En gudabenådad helg som gått över i en gudabenådad måndag = påskvecka
I morse föresatte jag mig, så snart frukosten var aväten och morgontidningen läst från pärm till pärm, att dagen skulle vikas till arbete vid datorn och skrivbordet i ateljéhuset. En föresats som inbegrep min krönika till nästa nummer av trädgårdsmagasinet
Rum Ute
. Basta! Till saken hör att denna husdel också huserar vårt gästrum, med ingång snett mittemot mitt skrivbord. Ett rum som är utrustat med en klassisk fransk balkong – älskar företeelsen och kanske mest, namnet som nästan känns lite syndigt … Hursomhelst är denna utkiksplats något av en magnet och jag lockas dit oavbrutet så snart koncentration inte är på topp. Det var den
inte
i morse när jag efter en hel timmes
beglande
på datorskärmen fortfarande inte hade fått ner en enda, något så när, vettig mening. Jag smyger in i gästrummet, öppnar den
franska balkongdörren och sticker ut huvudet + halva kroppen – minst, blickar åt höger och möts av synen som bilden ovan skildrar. Det är då det inte längre finns någon återvändo! Jag måste ut!
Ut NU! Särskilt när jag hör ljudet av grus som skyfflas, åstadkommet av min käraste – allt till ackompanjemang av ”vakthund”Musses skällande åt hundpromenerande på skogsstigen bakom vårt hus … Jag känner inte att jag behöver ursäkta mig eftersom det blev en vidunderlig heldag ute i något som kändes som den första riktiga vårdagen. Förmiddagskaffe med kardemummakaka ute på växthusets förstutrappa. Lunch på varmkorv med bröd – följt av eftermiddagskaffe vid 3-tiden. Nyduschad sitter jag nu åter vid datorn med dagens blogginlägg på skärmen – inte med krönikan till
Rum Ute
, som satts på vänt på obestämd tid. Kanske imorgon. Hoprullad på mina fötter sover Musse, tungt och snarkande. Helt utslagen efter en heldag av ystert lekande och tokspringande i det fria.
Helgen inleddes tidigt i fredags morse, läs: 06.30, med årets leverans av ekologisk jord i olika blandningar – direkt från
Hasselfors Garden
. I år extra mycket, fyra(4) pallar – eftersom vi gjort en sambeställning tillsammans med goda vänner och grannar.
Tidigare år har vi nöjt oss med ”bara” två(2) pallar … 😉 Det går åt oanade mängder
U-jord
till alla våra krukodlingar av bland annat jätteverbena. Det har blivit något av vår specialitet det där med stora krukor/urnor. Därav
U-jord
som är speciellt näringsrik och avpassad just för ändamålet. I år har vi dessutom odlingsbäddarna i växthuset som kommer att sluka flera kubikmeter. Enbart tomater är tanken i år …
I lördags var det dags att få sparrisplanten i jorden. Eftersom vi fått tag i 4-åriga plantor från en proffsodlare i Skåne hoppas vi på en skörd redan i år – om än liten och kanske bara under en enda vecka … Gott nog!
Visst är det minst lika vackert med sparrisplant som ostron på det stora bleckfatet – avsett för just ostron …
Sparrissängen är väl förberedd och bestyckad med sandblandad jord – som sparris vill ha för att må riktigt bra. Det är extra roligt med den fleråriga och nästintill skördemogna planten eftersom vi gjorde ett rejält sparrisland redan för ett år sedan – som dessvärre utplånades när vår livslånga växthusdröm uppfylldes. På just den platsen.
Fascinerande med hur nätförsäljning gjort trädgård, som med så mycket annat, så mycket mer tillgängligt för alla över hela vårt land. Så här levererades tio(10) sparrisplantor av högsta kvalitet till vårt ombud – Sköndals Tobak, i Sköndal C.
Vilken helg, vilken dag och vilken tid som ligger framför oss om jag enbart tänker på naturens och trädgårdens livscykel. Svårt ändå att idag fokusera på något som helst annat än den katastrof, och de förändrade livsbetingelser, som vi alla går igenom i detta nu. Dock är naturens kraft till stor tröst för mig. Tänker att vi alla, oavsett var eller hur vi bor, har natur någonstans inte allt för långt borta. Jag ägnade en hel timme under eftermiddagen åt skogsbad. Ja, lätt för mig att säga som bor med skogen ”bakom ryggen”. Kanske inte helt lätt ändå eftersom jag som rörelsehindrad begav mig ut, enbart iförd en käpp – inte två stavar som jag vid närmare eftertanke borde ha gjort. Kom trots det hem helskinnad, med alla leder i funktionsdugligt skick, nästan … Hursomhelst – vederkvickt till kropp och själ! Skogsbad rekommenderas!
/Svante