Godmorgon lördag!

.

Tjingeling,

I veckan som gått så har jag hunnit med att plöja tre böcker. En av dom var boken ”Klockan 10:31 på morgonen i Khao Lak”.

Jag minns morgonen den 26 december 2004 glasklart än idag. Maken och jag vaknade upp på ett hotellrum efter ett juldagsfirande tillsammans med ett gäng vänner, och när vi satte på tv:n nåddes vi av nyheten om en jordbävningen i Indiska oceanen, den 3:e kraftigaste uppmätta jordskalvet någonsin. Skalvet orsakade en enorm flodvåg, en tsunami. Och det visade sig senare att 300 000 människor miste livet, och över 5 miljoner beräknas ha blivit helt hemlösa eller tvingats fly. Så fruktansvärt, att det än idag inte går att ta in för en person som inte var på plats i dom drabbade länderna.

_____________________

” När flodvågen slog in över den soldränkta paradisstranden i Khao Lak hade vi precis bytt hotell. Vi ville bo tryggt med tanke på barnen och hade fått en fin bungalow på platt mark nära havet. Vi var lyckliga. Jag är den ende i vår familj som överlevde tsunamin. Min fru Ulrika drunknade tillsammans med våra söner Charlie, 5 år, och Max, 4 år.

___________________

En mycket gripande bok där man får följa en pappas och makes kamp att få hem sin döda fru och sina två små pojkar 4, och 5 år gamla. Tårarna rullade ner för kinderna mer än en gång under tiden jag läste, och jag tänkte hela tiden på mina egna barn. Man får sig en tankeställare vad som egentligen är viktigt och att man ska njuta av sina närmaste medan kan. Det är inte självklart att vi alla dör när vi är gamla.. En helt klart läsvärd bok!

Ta hand om er, och era nära och kära ♥ och ha en skön helg!

På återseende!

Kramar