Vårtrötthet

Nu är det inte lika mörka kvällar längre, utan ljust långt efter klockan halv åtta och ljusare ska det bli. Visst är det helt underbart!

Bjuder på ännu en bild på de småcoola franska tulpanerna som vi fått av svärmor. Maken är ju dock rolig, han trodde det var gamla blommor hon kom med ”De hänger ju” var hans kommentar – haha!

Måste erkännas att jag är så trött i dessa dagar. Det är väl en kombination av mina nattamningar och den där berömda

vårtröttheten.

Det sistnämnda är väl ändå en underlig

företeelse

att man blir trött av ljuset som man längtar så mycket efter under den mörka årstiden? Men det är ju så att under december och januari

dominerar

mörkret våra liv och dagarna är ungefär lika långa

.

Under februari till maj ökar ljuset i snabb takt varje dag och detta ska vår kropp anpassa sig till och denna

fysiologiska

omställning känner vi ofta av som

trötthet

och där är väl jag just nu då,

gäsp!

Ikväll har vi ätit en saffranskyckling med risoch nu sitter vi uppkrupna i varsin soffa svärmor och jag med en skål godis på soffbordet mellan oss. Lilleman är i knät hos sin farmor och maken ligger inne i sängkammaren med datorn och är den minst sociala av oss denna lördagskväll.

Hoppas ni har en fin kväll, på återseende!

Kramar ♥