Minus 10 grader C, sa termometern tidigt i morse. Trots denna kyla, om än kanske överdrivet betraktar jag den som sträng, lyckas vi hålla innetemperaturen i vårt oisolerade växthus på nollan, eller strax över. Mer idealiskt kan det inte vara för kamelior, olivträd, agapanthusar, pelargoner, blyblommor, myrten … särskilt inte när det dessutom är becksvarta nätter och ljusljusa dagar – tack vare snön.

Att det är idealiskt fick vi svart på vitt på när det gäller de här fyra exemplaren av myrten. Igår eftermiddag nödevakuerades de från växthuset och in hit till det stora fönstret ovanför matplatsen i vardagsrummet. Egentligen alldeles på tok för varmt för dem så här under deras välförtjänta viloperiod.

Idag kunde vi konstatera att just de här fyra såg mer vissna och slokörade ut, typ värmechock, än övriga medlemmar i familjen Myrten – som vackert fått stanna kvar ute växthuset. !

Den här kvartetten är i detta nu återvändare och bärs tillbaka ut till växthuset. Men ett balanserande på en knivsegg är det allt …

Så var det då tulpanens dag. Varför har jag inget begrepp om eller ens en aning om – för oss är det tulpanens dag alla dagar.

Precis som med kanelbullens dag – varför i hela fridens namn kanel? Kardemummabullen och sockerkringlan då …? Orättvist!

Nåväl, tulpaner var det och finns det något mer effektfullt än tulpaner ”på lök”? Nä! Det är så lätt att inte ens tänka på att precis så här har varendaste tulpan, som vi köper i 10-pack på snabbköpet, vuxit upp. Alla 10, ur varsin lök. Det är iallafall min känsla. När de växer ute i trädgården tänker jag självklart på löken därunder … Just de här exemplaren fick vi av en kär vän som köpt dem på Slottsträdgården Ulriksdal och visst är det något alldeles extra med att blanda alla de här ”oheliga” kulörerna. Tuttifrutti! Minimalt med vatten behövs – för precis som med hyacinter och amaryllis har blomstänglarna det mesta av vad de behöver i sitt skafferi – löken.

/Svante

Svartkål, precis som grönkål, står kvar grönsakslandet och leker sommar medan snön yr runtikring.

Är det inte något av ett under att dessa fantastiska grönsaker bara känns fräschare och fräschare. Självklart är det inte mycket av tillväxt den här säsongen, men vadå – det som redan finns kommer att räcka ända till sommaren … trots oavbrutet skördande.

Sagt det förr och säger det igen – finstrimlad svart- och/eller grönkål, gärna med mandolin, är en ytterst kompetent förstärkare av vilken sallad som helst. Blir matigare och godare. Samma med såväl röd- som vitkål. Det sitter i finstrimligheten!

/Svante

I detta nu, onsdagen de 13 januari, 2021.

Ödmjuk inför naturens vidunderlighet och än mer ödmjuk inför det faktum att vi har privilegiet att bo typ mitt i dessa vidunderligheter – om än i en närförort, söder om söder, utanför Stockholm.

Mossklädda berghällar i dagen och en riktig storskog som hämtad ur klassiska sagosamlingen ”Bland Tomtar och Troll” med illustrationer av John Bauer.

Samma skogsbacke, precis bakom vårt hus, för bara någon vecka sedan – när det snöade på riktigt första gången i år. Älskar den förvandling som inte bara årstidernas växlingar utan också väderleken består oss med i form av olika karaktärer på ”dagens tavla”. Ibland är det rent Strindbergsk dramatik med tunga och mörka penseldrag i olja. Ibland är det en sommarlätt och luftig akvarellmålning. Och dessutom – precis allt däremellan …

Samma plats och samma vy, bara någon dag in på nyåret 2021 och en badrumsutsikt som heter duga. Tänk att vi får bo här och uppleva dessa ständigt föränderliga scenarier – oavbrutet. Jag borstar mina tänder med det här framför ögonen varje morgon.

Jag ser ofta många av John Bauers figurer blixtsnabbt skymta förbi där uppe på hällarna. Oftast är det självaste prinsessan Tuvstarr – min favorit. Inbillning tänker säkert någon, men det ÄR på riktigt i min värld – som jag skulle inte vilja vara utan! Känns som att den femhövdade rådjursfamiljen som bor däruppe – hind,  råbock och två eller tre årskalvar – som bor häruppe hr valt platsen med omsorg. Rådjur sägs av hävd vara ensamlevande – här lever undantaget som bekräftar tesen.

/Svante