Om igår & idag – Dalarna och förstås, Sköndal – i mitt hjärta!❤️

Livsnjutare 2.0!

Livsnjutare 3.0 då … ?

Ja, om det överhuvudtaget finns någon uppgraderad sådan, en livsnjutare 3.0 – då är det isf Musse. Vår unghund av arten dvärgpudel – med svart, sidenmjukaste av sidenmjuka och lockigaste av lockiga pälsar … + HELT omedveten!

Middag med ”smala” släkten. Egen närvaro i form av käpp.

En middag och en samvaro som traditionsenligt övergår i kvällsdopp och tvagning på bryggan … En julimånad kan inte avslutas på ett varken bättre eller vackrare sätt – än så här. Eller hur!

Och idag – en bitterljuv avfärd med vår husbil … Sagt det förr och säger det igen – vilket helt perfekt fortskaffningsmedel!

Det här var vår tredje vända upp till min svärmor, 81, i Lamborn, Dalarna. Åldersangivelsen bara i kraft av det läge som råder i detta nu. Tänker i mitt stilla sinne att Ingrid far mer illa av ensamhet och isolering – än alla upptänkliga pandemier. Husbilen gör att vi kan åka upp närhelst vi vill och ändå hålla det så beramade ”avståndet”. Vi har vårt eget boende och umgås mest utomhus.

Stannar på hemvägen från Dalarna, som alltid, till vid ett av de vackraste kyrkorum jag vet, Envikens gamla kyrka. Här dock bara exteriört, precis som likväl exteriört, på den husbil vi färdas, bor och lever i – under våra ”sommarseglatser”. Kan inte resa på ett bättre sätt, vare sig det är till svärmor, vänner eller gud vet vad …

Avslutar dagen hemma i Sköndal i lyckligt sällskap av god mat, goda vänner … Gott allt – helt enkelt! Och inte minst – hemmagrisandet!

/Svante