Det är det minsta en kan säga om Gertrud Båges fantastiska ovala fat – konst. Det finns en lång historia om hur det här fatet kom i min ägo. Tar dock den korta: 1980-tal, plats: Blås & Knåda på Hornsgatspouckeln i Stockholm, jag ser fatet och blir blixtkär – hejdlöst kär, köper det inte – det är för dyrt, köper det ändå!

Det har jag aldrig ångrat!

På det här viset – fyllt av tomater med fotomodellstatus… Ja, ❤️💚

/Svante

Mitt läsvardagsrum – den med betongplattor belagda ytan direkt utanför vår sovrumsdörr – övergår direkt i en cirka 10 kvadratmeter stor rabatt med enbart stjärnflocka, eller astrantia. Jag benämner den som mitt stjärnflockefält. I år är den något alldeles extra och tokväxer. Så till den grad högväxt att taket på kaninhuset knappt får ”huvudet” ovan ”stjärnflockeytan”. Här, när jag sitter ner, syns inte taket alls – helt doppat!

På bilden, från niotiden igår kväll, förvandlar den nedgående solen de annars mest vita blomkalkarna – till ett hav som skimrar i laxrosa. Blir rent andtruten. Att sedan vitklövern blommar och får gräsmattan att likna en stjärnhimmel är en bonus som gör gräset oklippbart. Längst bort där till höger anas lite suddigt de två kaninpojkarna, Sigge och Paris, lekandes, läs:slåss, i sin stora och för luftangrepp skyddade rasthage. Närmare till hands – på kanten till Stina Lindholms, Skulpturfabriken, undersköna fågelbad med form av ”ringar på vattnet” – vilar snigelsaxen inför kvällens snigelraid. Jag vet – det är både osmakligt, äckligt, grisigt, grymt och gud vet vad – men enda sättet att bli av med dessa trädgårdsmarodörer som äter ALLT. Hur minutiöst vi än går tillväga, letar under bladverk, klipper och klipper i hundratal, har en hela arme av nyrekryter dykt upp till morgonen därpå när det är dags för en ny försvarsoffensiv …

Ingen dum plats att annektera till sitt eget läsvardagsrum – eller hur! En plats som är perfekt under förmiddagen, solskyddad av stora ekkronor som på den här bilden från i morse, och under kvällen när solen svalnat, som på förra bilden.

Samma yta som är ”stjärnflockefält” nu på sommaren ser ut så här i slutet av maj. Hundratals av såväl plommonlila som vita kungsängsliljor. I vilket fall är de rutiga och jag tänker varje år – hur kan det finnas en rutig blomma och varför? Blir aldrig klokare …

/Svante

Kolla närmast i bild och mest, längst till höger! Japp, mycket riktigt …

Det ÄR en kronärtskocksbäbis!

/Svante