Svar från BVC-sköterskan

För ett litet tag sedan så skrev jag att en av mina vänner Martina, som jobbar som BVC-sköterska på Martina BVC vid Sophiahemmet, med jämna mellanrum kommer att svara på era frågor här på bloggen som har med barn och barns utveckling att göra. Läs det inlägget och presentationen av Martina här om du missade det.

Det var många av er som skickade in frågor och Martina har nu valt ut några av dem och svarat på dem:

 

Fråga: Hejsan!  Jag har två barn. En dotter på två år och en liten son på snart 6 månader. Från att han blev fem månader har vi följt livsmedelsverkets rekommendationer att ge en liten liten smakis från det vi själva äter. Jag helammar honom… Och han har alltid haft problem med flaskmatning. Nu när det är dags att gå över till välling funkar det naturligtvis inte. Jag har testat alla flaskor, alla nappar som finns på marknaden och han bara biter och fattar inte hur man ska göra… Har du något tips hur jag skall göra?! Min dotter hade aldrig problem med detta… 

Han är inte heller så stor fantast av gröt, så om inget funkar, hur skall jag då ersätta vitaminerna och energin som gröten eller vällingen annars tillför?

Tack på förhand Michelle 

 

Svar: Hej Michelle! Det är väldigt vanligt att barn som ammas inte vill ta flaska alls – framförallt om man ammat en längre tid utan att ge flaska. Nu vet inte jag hur länge du hade tänkt att amma men så länge du gör det så får han i sig det han behöver vad det gäller vitaminer mm. Under den här peridoen mellan 6-8 månader så kan du ha amningen som en grund och sedan prova olika smakportioner som du beskriver. …. Många barn går från amning till fast mat utan att äta välling. Man bara ökar smakportionerna och minskar amningen. Men när amningen är avslutad kan du kanske prova att ge honom välling/ersättningen i pipmugg? Det finns pipmuggar som man inte behöver suga ut vätskan ur.

Sedan kanske han är en en sån kille som äter ur flaska när amningen är avslutad – det är inte helt ovanligt.

/Martina

 

 

Fråga: Hej,

Tack för en bra blogg! Och tack för möjligheten att ställa frågor till Martina. Här kommer min fråga.

Jag har en bebis på 2,5 månad och tycker egentligen att det fungerar ganska bra med sömnen, men vi har inga direkta rutiner för det utan hon får somna lite när hon vill på kvällen vilket brukar bli mellan 20 och 23. Men det jag undrar är om och när vi ska försöka få till mer fasta sömnrutiner. Jag har läst lite om det och på vissa ställen står det att det inte är förens vid 6 månader, ibland står det 3 månader och ibland känns det som man ska börja redan från första början. Så jag undrar när man ska börja och lite hur man ska göra.

Med vänlig hälsning,
Carina

Svar: Hej Carina! Detta med sömn och sömnrutiner är något som många funderar på och det finns egentligen inte några rätt eller fel. Det som jag brukar råda är att man kan försöka att se om man kan hitta någon typ av rytm som barnet själv visar och sedan förstärka den och på så sätt göra en rutin. Tex om barnet somnar i famnen framför TV:n till rapport så kan man försöka göra klart för natten innan rapport och prova att lägga då.

Rutiner behövs för att ge trygghet – så att barnet kan vara trygg med att saker sker ganska lika varje gång. Men det viktigaste du kan försöka göra är att lära ditt barn att somna själv. Man kan börja försöka få sömnrutiner från 4-5 mån ålder.

/Martina

 

 

Fråga: Vår son har alltid haft svårt att svälja stora bitar mat. Han har även haft väldigt nära till kräkreflexerna. Han har även satt i halsen ordentligt ett par ggr så vi har fått ”tryckt till” och fått matbitarna att hoppa upp igen.
När han var 4 år gammal tittade jag av en slump i hans hals och såg att ena halsmandeln täckte hela den sidan. Med andra ord så har han bara hälften så stor ”halsöppning” som andra.
En läkare som tittade på det konstaterade ”förstorad halsmandel” och sa att de kan operera bort den, men att det inte är nödvändigt. Vi har valt att inte operera.
Kan tillägga att han är alltid glad, aldrig förkyld, äter bra (liiite sämre på att äta när den är som mest svullen). Med andra ord – inga större problem! Han vet ju nu att tar han det sakta och lugnt så går det bra.Han är nu 5 år.
Har du erfarenhet av detta? Har du träffat någon med detta problem och som HAR tagit bort barnets halsmandel?
Försvinner sväljproblemen då eller kan de bestå i alla fall?

Svar: Hej! Det här var lite komplicerat. Att ha lätt för att kräkas, med aktiv kräkreflex är inte alltid sammankopplat med hur stora halsmandlar – tonsiller – man har. Det är omöjligt att svara på denna frågan så här. Jag hade nog helst velat att du fick träffa en öron/näsa/hals läkare för att få undersökt hur det står till. Be din BVC-sjuksköterska eller din husläkare att hjälpa dig

Lycka till!

/Martina

 

 

Fråga: Undrar lite grann över vattenkoppor. Tycker att det blir sån hysteri så fort någon får vattenkoppor, föräldrarna undrar om jag inte vill komma dit så min dotter ska få det, hon är 4 år. Är det bra att smitta ner barnen eller hur ska man göra? Går det att vaccinera om man inte har fått det som vuxen, då det kan bli ganska jobbigt vad jag förstår . Vore tacksam för lite råd.             Med vänlig hälsning, Mikaela

Svar: Hej Mikaela! Vattkoppor är något som barn förr eller senare får – framför allt om de går på förskola. Så här står det om vattkoppor på 1177.

 Man kan vaccinera både barn (fr 9 mån) och vuxna mot vattkoppor – längst ner i artikeln från 1177 kan du läsa om det. Om man medvetet ska utsätta sitt barn för vattkoppor kan bara du själv avgöra. Det är en sjukdom och olika barn blir olika sjuka och en del blir ordentligt sjuka. 

/Martina

 

 

Fråga: Hur är det med 3-årstrots, egentligen? Vi har en underbar dotter, pratar, sjunger och är väldigt mån om andra. För det mesta harmonisk men ibland blir hon som ett odjur, vi vuxna tittar på varandra och undrar vad det var som hände! Hon blir som förbytt! Skriker Högt, man får inte ta upp henne, helst inte titta på henne!, detta håller på ca20 min, sen är hon helt slut. Det kan börja med att vi råkat ta av kläderna i fel ordning!? Vi har en kille som är 9 år och detta är ngt helt nytt för oss! Ska vi låta det vara eller vad tycker du? Kram Syster S

Svar: Hej Syster S! Treårstrots är nog minst lika jobbigt för barnet som det är för omgivningen. Den vanligaste utlösande faktorn är oftast att barnet är för trött, hungrigt eller att man gett det för många valmöjligheter.

Man måste alltid fråga sig själv vilka strider man ska ta och vilka som barnet får klara själv. Jag tänker då tex på att hon kanske ska ta av sig kläderna själv även om det tar lite längre tid.

Om det sker i affären så får man kanske helt enkelt ta barnet under armen och gå ut ur butiken medan om utbrottet sker hemma så kanske hon kan behöva skrika klart innan ni försöker få henne lugn.

Det finns en massa olika teorier om barnuppfostran och varje familj behöver sätta sig ner och prata igenom hur man tänker och ska göra. I många kommuner har Barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen en ”föräldratelefon” där man mer eller minder anomymt kan få tips och råd i den specifika situation som man är i. Kolla hur det är i din kommun.

Kom i håg att Du alltid är en ”Good  enuough” förälder…..

/Martina

 

 

Fråga: Min son har sedan han var 4 månader haft en astma. Man tror att det är en förkylningsastma, men är inte säkra då både min pappa och bror har astma och även är allergiska. Vi har tagit allergiprover för hund, mjölk och ägg och de visade inget. Nu har flera av mina vänner sagt att när man är så små får man inget utslag på luftburna allergier! Stämmer det? Vi har nämligen hund och funderar på om vi skall ha kvar henne el inte. Mvh jessika

Svar: Hej Jessica! Du skriver inte hur gammal din son är nu – vilket inte gör det så lätt att svara. Det är ganska ovanligt att barn under ett år får allergi mot hund/katt/pollen mfl luftburna allergier. Men det förekommer.

Jag skulle föreslå att du återkopplar till den barnläkare som gjort allergiutredningen – alternativt ber om remiss för second opinion till en annan läkare (eller söker privat barnläkare om det finns där du bor) för att få hjälp i beslutet om hunden.

En hund är ju en familjemedlem så det är ju inte något man bara ”tar bort” så där utan starka skäl.

Lycka till!

/Martina

 

 

Tack alla ni som skickade in era frågor.  Jag kommer fortsätta att svara på fler frågor här på Lailas blogg med jämna mellanrum så fortsätt att skicka in dem här till  bloggen. Det kan du göra antingen genom att skriva din fråga i kommentarsfältet till detta inlägget eller maila din fråga till: lailabaggewahlgrenblogg@gmail.com och märk mailet med ”Martina”.

Med vänliga hälsningar

 

 

 

 

/Martina

 

 

  1. Min snart 2 åriga dotter har haft sen i januari en 4-5 förkylningsperioder. Hon får helt plötsligt feber och sen kommer snoret, inget konstigt med det. Men nu den här omgången så har hon också fått hosta och jag misstänker även ont i halsen. Jag har känt att det har luktat ur hennes mun de andra gångerna, men inte lika mycket som nu. När hon vaknar efter lunchsovningen så är hon jätteledsen och vill helst inte vakna. Hon vill inte ha något att dricka, vill helst ingenting. Frågan är hur ska jag göra för att lindra den misstänkta halsontet och hur blir vi av med den envisa återkommande förkylningen. Som verkar vara som en epedemi på hennes förskola. MVH Mamma H

  2. Tack för svaret! Förlåt glömde skriva att min son är 8 månader! Tack igen
    Och tack Laila som kom på den här ideen med att ställa frågor till din vän.

  3. Satu skriver:

    Hej, till mamman som hade son m sväljproblem och lätt till kräkreflexer. När min son var 5 år (han är 23 idag)konstaterades det att han hade kaftigt förstorade halsmandlar, de var som en 5krona vardera i storlek. Han hade sedan liten alltid haft lätt att ”sätta” i halsen och kväljdes lätt av maten han åt. Det som gjorde att jag till slut sökte en öron/näsa/halsspecialist var när sonen började att snarka och nu menar jag riktiga timmerstockar, det lät som en hel karl. Han fick oxå sömnapné – andningsuppehåll i sömnen och detta resulterade i en trött gosse som efter 13 tim nattsömn blev trött efter några timmar. Åt dåligt, orkade inte leka som de andra. Specialist besöktes och mandlarna skulle bort. Gick jättebra! Efter 2 veckor hade sonen gått upp 2 kilo i vikt, hade en enorm aptit, orkade leka och det roligaste tyckte vi föräldrar var att han fått en liten ljus barnröst, innan hade han en tjock grötig röst. Så vad jag vill säga har ni eller får ni problem pga den förstorade mandeln sök specialisthjälp precis som Martina tipsar om. Tack och hej från mej!
    J:s mamma

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..