På en brygga i Lamborn, Dalarna och precis nedanför mina svärföräldrars hus – ja, till och med på deras tomt. Sagolikt och som hämtat ur John Bauers
Bland tomtar och troll
. Kan riktigt känna det svala och ultramjuuka vatten som bara en inlandssjö besitter. Vatten som är som gjorda att ”näcka” i – livskvalitet i den högre skolan. Nåväl, nu är det inte jag som är här. Däremot min övriga familj – medan jag är fjättrad på hemmaplan. Och nej – det går absolut ingen nöd på mig …
… för så snart jag var klar med tre(3) timmars vattning – kunde jag sitta ner
här
och njuta av det
här
. Privilegierat! OK, jag längtar sjävklart efter mina nära och kära. Förlåt, men kanske mest efter Musse … I trygg vetskap om att alla är hemma igen imorrn och allt är som vanligt. Det ligger också något väldigt sympatiskt bara i känslan av att få längta – längta som ett barn kvällen före julafton. Men vilken kväll, helt säkert också pionernas sista i livet. Lite sorgligt att hettan så snabbt tog kål på dem. Tänker ändå att underbart verkligen