Ett behagligt lugn

.

Tjingeling.

För några helger sedan när mamma var här på besök, passade Jens och jag på att gå på barndop i vår vackra kyrka här i småstaden. Vårfrukyrkan som den heter är en av landets äldsta kyrkor. Enligt prästen på dopet är kyrkan den 5:te äldsta i Sverige. Den byggdes alltså i början av 1100-talet, det är ganska svårt att fatta att nått kan stå kvar 900 år senare! Den är så oerhört vacker inuti!

Tycker om att sitta i kyrkan, men gör det dock oerhört sällan. Men när jag väl gör det tycker jag det infinner sig ett slags lugn i kroppen som är väldigt behaglig. När jag var yngre (i början av tonåren) sjöng jag i kyrkokör, då tyckte jag inte själva kyrkobesöket va det minsta ”kul” va bara roligt när man sjöng, att sitta still i bänken däremellan va mindre roande 

 .

Inte ofta jag och han där gör saker på tu man hand numera, svårt att få ihop helt enkelt. Men vi lyckades i alla fall komma till kyrkan en sväng Tur vi har ett långt förflutet med många år i bagaget. Vi hade 11 år ”ensamma” år före barnen kom, vi har alltså varit ihop i över 20 år!

Vilka har varit ihop med samma partner 20 år eller längre av er mina läsare?