T e n n b r ö l l o p

Idag för 10 år sedan gled jag och min blivande man upp för altargången i kyrkan, och blev där och då herr och fru och det är vi än idag, så här ett decennium senare ♥

På ett sätt känns bröllopet inte så länge sedan, jag menar ett decennium låter ju som en mindre evighet, men samtidigt fanns inte någon av barnen då. Och Maximilian, Celine och Julie känns som dom alltid funnits med oss, minns knappt tiden före dom kom in i våra liv. Så bröllopet känns både nära och väldigt långt borta på en och samma gång!

.

Att vara gift är inte alla dagar om åren en dans på rosor, men många. Vi är inte alltid överens, men vi respekterar varandras olikheter och vi hänger inte upp oss på småsaker. Det tror jag är en del av framgången, och att man försöker se lyckan i det ”lilla” i vardagen, och att man inte hela tiden tror att allt ska vara storslaget och överdådigt för att man ska vara lycklig, för så ser inte livet ut.

Jag behöver inte skriva att jag älskar dig Jens, för det vet du redan. Ibland gör du mig vansinnig, men samtidigt är du min närmaste vän, min trygghet och stötesten när det blåser ♥ Du tror alltid på mig och min förmåga, och det har du alltid gjort, mer än någon annan ♥

Grattis till oss denna 10 bröllopsdag!

/Anna