Fem år går så fort!

Idag är det fem år sedan min fina mamma somnade in på Stockholmssjukhem. Tiden går så fort och livet går vidare, även om man har ett tomrum i hjärtat.
Att mamma inte finns längre är lätt att glömma bort när man ibland kommer på sig själv med att nästan ringa för att berätta något roligt eller något som man är ledsen över. Det är just då det blir som jobbigast när man helt plötsligt   påminns om att mamma faktiskt inte lever. Eller när Liam ibland känner en otrolig saknad av att inte ha sin mormor i livet och önskar att hon levde och att dom kunde baka bullar eller göra något annat roligt tillsammans.

image

Den här bilden tog jag och Liam för 5 år sedan och jag kommer ihåg att jag var lite irriterad på mamma, för att hon hade klippt Liams hår själv utan att fråga mig precis innan vi skulle göra en omslagsbild för tidningen Mama. Men jag kan säga att jag är glad att mamma gjorde det, på grund av det så tänker jag alltid på mamma när jag ser den här bilden med mig och en nyklippt Liam.
Och den bilden betyder väldigt mycket för mig eftersom mamma finns med på något sätt.

image

Jag kan också känna en stor sorg för att Kit och alla mina syskons barn aldrig fick träffa mamma och uppleva hur rolig och galen hon var, för det var hon. Hon var väldigt busig sarkastisk och gillade att skämta, men hon var även väldigt omtänksam med ett otroligt stort hjärta som alltid tänkte på alla andra först och satte sig själv sist.

image

Jag önskar så att du levde och fick uppleva allt som du själv skapat,  och kunde bara få njuta av att vara en mormor och farmor till dina barnbarn samtidigt som du fick bli lite ompysslad av oss.

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

För vi alla tänker och saknar dig varje dag  och än idag när det är jobbiga situationer så är min första tanke. ” Vad skulle mamma ha gjort” och då kommer alltid svaret som gör att man vet och känner sig stark.

image

Så tack för allt du lärt mig, och jag säger fortfarande som jag sa när jag var liten, – När jag blir stor så ska jag bli precis som du!
Älskar dig mamma!

  1. Marie skriver:

    Så mycket Kärlek! Tack för att du delar med dig av bilder och ord.Citerar min favoritBudda;
    If you fear nothing,you love nothing. If you love nothing,what joy can there be in life?
    Author unknown

  2. Sanna skriver:

    Så fint skrivet och vilken hyllnigs-bloggs-inlägg din mamma (familj) fick. Vad vore vi utan våra mammor? De är många ggr starka förebilder för oss och med trygghet tar man sakta efter hur de gjorde trots att man i tonåren revolterade. 🙂

    Varm kram från mig!
    /S

  3. claudia skriver:

    Usch vad tårarna rinner! Du säger exakt det jag tänker på, men inte riktigt vågar säga högt till någon för då kommer tårarna och det blir svårt att samla ihop sig.
    Min kusin hoppade framför tåget för 2 månader sedan och i onsdags dog min moster efter 4 års kamp mot cancer (hon, sade att efter det som hänt min kusin var som att vakna till en ny mardröm varje dag) .

    Det är som du säger, det gör ont att veta allt dem går miste om, att inte få se mer av utvecklingen av barnbarn och vara morbror.
    Jag är så himla tacksam över allt fint jag fått ha med dem båda, men det gör så ont när man inser att det blir inte fler fina stunder. Att inte få krama dem mer och hålla kvar sådär länge som man bara gör med personer som man älskar innerligt.

    Det är som att helt plötsligt så fattade jag exakt vad alla dem där musiktexterna om saknad handlade om. Innan tyckte jag att det var så vackert när Whitney Houston sjöng ”missing you”, men jag fattade aldrig riktigt innebörden förrän jag råkade höra låten 3 dagar efter att min kusin hade hoppat och när hon sjöng ” what were you going through” med jordens inlevelse och sådan värme så tappade jag fattningen fullständigt och attackgrät (kan inte beskriva det på nåt annat sätt än med det ordet).
    För det är just det som snurrat i min skalle, undrat så vad han kämpade med.

    Enda jag vet med säkerhet är att inte vänta med saker och att inte ta någon för givet! För man vet aldrig hur länge man får ha dem nära!!

  4. Bettan skriver:

    Åhhhhh vad fint skrivet 🙂

  5. Mikaela skriver:

    Blev rörd till tårar! Jättefint skrivet! <3 Stor kram till dej Laila!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..