Vinterfeeling

Vitt, vitt, vitt! Mycket kan man säga om snö och alla har vi olika åsikter om den, men nog är det allt stämningsfullt och särskilt nu när jag denna morgon fått upp adventsstjärnan i vardagsrumsfönstret och ljusslingan på balkongen. Älskar denna tid som nu ligger framför oss.

Så är det fredag igen och för en vecka sedan befann jag mig på förlossningen i denna stund med en CTG-mätare på magen och jag får snart reda på att vår lilla myra ligger i sätesbjudning och att det blir kejsarsnitt inom 6 timmar och inte en normal vaginalförlossning som man hade tänkt sig. Nu slutade allt lyckligt så för mig spelar det ingen som helst roll hur han kom till världen. Huvudsaken är att han är här nu och att han är frisk och kry.Igår fick jag ett sorgligt besked från en vän som jag lärt känna via bloggen. Hon har likt mig gått i väntanstider och vi har följt varandras graviditeter i många månader. Hon gick på övertid och i onsdags skulle de äntligen bli igångsatta efter lång väntan. Väl på förlossningen fann man ingen hjärtverksamhet hos bebisen och det visade sig att den lille troligtvis hade dött dagen innan i mammans mage. Livet är så ofattbart grym och vissa människor sätts på sådan enorma prövningar.

Jag bröt ihop när jag fick beskedet, där satt jag med vår älskade skatt i famnen och hon min vän fick i samma stund gå igenom det mest fruktansvärda och mest onaturliga en människa kan gå igenom. Man ställer sig frågan varför? Vad är meningen med att en blivande mamma och pappa ska gå i nio månader och vänta och längta efter sitt älskade barn och så på övertid så dör den lilla/lille i magen. Det är så tragiskt och detta är tredje gången denna höst som detta inträffar folk jag känner till. Mina tankar går till Z och T

Natten har varit lugn, funkade perfekt att vara ensam med liten. Vi har ammat och myst några gånger under nattens mörkaste timmar, men där emellan har han sovit och jag likaså. Måste säga att han hittills är en väldigt snäll liten bebis. Inget skrik mer än om han blir hungrig, men jag har nu lärt mig tolka hans signaler så oftast slipper han få ett utbrott för då är hans mamma redan där med bröstet och så slipper vi alla tre stressas upp av en massa gallskrik.

Idag ska jag sätta upp adventsstakar och stjärnor. Den i vardagsrumsfönstret är redan på plats, men resten ska som sagt upp under dagen. Solen skiner ute och jag är också bra sugen på att ta första barnvagnspromenaden med Maximilian, men vet inte om det kanske är för kallt att ta ut honom ännu? Någon som vet? Jag är ju gröngöling på detta med bebisar..

Nu ska jag ta tag i dagen, klockan är ju redan 11, mamma mia!

Kramar