Tre(3) toppnummer hos en lite bortglömd museipärla! Och helt oförtjänt
Det är inte Moderna museet jag avser utan rumskamraten och tillika lillasystern –
på Skeppsholmen i Stockholm. Hur en än ser på det – lite i skymundan och i skuggan av storasystern, MM. Har lite svårt att förstå varför det är så många i min bekantskapskrets, intresserade av såväl arkitektur som design, som säger
– jaha, ja just ja … Lite av ett anonymitetsproblem iallafall i mina kretsar. Ändå är det ett museum med utställningar i världsklass. Oerhört kunniga och hängivna medarbetare som tänjer gränser och aldrig är rädda för att utmana. Dessutom alltid fri entré!
På bilden ovan Infield – en utställning, eller snarare en naturinstallation i urban miljö, av den australiska konstnären Linda Tegg. Stora delar av Exercisplan, utanför museerna, upptas av Infield som med 60 olika svenska ängsblommor/växter helt enkelt symboliserar något av det mest svenska som finns – en sommaräng. Insprängda sittplatser i form av låga ”jordpallar” är tänkta för reflektion.
Kanske lite av en kryptisk bild att inleda toppnumret av de tre utställningarna. En i verkligheten jättestor och skalenligt uppbyggd modell av en svensk stad med 22.906 invånare i hela kommunen. Ungefär i mitten av bilden finns en gata liknande ett lite kantigt, U. Omslutet av U:et ligger två byggnader. I den högra av dem bodde jag från 1972 till 1974. Därför är det med lite blandade känslor jag ser den här utställningen …
…
Kiruna Forever
är en skickligt gestaltad och jättestor utställning om Kiruna och processen om hur en hel stad ska flyttas ungefär tre kilometer åt nord, nordost. Allt i kraft av att gruvan och gruvdriften, som i princip
ÄR
Kiruna, behöver expandera. Jag var nere i gruvan då, för mer än 40 år sedan, och redan då var det svårt att greppa hur stor den är. Ett helt eget samhälle i olika nivåer. Utställningskatalogen, eller mer korrekt uttryckt: boken, är något alldeles extra. Ett ursnyggt och innehållsspäckat praktverk i storformat.
Installation vid entrén till
Kiruna Forever
av Outi Pieski.
Folklorismen i bild- och installationskonstnären Outi Pieskis verk – tar tag i mig på ett sällsamt sätt. Så vackert!
Det säger sig självt att
allt
inte går att flytta. Så sorgligt att det helt magnifika stadshuset, ritat av Arthur von Schmalensee och uppfört mellan 1959 och 1962, tillhör de byggnader som inte gått att rädda. Samma arkitekt ligger också bakom den, för icke-Kirunakunniga, mer välbekanta
Lumafabriken
– ett landmärke med sitt glasrum på taket, i Södra Hammarbyhamnen i Stockholm.
Lumafabriken
ritade von Schmalensee tillsammans med en annan arkitekt, Eskil Sundahl. I vars eget hus,
Villa Sundahl
, jag bor idag.
Har många minnen från Stadshuset i Kiruna eftersom det var där som konsumentföreningen Kiruna hade sina sammankomster och förstås också julfester – som jag minns med skräckblandad förtjusning. Som det ÄR med julfester och jag var bara 18 år … Har förstås inte alls med Kiruna Forever att göra men jag var dekoratör, idag heter det fånigt nog visual merchandiser, på varuhuset Domus. Älskade jobbet. Det som trots allt gör mig mest gråtfärdig är att arkitekten Ralph Erskines tre ikoniska byggnader – Berlinmuren, Snusdosan och Spottkoppen – bara är borta. Utplånade! Svårt att överhuvudtaget ta in!
Detaljarbetet och symboliken i det här spjälverken, titta extra noga, är ”att dö för” precis som mycket av den övriga fasta inredningen som tack och lov tagits till vara – och ska användas i andra sammanhang. Något som också gäller …
… den vitt berömda klockstapeln. Här i en
stor
miniatyr.
Klockspelet är redan på plats utanför Kirunas nya stadshus –
Kristallen
, ritat av Henning Larsen Architects.
Här kröner klockstapeln Arthur von Schmalensees magnifika ”gamla” stadshus. Perfektion i fråga om proportioner! Ja, i allt!
Igloo
– ”gamla” stadshuset invigdes 1963 och och fick redan året efter
Kasper Salin-priset
som ”Sveriges vackraste byggnad”. Det här blev också ett stadshus som under 55 år verkligen använts av Kirunaborna – ett folkets vardagsrum, på riktigt, för möten och fester. Tänk bara – hela Konsum och Domuspersonalens julfest i den här salen … 😉 Foto: Arild Vågen.
Och så till den tredje och sista utställningen på
ArkDes
i detta nu:
Konstig känsla känns bra – en utställning om ASMR.
Jag har själv så lite grepp om den här spännande företeelsen att jag väljer jag att lägga ut den text som nu följer – som ett direkt citat från programtexten om utställningen på ArkDes hemsida:
ASMR(Autonomous Sensory Meridian Response) är en term som beskriver en fysisk känsla: eufori eller djupt lugn, ibland ett pirrande i kroppen. Under de senaste åren har en onlinepublik som ägnar sig åt att titta på verk av designer och kreatörer som försöker trigga känslan, vuxit till miljoner. De gör det genom att viska eller äta, röra eller knacka, och mer därtill.
Utställningen är den första i sitt slag som lyfter fram denna känsla och det nya kreativa fält som har vuxit upp kring den. För bara ett decennium sedan avfärdades ASMR i stort sett som ett fantasifoster. I dag representerar termen en av de största rörelserna på internet och den har blivit omöjlig att ignorera. Medan akademiska institutioner runt om i världen försöker få grepp om fenomenet skapar kreatörer – kända som ”ASMRtister” – en kulturell rörelse som överskrider språk och kultur till förmån för kroppsliga ”känningar”.
I likhet med meditation eller yoga sker ASMR både i din kropp och i ditt sinne. Det handlar inte om snabbhet, utan om fokus och långsamhet. ASMRtister försöker inte underhålla, de ger avkoppling. De erbjuder konsumenterna en nivå av isolering från en bullrig, splittrad tillvaro. Genom ljud och film, delade via sändningsplattformar som YouTube, ger ASMR utrymme för närtittande, närlyssning och närhetskänsla.
ASMR injicerar internet med mjukhet, vänlighet och empati. Som en form av digital intimitet erbjuder den tröst på begäran och står emot känslan av isolering som konstant uppkoppling försåtligt kan ge upphov till. Rent allmänt används ASMR mer och mer som en form av självmedicinering mot effekterna av ensamhet, sömnlöshet, stress och ångest. Detta är en av nycklarna till fenomenets framgång, och till dess transcendentala lockelse. SLUT CITAT.
Infield – pågår till 27 september
Kiruna Forever – pågår till 7 februari 2021
Konstig känsla känns bra – en utställning om ASMR – pågår till 1 november
/Svante