Mycket sjukhus idag!

Idag har det blivit mycket sjukhus, först åkte vi in till Martinas barnsjukhus efter att Liam vaknat med öronvärk i samma öra igen som han fick i Italien.

image

Man konstaterade att örat måste rensas så att man verkligen kan se och göra en bedömning.

image

Det var ju ingen liten vattenspruta som kördes in i örat, men enligt Liam så gjorde det bara lite ont men kliade en hel del.

image

Liam hade en infektion i yttre örongången som man oftast får när man har badat mycket och vattnet inte är så rent. Men vi fick en salva som innehåller både antibiotika och cortison som han ska ta  i en vecka.

image

Nu är  jag hos reptil doktorn och ska kolla Hulkens ögon som har fått en infektion i dom.

image

image

Stackars Hulken, det är aldrig kul att bli undersökt men nu men han fått en salva till ögonen så nu hoppas vi att han ska må mycket bättre efter det.

image

Så nu är jag på väg hem för att hämta Kit och skjutsa Liam till höstens första judopass!

image

För att sedan skynda hem och titta på program 2 med Idol som börjar kl 20.00 som jag heller inte har sett.
Kram L

  1. Anna skriver:

    Mitt namn är Anna Mariamma Helena Rosenqvist och jag är adopterad från ett barnhem i Indien. Mamma Birgitta och pappa Stig adopterade mig och jag blev deras ”eget” barn, men det krävdes medgivande från domstol i Oskarshamn och i Bombay. Det vill säga att ”antaga indiska medborgaren flickebarnet Mariamma, efternamn saknas, född 9.9 1969.”

    Troligtvis är jag född i Bombay, men jag kan också vara född i Madras eller i en annan stad i Tamil Nadu, eller ute på vischan. Place of birth: ”Some where in India”. Det låter exotiskt men är det inte. Jag kommer aldrig veta var jag är född men vill inte hävda att jag är unik på något sätt, gemensamt för många adopterade är att bakgrunden är höjd i dunkel, för det saknas uppgifter. Moder: okänd, Fader: okänd, Födelse ort: okänd.

    Jag är svensk medborgare sedan fyra års ålder. Passet fungerar i EU och i övriga världen. ”Jag har varit i Grekland, Israel, Bulgarien, i USA och på Maldiverna. Passet fungerar för jag är medborgare i ordningens land, brun som jag är. Men visst är det är si och så med detta för jag slinker sällan obemärkt igenom passkontroller, på vissa ställen har det varit tvärstopp. Problemet är att jag inte ser svensk ut. Inte på något vis. Att jag sedan känner mig svensk, tänker, talar och drömmer på svenska har ingen betydelse för passpoliser. När man går igenom passkontrollen betyder utseende och uppförande allt. Hur man uppför sig vet jag, men utseendet kan jag inte göra mycket åt. Tyvärr skulle det inte hjälpa om jag satte på mig blond peruk och Sverigedräkten. Det skulle gå sämre och då skulle jag bli anklagad för att utge mig för att vara någon annan än den jag är. Vilket är så sant som det är sagt.”

    Jag ska snart fylla 45 år och har bott i Sverige i över 40 år. Jag är utbildad förskollärare, uppfinnare och entreprenör. Jag har två barn med min man Pasi och lever i Stockholm och är less på att folk efter alla dessa år ska behöva ”peka finger åt mig och mina barn”, fråga var jag kommer ifrån, inte flytta på sig när jag behöver plats för min barnvagn osv. osv. Varför ska jag och många med mig behöva leva i detta utanförskap år efter år, fastän vi pratar svenska, har gjort karriär, fungerar i det svenska samhället, är svenska medborgare sedan många decennier m.m. Att ständigt påminnas om att man har ett annat ”fodral”.

    Alla vet ju eller borde veta att det finns olika fodral runt om i världen, att vi alla härstammar från Afrika, att vi kommit till på samma sätt, att vi delar våra existentiella villkor med alla människor – vi har kommit till denna jord, utan att kunna påverka beslutet. Vi borde också förstå att alla behövs i det mänskliga ekosystemet för att kunna leva ut allt det outgrundliga, fantastiska som är själva livet i all dess mångfald och rikedom. Snälla medmänniskor, så här kan det inte fortsätta, vi måste alla göra oss färgblinda och börja möta varandra som MÄNNISKOR!

    (Vill ni veta mera om mina upplevelser om adopterad får ni gärna läsa vidare i boken: ”Mariamma. Svenskpräglad med indisk själ.”, där Christina Åsbäck på ett kongenialt sätt satt ord på några av mina viktigaste erfarenheter som adopterad i ”ordningens land”.)

    Anna Rosenqvist

    1. Madde skriver:

      Hej Anna,

      Så bra skrivet. Jag känner precis som du. Om man tittar på jorden utifrån rymden så är den ett litet klot som snurrar runt ute i världsalltet. Och att då tänka sig att det går omkring små ”myror” på den planeten som inte kan hålla sams för att några av dem anser sig förmer än andra pga något så trivialt som att de har olika kulör på utsidan, det är så absurt att det får mig att bara känna mig helt främmande för människor. Vad är det för fel med oss?
      Vi kunde ha det så bra tillsammans på jorden, vi människor. Den är så vacker med hav, himmel, grönska. Men vad väljer vi att ägna vår tid åt? Krig, terrorism, rasism, religiös och annan fanatism. Obegripligt! Människan verkar dessvärre vara en varelse som helst ägnar sig åt futtigheter (som tur är finns dock undantag).
      Vi människor skulle istället kunna ägna åt oss att se till att alla på vår lilla jord får samma rättigheter till mat/medicin/utbildning. Vi skulle kunna sträva efter att se till det som förenar oss alla, istället för att förstora de små skillnader som finns. Vi ser likadana ut på insidan. Om vi har olika hårfärg so what?!
      Hoppas att den tiden snart blir verklighet.
      Sköt om dig! Kram!
      / Madde

  2. Lotta skriver:

    Jag är förvisso ingen blogg följare, men jag måste bara få säga att jag tycker du verkar vara en skön person av det jag sett och hört! Du upplevs i alla fall av mig som ärlig och jordnära! Keep it up!

  3. Mallan skriver:

    Åh, stackars Liam. Hoppas salvan hjälper snabbt! Sitter bänkad framför tv:n såklart, gårdagens Idol var såå bra! ♥

Lämna ett svar till Anna Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..