Ge ett outplånligt första intryck – entréplanteringen ordnar det!

Sista dagarna av pur grönska. Och vilka bitterljuva septemberdagar. Små, små gula anstrykningar börjar visserligen göra sig påminda här och var – men än håller klorofyllen emot.

Att lägga tid och kraft på växter runtikring ens eget hems entré är också att visa sina besökare respekt. Och förresten – även självrespekt och stolthet. Såväl när jag lämnar hemmet, som vid hemkomsterna. Av förklarliga och högst synbara skäl – vårt hus står på/i asfalt och i princip på gatan – är det inte tal om några rabatter utan det blir krukor. Ingen skada med det alls egentligen – tvärtom. Det är flexibelt och det som odlas är lätt utbytbart allt efter säsong. Ingen av årets 12 månader är ”icke-entréplanteringsbar” – i just krukor!

Lilaskimrande skyar av vår signaturväxt – jätteverbena, 

verbena bonariensis

. En stor trätunna här nere på asfalten och i stora betongkrukor högt däruppe till vänster på trädgårdsmuren. Den ivrigt blommande och blåblå lobelian i krukan bakom verbenan heter

Riccardi

– har blommat så är sedan i juni. Kommer inte att ge upp ännu på ett tag. Bakom dem ett lagerbladsträd och ‘plättar i luften’ som draperar ett av stegen på trappan.

Och se där! En liten förlupen stängel av den groteskt växande och groteskt livskraftiga murgrönan, som fungerar som marktäckare  på klipphällarna, har med sina sugfötter förirrat sig upp på fasaden.

Krukplantering till vänster om entrén: myrten, två olika slags japanska lönnar, varav den minsta på ett av stegen – den stora längst till vänster och ett klotklippt olivträd + lobelia ‘Riccardi’ och en alldeles vanlig lobelia. Tänk på att minst en blommande växt i säsong alltid höjer effekten avsevärt. När lobeliorna tar farväl väntar cyklamen, höstglöd, azalea och senare, framåt advent, hyacinter, helleborus … då kommer också våra smågranar på rot fram hit till ”framsidan” – nu lagrade och på tillväxt på en skuggig plats. Stolt över att det blir femte året vi använder samma granar.

Låt asfalten blomma! På något sätt förhöjer också asfalten känslan. 😉

/Svante