag har haft precis raka motsatsen. Tack för att dessa människor finns, & om så skulle hända så vill jag ha de precis som ni.
    Kram linn

  11. Hej
    Vad underbart att få höra din historia!!!! Är så glad att någon mer ÄN JAG som få vara med om en ”lycklig skilsmässa” om man får uttrycka sig så. Mina föräldrar skilde sig när jag var 12år (är nu 44) och de förblev bästa vänner ända till den dagen min älskade pappa, 2006, lämnade sin själ till änglarna! Väldigt snart de skildes träffade min mamma en ny man och de flyttade ihop ganska snabbt, men min pappa kom ändå alltid på söndagsmiddag till oss. På julen åkte min mammas nya man TILL SIN FÖRE DETTA FRU och sina gemensamma barn OCH HENNES NYA MAN och pappa var med oss och vår släkt och firade,samma sak var det påsk,midsommar,födelsedagar osv…..Man tänkte aldrig på det då men visst är det underligt och unikt att de kunde hantera situationen så men det är jag evigt tacksam för idag. Jag är själv skild och har en dotter som idag är 20år och jag kan säga att jag har haft god nytta av vad mina omtänksamma föräldrar lärde mig genom att tänka på att gå vidare men ändå va vänner och göra det allra bästa för barnens skull! kram

  12. Du är så lik din mor Laila! Så roligt att du träffar din far!

    Du verkar vara en jätte god och snäll människa! Kul också att du berättade din historia.

    Ha det bäst!

    Enise

  13. Gokväll Laila 🙂
    Vill börja med att tacka dig igen för din underbara blogg, det skadar inte att höra sånt lite då och då väl 🙂 Det råder sådan lugn och harmoniskt ton över bloggen. Mysigt och titta in här varje dag, vilket jag gör. Sen är det så kul för det har varit flera saker som du skrivit om som gett mig aha upplevelser och eller varit med om något liknande. Nu har jag funnit ytterligare nästan gemensamma saker ur livet. Jag och min syster är också halvsyskon men helsyskon i hjärtat. Det skiljer åtta år mellan oss. Min pappa är inte palestinier 🙂 men norrman och har inte varit delaktig i min uppväxt, han flyttade när jag var fem år. Men när jag också var i 12års-åldern började jag fundera mer kring min pappa. Och tog själv kontakt med honom och åkte upp och hälsade på honom och hans familj. Det var kul. Men när jag sen fyllde tretton och han skickade mig en present, en tröja med ett häst-motiv…. förstod jag att han visste ingenting om mig. Jag är intresserad av mycket men hästar har aldrig varit min grej. Men tröjan betydde så mycket för mig för att jag fått den av honom och fick en hedersplats i gardroben, trots att jag var arg … hur kunde han skicka mig en sådan tröja 🙁 jaja, nog om mig. Snabbt över till dig igen 🙂 måste också säga, så lik du är din mamma <3 Tack än en gång för att du delar med dig av ditt liv och för att du är du. Ha de bäst ….. massor av kramar, gonatt!

  14. Ingen tvekan om vem du är lik, gud så lik du är din mamma. Roligt och fint att se. Bilderna från ett tidigare inlägg på dig och din pappa ser man att det finns drag där också men mest din mamma tycker jag. Fin berättelse. Önskar dig en fortsatt fin vecka.

    All kärlek och många kramar till dig fina Laila <3
    / En trogen läsare !!

  15. Oj, så lik du är din mamma men även din pappa har du mycket likhet med. Måste vara härligt att ha så ”öppna” familjeförhållande med sina fd. Tänk om det kunde vara så i alla familjer där de vuxna har valt att dela på sig.

    Tack för alla härliga bilder som du delar med dig, Laila!

    Många kramar från Skåneland

  16. Vad lik du var din mamma!
    Jag skulle vilja ha lite tips på hur man skriver om man inte träffat sin biologiska pappa på länge. Ja sitter nämligen i den sitsen nu. Mamma o pappa skildes som ovänner när ja va 3 år sen dess har ja ingenting hört från honom vilket känns jätte tråkigt då jag har syskon på hans sida men inte på mammas. Skulle bli jätte glad om du kunde ge mej lite tips på hur man skriver till någon man inte träffat på så länge.

  17. Hej Laila!
    Jag tycker du är en sån härlig person. Fick höra att du hade en blogg och sedan dess har jag tittat in här dagligen. Keep shining!
    Kram
    Lotta

  18. Familjen är viktigast tycker jag precis som du oxså tycker,jag har oxså behållt mina ex. som vänner,precis som du sagt så älskade man dem 1 gång,Skånekramen full med Snö(snöar här idag I like a lot)

  19. Skriv din kommentar här!
    Hej Laila!

    Ser fram emot att läsa din blogg varje dag. Tack för att du delar med dig så öppet om saker och ting. Tycker att du är väldigt lik din mamma på korten.

    Kram

  20. Härliga bilder från ”förr”.
    Fantastisk historia om din bakgrund och än mer fantastiskt att ni alla har kontakten. Likheten med din mamma är slående:-).
    Ni verkar vara en familj som vårdar era nära och kära och det är härligt att läsa om.
    Till något helt annat – har förstått att Niclas är förtjust i Wordfeud och vill han ha en ny motståndare tar jag gärna en match med honom:-). Alltid spännande att spela med någon man inte känner… skicka ett mail till mig isf.
    Ha en härlig tisdag!
    Jane från Bunkeflostrand

  21. Hej Laila,

    Tack för att du delar med dig av ditt liv. Det är kul att följa dig, du verkar otroligt ödmjuk och gullig.

    Stor kram
    Mel

  22. Åh, va fint skrivet av dig!
    Ni verkar verkligen ha en kärvänlig familj, men en varm och öppen famn. Jag tycker att det är helt fantastiskt att ni kan ha en så bra relation, på alla sätt och vis.

    Det är så härligt att du är så öppen och delar med dig! Jag kollar in på din blogg varje dag. Och jag längtar alltid till nästa inlägg!

  23. Hej Laila!

    Vad spannande att lasa om din uppvaxt (om du undrar over stavningen sa skriver jag fran ett utlandskt tangentbord). Jag tyckte det var extra roligt att lasa om detta da det paminner mycket om min egen uppvaxt. Min pappa ar amerikan som traffade min svenska mamma nar han var pa besok i Sverige. De separerade nar jag var 2-3 ar och da flyttade han tillbaka till USA. Jag traffade inte honom pa manga ar darefter eftersom han bodde pa Hawaii, tror jag kanske var 11 ar. da han kom pa besok Vi hade i princip ingen kontakt, han skickade vykort. Det var forst nar jag var tonaring som jag borjade kunna umgas med honom (men det blev valdigt sallan eftersom han fortsatte att bo i USA), men hade valdigt svart att acceptera honom som en pappa eftersom jag inbte vaxt upp med honom. Istallet vaxte jag upp med min styvpappa som ar pappa at mina 2 halvsyskon…. tyckte det var kul att du har en lite liknande historia 🙂 Jag har idag lite battre kontakt med min pappa, men traffar honom fortfarande sallan och han inte den lattaste att fa kontakt med. Men det har alltid varit roligt att ha en ”exotisk” pappa och bakgrund 🙂

    Kram!!

  24. Vilken vacker historia! Så fint gjort av din mamma att söka upp din pappa! Så otroligt lik din mamma du är! Tack för att du delade med dig av din bakgrund.
    Kram

  25. Hej Laila! Kul att få läsa lite om din pappa.
    Jag undrar bara om den ”pappan” du har växt upp med. Dina syskons pappa. Han förekommer aldrig i din blogg. Har ni ingen kontakt nu? Du har kanske berättat om det men jag har missat det.
    Kram o ha en bra dag!

  26. Hej!
    Fin blogg du har.
    Men guuud det såg ju precis ut som om det var du som satt där med lilla knyten i famnen.
    Kram J

  27. Vilket mysigt inlägg 🙂 älskar din blogg. Tänk jag har följt den sen du började..riktigt länge ju 🙂 och jag slutar inte förrän du slutar! (sluta INTE haha) saknar dig riktigt mycket Laila<3 Du borde komma till götelaborg snart 😉 Ha det så bra,kram på dig fina!

  28. Jag har också gode stor familj, med halvsyskon hit och dit, vi är 5 syskon med tre olika pappor. Men det fungerar! 😀 Härligt med stora familjer! 🙂

    Och som ngn redan sagt, vad du är lik din mamma! 🙂

  29. Hej Laila! Din blogg är verkligen bra,jag har läst den ett bra tag. Vilken fin och rörande berättelse, om dig och din far. Ja,du liknar din mor, en vacker kopia av henne. Även du och dina syskon liknar,tycker jag iaf. Vad härligt med en så stor familj 🙂 Okomplicerat är bäst,och fantastiskt hur ni håller ihop i eran fina familj. Kram!!

  30. vad lik din mamma du var på bilden där hon hade dig i famnen. trodde faktiskt först att det var du. din mamma verkar varmhjärtad! det är bra att man kan umgås allihopa.svartsjuka ska inte existera när det gäller barnens föräldrar.stinzan

  31. har en liten fråga angående din pappa och kit,
    har du förklarat för honom än att han heter kit och inte kurt ?

  32. oj jösses Laila va lik du är din mamma du skrev att de va du och din mamma och ja va tvungen att titta två ggr jag trodde du skrev fel hihihi..
    Va spelar de för roll ni är syskon inget annat sååå punkt slut ..Tråkigt mää din plånbok hm men aaa jobbigt och spärra med mera men de är som du sjer de bara släppa ha de gott .
    ps har pappa förstått namnet på er son ?? 🙂

  33. Guuuuuud vad lik du är din MAMMA Laila.Nostalgi foton för min del som själv fick barn på 70-talet.Kläderna du hade på dig ,vagnen,nappflaskan samma som jag hade till min bebis som föddes Aug.73.Tack för härlig blogg L. kram kram.

  34. Ja, jag får nog skriva som alla andra skrivit innan. Gud så lik du är din mamma! Nog för att man ofta ser likheter mellan mor/dotter men på detta kortet så är ni ju som kopior. Jättefin del av ditt liv som du delar med dig av och för över till dina barn.

  35. Vilket fint inlägg! 🙂 Och skriver som jag skrivit varje gång förut, du är såå otroligt lik din mamma, så vackra är ni båda två! Ha det så jätte bra, kram på dig bästa Laila <3

  36. Vilket fint inlägg 🙂 kul att läsa om din bakgrund! Hade inte en aning om att du är halvisrael. Häftigt! Jag va där i 2 veckor i somras och jag blev så tagen av landet & de underbara människorna!
    Tycker om din blogg 🙂 ni verkar vara en så fin familj! Ha det gott! Kram Emma.

  37. Vilket jättefint inlägg, jag blir nästan lite tårögd när jag läser om er fina relation. Det är inte alla som kan få till det så bra och sätter barnen främst!

  38. Åh vad underbart :’) vilken välsignelse att ha en sån familj, och att alla kommer överens med varandra! 🙂

    Och måste också säga att du är sjukt lik din mamma xD (ser att andra också skrivit det) Hahah men jag trodde först att det var en lite äldre bild på dig xD
    Lika vackra båda två! 🙂
    Kram på dig!

  39. Du och din mamma har verkligen exakt samma ansikte på den där bilden! gud va roligt. Själv ser jag typ ingen likhet mellan mig och min mamma hehe..
    Ha det så bra! puss och kram

  40. Kära Laila varför kallar du din fars land för ”israel”? Det heter Palestina. Är själv Palestinier och har släkt i jerusalem som är Palestinas ockuperade huvudstad. Att kalla Palestina för israel är som att kalla Algeriet för Frankrike. Eller ännu värre till och med med tanke på att 75% av Palestinierna fördrevs ur sina hemstäder/byar av invandrade judiska europeer som bildade terrorist miliser med hjälp av storbritanien.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..