Tio år utan dig…

I tisdags var det hela tio år sedan min älskade och fina mamma gick bort. På dessa tio åren har det hänt så otroligt mycket och det känns väldigt långt borta. Men samtidigt så känns det med vissa saker som att det var igår, nyss.

Så känns det med mamma. Ibland känns det så länge sedan hon gick bort, har lärt mig att lev utan henne. Men ibland känns det som att det nyss hände.

Mamma gick inte bort hastigt. Vi syskon visste att det skulle bli så här. Det hade vi vetat sedan vi var små. Att mamma inte skulle levs så länge. Men medicinerna och läkarnas kunskaper blev bättre och hon fick leva många år till. Hennes största önskan var att få leva tills vi alla barn blivit vuxna och stod på egna ben. Och så blev det. Hon lyckades klara det och nå det målet. Är väldigt tacksam för det. Självklart hade jag önskat att mamma fortfarande fick leva. Men man måste också vara tacksam för det man har fått och inte vara ledsen för saker man inte kan påverka. Mamma finns ändå med mig hela tiden i det jag gör. Kommer för alltid vara med mig i mitt hjärta.

Mamma, jag saknar dig så och önskar att du var här och fick uppleva alla dina barnbarn som du aldrig hann träffa. Tio år och mycket har hänt men vi syskon håller fortfarande ihop och stöttar varandra precis som vi lovade att

Du satte verkligen alltid oss barn först och lärde oss att visa respekt till varandra och hur viktig familjen var då du sa att vi bara kommer att ha varandra den dagen du lämnar oss. Dagen kom då du inte orkade hålla dig kvar här hos oss och jag kände en enorm tomhet och en känsla av att ha blivit föräldralös. Men att ha Jonas, Johan,Joakim och Linda fyller tomheten och du finns med mig varje dag genom dom då vi alla är så lika dig på ett eller annat sätt. Du lyckades skapa den familjen som finns där för varandra no matter what! Love u.

Stor kram till er alla

/L

  1. Förstår precis hur du menar. Har själv en förälder som gick bort mycket tidigare än tänkt när jag var bara 18 år fast vi hela tiden visste om det. Man kan aldrig förbereda sig.
    Så otroligt lik du är Kit på bilden där du bär studentmössa! Wow!!
    //Berith

  2. Matilda skriver:

    Hej!
    Du verkar vara en så fin person, som jag är säker på skyddar sina barn mot allt, även media. Jag hoppas att det inte når Kit om hans pappas utspel om bla adhd. Personligen hoppas jag att han blir av med jobbet, hans uttalande är extremt kränkande för oss föräldrar som kämpar med barn med tex Adhd. Utan medicinering hade nog inte min, numera 17-åring, levt.

    Vet egentligen inte varför jag skriver detta till dig, blev nog bara lite oproportionerligt arg bara. På Niklas.

    I vilket fall så är jag glad för att du har hittat kärleken (hunk är han) och har två jättefina barn!

    kram på dig!

  3. Marie skriver:

    Sista bilden…. med tomteluvan.. galet lik Kit!!!! 💕

  4. Anna skriver:

    Kram!

  5. Beklagar sorgen men så fint du skriver.
    Ja sorgen kommer ju alltid finnas kvar men du beskriver verkligen vilken tur du/ni har i varandras stöd.
    Inte alla förunnat ha det så med sina syskon så ja ta vara på er sammanhållning o njut av det pengar inte kan köpa här i världen.
    Du som sett båda sidor i livet kan säkert instämma där att det är 1000 ggr mer värt.
    Tack för du så generöst delar med dig.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..