Fettisdagshemlighet – en mandelkvarn!
Det är fettisdag! Jag pratar förstås om semlor! Hembakta semlor med egengjord mandelmassa fylld i semlor av den lite mindre i storleken som gör att en kan äta flera utan att vare sig bli för mätt, eller ha det minsta dålig samvete – istället för en enda jättestor som en ändå nästan aldrig orkar äta upp. Här har verkligen storleken betydelse! Det vete sjutton hur det går till – måtte vara något elektroniskt …
På bilden morgonens frukostsemla, det är sedan gammalt, som intas med
starkt
svart kaffe – varm mjölk göre sig icke besvär … För att semlorna ska bli riktigt, riktigt perfekta behövs det egengjord mandelmassa och då tarvas inget mindre än en mandelkvarn. Ja, jag vet – ingen självklarhet i ett vanligt kök. Såväl jag som min käraste, som de lantisar vi är, har dock med oss de helt omistliga mandelkvarnarna från våra respektive mammor, och barndomar. Här går Dalarna och Norrbotten på ett ut! Smulat inkrom från själva bullen, finmald sötmandel – som binds samman med vispgrädde … Ja – det hörs väl!
Själva bulldegen gör vi efter Anna-Lisas Semlor i Anna Bergenströms ”Annas Mat”
/Svante