”Lugnet-före-stormen-läge” för köksträdgården
Vilken gudabenådad dag när sommaren gjorde succéartad entré i Stockholm, i Sköndal och förstås – i Villa Sundahl och vår trädgård. Som ljuset och grönskan är i detta nu … det är bara just idag och några dagar till. Så håll i hatten och dygna – ja, så skulle jag säga om jag inte vore så gräsligt kvällstrött. Har egentligen inga problem med det eftersom jag ändå älskar morgnar och
vill gå upp tidigt. På den här grusplatån – utanför vår så kallade ”bokentré” och då följaktligen under bokarnas lövverk med ett idealiskt silande sol-skugga-läge – huserar sedan några år vår köksträdgård. Det är viktigt att avståndet till köket är minimerat så att det är nära till hands. Vi odlar i upphöjda odlingsbäddar i form av träramar – men också vanliga krukor och trätunnor. Det har visat sig att den ”upphöjda” formen är idealisk för grönsaksodling. Självklart för att det blir ett bättre odlingsklimat då jorden hålls varm ”ovan” jord men också för att det inte blir riktigt, riktigt lika lätt för mördarsniglarna att komma åt godsakerna.
Visst, de tar sig upp hit eftersom det finns något som de vill ha, om än upphöjt – det tar dock lite längre tid, varför det är lättare att hinna klippa dem … Mycket är redan på G, som till exempel lök i olika former, men också sallat. Återkommer senare till själva grödorna.
Kolla på rotvältan längst bort och ungefär i mitten av bilden. Ser inte så stor ut härifrån – men det är den! Någon slags tornado drog snabbt över och igenom vår tomt förrförra söndagen, med resultat att en hel dunge av rönnar ”stupade” – med rötter och allt. Nåväl, inte särskilt mycket att fästa i för de rötterna, med berghällen så nära inunder. Men ändå. Växthuset klarade sig med bara några meter till godo. Och det var ett dån utan like. Hiskligt vilka krafter naturen besitter.
Här har jag backat några meter och är inne i vardagsrummet. Naturen och köksträdgården utanför är precis lika vackra härifrån som ute. Om inte vackrare. Sett härifrån är det två högklassiga målningar jag ser! Precis som husarkitekten, Eskil Sundahl, och trädgårdsarkitekten, Walter Bauer, avsåg.
Deras gemensamma utgångspunkt var att Villa Sundahls samtliga fönster skulle vara just ramar till de målningar som den omgivande naturen och trädgården består husets invånare med. En helt ny vy från den här punkten är också den över vårt nya och återanvända växthus från
. Oj, tänker jag mer än en gång när jag sneddar genom vardagsrummet, på väg från sovrummet till köket … Är det där vårt? Japp – det
är
det!
Visst måste en säga att det är ett fågelår i år! Jag kan aldrig minnas att jag någonsin sett så mycket småfåglar pila runt i trädgården. Någon/några av arterna har redan en, om inte två, flygfärdiga kullar bakom sig. Det känns någonstans sympatiskt och även hoppingivande att något i vår värld är helt opåverkat av den mänskliga samhällskrisen. Detsamma gäller förstås naturen och trädgården i stort som dras med sina egna kriser om än kanske inte av samma dignitet. Eller förresten – varför inte. Tänker till exempel på alla ekars blad. Ska det här bli tredje sommaren med parasitangrepp som gör att löven inte ens hinner slå ut – innan de skrumpnar ihop i en slags klorofyllös gråhet ?
/Svante