En helig stund + en ännu heligare

Helig Stund nr 1:

En kopp riktigt starkt och nybryggt kaffe. Talgoxarnas kärleksyra vårdrillar tränger in genom växthusets enkelglas. En blek vårvintersol vågar sig in med största möjliga försiktighet …

Helig Stund nr 2:

Visserligen var Mussse – vår dvärpudelsunghund, märk väl: unghund, inte längre valp, om än i sinnet mer valp än någonsin – närvarande även i den förra heligheten,

nr 1

. Det här är dock hans och min, bara vår, stund på riktigt. Platsen är vid strandkanten till

Drevan

, eller mer korrekt

Drevviken

, kantad av månghundraåriga ekar och ett helt fantastiskt ljusspel – alla väderlekar. Här är så vackert att det gör ont! Såväl i kropp som själ.

Här är han – Musse, en ytterst motvillig hemvändare …

/Svante