”Nyårsdag” – måndag, 17 februari, 2020

Kan inte sätta fingret på

vad

eller

varför

… men ända sedan i lördags har det infunnit sig en känsla av ”nyårsdag” och/eller nystart. Mycket, mycket mer än vad en riktig nyårsdag någonsin förmår. Den här storm- och regnpinade helgen borde det istället ha varit höstkänslor som tillstött. Känslorna räcker än idag, måndag – fortfarande stormpinat och så till den grad att jag under den precis avslutade hundpromenaden, fick ta upp ”mitt hjärta” och

bära

honom. Han är aldrig rädd för något annat än vind. Och kommer det till storm

är

han livrädd! Bokstavligen!Nåväl, det är den 17 februari och trots regn och storm känner jag i hjärtat och huvudet, ja – i hela kroppen, att det är vår i luften. Dock med ett smärre bakslag i morse. Min som allra käraste anförtrodde mig vid morgonens frukost, efter helgens två heldagar på trädgårdsmästarutbildningen i Skillebyholm, att snön och vintern kommer i mars. Detta enligt utsago av en av lärarna på den antroposofiskt inriktade utbildningen. Hade det inte vart för just detta faktum hade jag tänkt – vilket nonsensprat.

Men eftersom mitt hjärta klappar halvantroposofiskt, läs: vartannat slag, sätter jag den allra största tilltro till trädgårdsmästaren Martine Durand och hennes profetia. Hon är precis i färd med att gå i pension, dock trovärdigare än någonsin i kraft av erfarenhet – har så länge jag minns skött och förvaltat, med den äran, kryddträdgården på Skillebyholms gård i Ytterjärna – genom allehanda månfaser och andra kosmiska fenomen bland himlakropparna. Som sagt – snö och vinter i mars …

/Svante

P.S. Bilden är från i lördagskväll och vårt sedan länge traditionsenliga helgmålsringningsmys, kl 18 förstås – framför brasan, under sommarhalvåret tar det plats utomhus – när den här ”året-börjar-nu-känslan” först gav sig till känna.