En onsdag i februari

Älskar denna gamla bild från 2013 på Maximilian och mig ♥

.

Godmorgon,Igår hände det som man som förälder fruktar för när barnen är bortlämnade. Dom ringer från förskolan efter någon timma att Maximilian varit med i en olycka och slagit munnen så dom inte riktigt vet hur allvarligt det är, och dom vill att jag kommer. Panik, jag sitter i bilen halvvägs mot Uppsala, bara att vända och köra tillbaka med ovissheten gnagandes. Väl framme så möts jag av en ändå ganska glad pojke, och oron släpper på två röda. Den tiden det tagit för mig köra tillbaka ( ca 25 minuter kanske) har han återhämtat sig och visst ett stort blåmärke på kinden och en sprucken underläpp på två ställen vittnade om att något hänt, men han var ändå vid gott mod och lekte med sina små vänner när jag kom. Tänderna klarade sig som tur va, vi var och kollad för säkerhets skull efteråt. Det gick med andra ord bra, men oj vilken otur han har just nu lilla pojken min.

Igår var det pulkaåkning som var boven när olyckan var framme. Och ett rött ärr som går rak över hans högra ögonbryn vittnar ju om den tidigare olyckan för några veckor sedan när han slog i ansiktet marmorbordet så han fick åka till akuten och limmas ihop. Usch mitt hjärta klara inte en massa sånt här, nu får det vara nog med olyckor för år och dagar framåt säger jag!.

Idag är jag uppe före tuppen då vi ska vara hos Tingsrätten i Uppsala kl 09. Vi har en tvist med hantverkare som monterade vårt kök förra året. Strul med fakturor, och timmar som dom vägrar redovisa och vi vägrar betala utan rätt underlag. Tyvärr har vi sedan vi köpte huset insett att det finns mycket bluff och båg hos en del hantverkarfirmor, som utnyttjar och skriver upp mycket mer timmar än dom varit på plats. Fy fan så lågt det är, men då blir det som man brukar säga; ”see you in court”!

På återseende alla rara (och icke rara för den delen).

Kramar/Anna

.Update; Det blev en förlikning i Tingsrätten. Ingen av parterna är väl egentligen helt nöjda, men nu stänger vi ner detta ärende en gång för alla, inte en dag för tidigt det lär alla inblandade vara överens om. Synd det skulle behöva gå så långt som till rätten dock!