Det jag aldrig trodde skulle hända mig…

Idag är det måndag igen, en ny vecka att se fram emot. Och som vanligt så har jag och Roger släppt ett nytt avsnitt av podden.

I veckan podcast kommer vi in på en sak som jag aldrig berättat offentligt om förut. Jag nämner det ganska kort i podden men känner att jag vill berätta lite mer.

I podcasten berättar jag om ett väldigt destruktivt förhållande som jag hade för över 10 år sedan. Jag förstår fortfarande inte hur jag inte kunde se alla varningssignaler som jag fick!

Jag kände mig otroligt sedd och uppvaktad, han gjorde verkligen allt och var otroligt charmig och kom ofta med överraskningar för att han ville visa hur mycket jag betydde för honom, ställde alltid upp om jag behövde hjälp eller om mina vänner behövde hjälp.

Första varningssignalen kom vilket var svartsjuka i sin renaste form. Han förklarade sitt kontrollbehov med att alla hans tidigare flickvänner hade varit otrogna så det är därför han vill kolla igenom min telefon och ha koll på vart jag är och gör! Min första tanke då var inte att det var ett onormalt beteende utan snarare tyckte jag synd om honom för att hans tidigare flickvänner varit så taskiga!! Det gjorde att jag köpte hans beteende vilket aldrig skulle hända idag!

Det andra som hände var att han började prata ner mina vänner och syskon. Dom var enligt honom avundsjuka på mig och jag skulle inte lita på dom, enligt honom var det ju bara han som jag kunde lita på fullt ut. Jag vet att min syster påpekade att jag hade förändrats och sa att hon inte hade en bra känsla när det gällde personen jag var tillsammans med, men jag slog bort det och sa att hon hade fel.

Allt eskalerade och kommentarerna blev grövre som tex att jag skulle vara tacksam för att jag hade honom då jag började bli gammal, jag hade ju en snygg kropp men mitt ansikte började bli rätt rynkigt och om han var jag så skulle han ha fixat det! Sedan började det med knuffar när han blev frustrerad som tillslut ledde till stryptag. Det var då jag lämnade!

Jag var så jävla rädd och han ville inte släppa taget, acceptera att jag lämnat honom. Han ringde min mamma och sa: -Om jag inte kan få henne så ska inte någon annan få henne heller! Detta gjorde min mamma väldigt rädd och upprörd. Det tog några månader innan han släppte taget, under dom månaderna följde han efter mig med sin bil, prejade mig av vägen, satt utanför min lägenhet och väntade. Jag bodde hos min syster då för att jag inte vågade bo själv.

Tack vare fantastiska vänner och familj som agerade och var som en mur runt mig, skyddade mig, så gav han upp tillslut. Den känslan var fantastisk och tanken att polisanmäla fanns självklart men rädslan var för stor. Jag kände även rädsla för mina syskon och för Liam som var väldigt liten. Tyvärr så kände jag mig inte tillräckligt trygg för att göra en anmälan med det rättsystem som vi hade och har i dagens läge för män som beter sig så här, så jag gjorde aldrig det. Jag var så förbannat glad att vara av med skiten.

Nu däremot känner jag dock en skuld till att jag inte gjorde något då. För jag vet ju inte om någon annan råkat illa ut! Det är också därför att jag väljer att berätta om det även om jag fortfarande tycker att det är jobbigt att prata om. De händelser jag tog upp här nu var bara en bråkdel av ett psykiskt och fysiskt helvete. Det är så lätt att säga när man ser det utifrån: Varför går hon inte, varför lämnar hon inte? Men det är så komplicerat. I början syns inget, inga spår, inga tvivel. Man blir upplyft till skyarna, dyrkad. För att sedan sakta med små små osynliga steg börja brytas ned mer och mer. Så att man börjar tvivla på sig själv, börjar bli osäker, börjar tycka att han har rätt.

Jag vet att jag är långt ifrån ensam om detta, och hoppas att min berättelse kan hjälpa någon att bli stark nog att våga berätta om eller lämna ett destruktivt förhållande. Om du läser detta och är i ett förhållande där du känner igen dig, varit med om något liknande eller kanske till och med värre vill jag att du ska veta att du är långt ifrån ensam. Det har även hänt mig! Tro inte på de fula, elaka och nedtryckande orden han säger. Han har fel, kommer alltid ha fel! Det finns inget som kan försvara ett sådant beteende och det kommer aldrig att bli bättre, vad han än säger kommer beteendet aldrig ändras, det kommer bara bli värre.

Du är fantastisk, underbar, värd att bli älskad på riktigt av äkta kärlek. Du är värd att älska dig själv!

Det är svårt att lämna, svårt att stå emot och man behöver ofta hjälp. Prata med någon du litar på familjen, en vän eller ring kvinnojouren. Det finns hjälp och du är inte ensam!

Stor kram

/L

  1. Anna skriver:

    Så viktigt att uppmärksamma! Har själv upplevd erfarenhet. Vände det hela till att försöka göra ngt för andra som kommer i liknande situation. Tog kontakt med akuten som tog emot mig, berättade om hur det var och hur otroligt fel och farligt det kan bli om det inte görs rätt. Rutinerna är nu ändrade.
    Jag saknar en gala, insamling bland alla galor som finns. Våld i nära relationer berör alla åldrar, kön grupper osv. Så konstigt att det inte ordnats. Finns många som skulle kunna få hjälp av mera medel till detta.
    Soliga hälsningar
    Anna

  2. Nish skriver:

    Modigt av dig att berätta detta! Bra att fler och fler vågar prata om det här för att då förstår man hur vanligt det är och att det kan hända en stark människa också. Sköt om dig!

  3. Vet vad du pratar om.Hade det tuff ett tag,han tryckte ned mig och allt skulle vara fint på ytan.Jag klädde mig fel eller sa fel saker,han kunde helt plötsligt säga vad tjock du e’eller vilka fula fötter du har.Idag fattar jag att det var en psykopat jag levde med.Men idag har jag det superbra med en ”normal”man.

  4. anne skriver:

    Kändes nästan som. Att det var jag som skrev detta… Kärlek till dig från mig💖

  5. Hej bra du talat om detta som vi är många kvinnor som tyvärr upplevt/upplever dagligen.Jag har själv upplevt det,lyckades ta mig därifrån tack vare en vännina som förstod och har sedan dess svårt släppa en man för nära mig,tyvärr

Lämna ett svar till Nish Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..