Glädjehuset i metamorfos

Lördagskvällsmyset vid 18-tiden har bytt karaktär. Nåja, egentligen inte myset i sig, bara inramningen. Rumsligheten – som framtill nu nästintill haft en ogenomtränglig djungelkänsa, läs: tomatdjungel, har på inget sätt varit omysig, tvärtom – har nu ett minimalistiskt och närmast sakralt anslag. Högst tillfälligt. 😉 Våra fasta odlingsbäddar gör omstart. Dock i viloläge och fortfarande tomma i väntan på höstplanteringar. Tomatbeståndet som i princip fyllt

hela

vårt växthus,

alla

odlingsbäddar, ligger nu på komposten för att snart välkomnas tillbaka i form av ny och näringsrik jord. En sund känsla av att vad vi ”tagit ut” av jorden ger vi snart också tillbaka …

Med facit i hand kanske vi nästa säsong ska satsa på några fler grödor. Inte bara tomater …

Jag vet – ”ett minimalistiskt och närmast sakralt anslag” – var en klar överdrift när det gäller förra bilden, med mig i njutningsposition framför kaminen. Där stormtrivs myrten, hälsoblomma, blyblomma, citronträd, olivträd, azalea, pelargon … Mer relevans får devisen i den här andra och helt motsatta riktningen. Här sitter Niclas, min kära sambo, med knähunden Musse – i knäet förstås.

Har inga problem med vardagar – i synnerhet inte idag, måndag – måndagsmännscha som jag är.

Men visst kan jag längta en smula till lördag.

/Svante