Stress – Del 1: Kan man få fysiska symptom av psykisk stress?

stressad

Jag fick en fråga här på bloggen av Marie: Hur ser du på det man läser ibland att man får fysiska symtom om man mår psykiskt dåligt? 

Det är en bra fråga. Kropp och psyke hör starkt ihop. Vi människor är extremt väl rustade för hantera akut, kortvarig intensiv stress men har verkligen inte det som krävs för kronisk, långvarig stress. Den typen av stress kan ge både lätta och svåra fysiska besvär med tiden. Låt oss göra ett litet experiment. Föreställ dig att du levde för 15 000 år sedan i en dal i Afrika. Tänk dig att du plötsligt får syn på en lejonflock som kommer emot dig på savannen. Inom någon sekund skickar hjärnan en signal för att aktivera din kamp- och flyktrespons. Din puls ökar omedelbart. Några sekunder senare insöndras stresshormoner till blodet. Effekten blir ökad puls, högre blodtryck och snabbare andning för att musklerna ska få mer syre och energi än normalt. Blodet leds bort från magtarmkanalen eftersom det är viktigare att musklerna får blod, så att du kan springa ifrån lejonflocken eller slåss emot lejonen, än att dagens lunch smälts ordentligt. Det sker även en ökad insöndring av ett hormon som heter kortisol vilket leder till att ditt blodsocker höjs för att garantera tillförseln av blodsocker till musklerna. Nu kommer det viktiga: Kortisolet nedreglerar immunförsvaret, matsmältningen, cellreparationen och olika former av återuppbyggande funktioner samt reproduktionssystemet, det vill säga energikrävande system och funktioner som på längre sikt är oerhört viktiga, men som inte gör någon nytta i den akuta hotsituationen du befinner dig i. Om lejonflocken passerar utan att se dig slutar hjärnan att skicka kamp- och flyktsignaler. Funktionerna i organen återgår till det normala allt är frid och fröjd.

Vad händer om stressen däremot fortgår, dag ut och dag in? Vad händer om du känner att kraven på dig själv, både de yttre och de inre kraven blir för höga och om kamp- och flyktresponsen är på mer eller mindre hela tiden? Mer och mer forskning menar att långvarig stress har en stor del i många olika fysiska besvär som bland annat hjärtkärlbesvär, magtarmbesvär, påverkan på immunförsvaret. Kronisk stress kan även förvärra diabetes och leda till sömnbesvär. Psykisk stress kan över tid alltså utan tvekan leda till fysiska besvär. Placebo- och nocebo-effekten (exempelvis när verkningslösa ”sockerpiller” får en positiv eller negativ effekt som kan mätas fysiologiskt) är argument för hur viktiga våra tankar och förväntningar är för fysiologin.

Vad gör dig stressad? Kommentera gärna! Några tips för vad du kan göra för att reducera stress och hur du hanterar stress bäst kommer i nästa inlägg. Ha en fin dag och tveka inte att ställa frågor om du undrar något.

/HälsoPatrick

PS1. För fyra år sedan skrev jag en artikel i Näringsmedicinsk Tidskrift om kopplingen mellan magen och hjärnan via det så kallade enteriska nervsystemet. Där kan du bland annat läsa om hur tidiga experiment visat att känslor som ilska och rädsla påverkar magsafterna och matsmältningsförmågan på ett inte så positivt sätt. Artikeln finns publicerad i sin helhet på min blogg Perfekthalsa.se. PS2. Det här inlägget handlade om stress men jag vågar påstå att långvarig depression även påverkar det fysiska. Det finns forskning som tyder på att det finns en korrelation mellan depression och migrän, smärta och matsmältningsbesvär.

  1. monica skriver:

    Hej! Jo, visst är det så att psykisk stress kan ge fysiska symptom. Jag har under flera år lidit av psykisk stress över allt möjligt. Sen barnen kom så har jag en oro i kroppen som inte försvinner, oro över att något ska hända barnen. Detta (stress och oro) ältas i mitt huvud så gott som dagligen och det har sen ca 2 år tillbaka gett mig fysiska symptom. Jag har fått sväljproblem bland annat, att dricka ett glas vatten är inte alltid så lätt om man säger så… Jag är väldigt spänd i axlar och nacke, händer något som gör mig rädd så får jag dessutom stickningar i fingrarna. Jag förstår ju att detta inte är hållbart men skulle vilja klara av att bli fri från detta utan att gå till en psykolog eller liknande. Frågan är hur? Har du nåt tips till mig Patrick så skulle jag bli överlycklig! Naturligtvis finns en orsak till min stress men jag har varken tid eller ork att skriva så mycket… 🙂 //Monica

    1. Hej Monica, tack för din kommentar. Som trebarnsfar kan jag absolut relatera till den stress du upplever när det gäller att något ska hända barnen. I detta fall kan det vara värt att försöka bryta den tanken och rent intellektuellt intala sig själv att de allra flesta barn i Sverige faktiskt inte råkar ut för någon livsavgörande olycka. Jag vet att det är svårt men jag tror att det kan vara bra att försöka. I Sverige avlider cirka 0,0035 % av barnen per år. Det är dock lätt för mig att skriva att rent statistisk kommer dina barn att klara sig alldeles utmärkt men det är en annan sak med känslan. Jag kan statistiken men känner mig trots det orolig och det är ju kanske inte så ofta man tänker på dödsfall. Det räcker med att ens barn trillar och slår sig så smärtar det ens hjärta, så jag förstår dig. Ett mått av sund oro är bra och viktig men när den tar överhanden och överskuggar ens vardag bör man se upp. De symptom du beskriver är helt klart tecken på att det är dags att ta tag i din stress och oro. Jag kommer att skriva om vad man kan göra men det blir i denna typ av forum korta råd och jag skriver mer om stress än om oro som är två olika saker. Maila mig på patrick@perfekthalsa.se så ska jag ge dig några tips. Lycka till så länge! /HälsoPatrick PS. Det finns ett uttryck som är ganska talande: ”Worry does not empty tomorrow of its sorrow. It empties today of its strength.”

  2. Annica skriver:

    Jag har, tror jag i alla fall – det är inte diagnostiserat, ADD. Blir det mycket som läggs på hög blir jag väldigt stressad av det. Men jag blir också stressad av att inte ha något att göra. Tex nu är jag mammaledig med yngsta dottern samtidigt som jag studerar heltid på distans – för att ha något att göra. Men när deadline närmar sig kan jag bli galen av all stress.

    1. Hej Annica,

      Det du beskriver är inte alls ovanligt. Det är just det där med balans, man ska inte ha för mycket och inte för lite för att må bra. Nivåerna är dock helt individuella. Jag har faktiskt översatt en intervju om just ADHD och ADD mellan en läkare och en professor i nutrition som tar upp en ganska intressant metod för just den typen av diagnoser. Du finner den här: http://www.perfekthalsa.se/autism-adhd-add-dyslexi-och-andra-hjarnrelaterade-funktionsnedsattningar/ Ha en fin dag! /HälsoPatrick

Lämna ett svar till Patrick Wahlberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..