… och samtidigt inne i glädjeväxthuset – bild 3.

En krispigt iskall och helt kristallklar novemberfredag när jag tänker – såna här dagar kan ingen klaga på, eller över, november i Sverige. Säkert vanligt förekommande ändå – av bara farten.

I morse tassade jag upp i skogen för att föreviga vårt ”bokprojekt” – plantering av 40 meter bokhäck, 100 plantor, som min sambo gjort en rent heroisk insats med att få i jorden. Och där står den, i nedre vänstra hörnet – vårt senaste projekt. Nu vackert rostbrunröd men ser fram emot den skirt limegröna och tunna vägg som kommer att bli en avskiljare upp mot skogen – inte stänga den ute.

Bara ett lite annat perspektiv. Häcken är planterad precis innanför det gröna, 160 cm höga, Gunnebostängslet. Kommer att osynligöra det även om jag, till skillnad från väldigt många andra, aldrig haft eller har något emot slika stängsel. Särskilt inte när de är gröna och har stått här lika länge som huset. Det hör i hop med helheten och bildar ett sammanhang. Och nu blir det trots allt kvar – om än ännu mer osynligt än i sin forna blotta grönhet …

Här syns, iallafall anas, också hur intrikat sammansatta de tre olikformade huskroppar som utgör Villa Sundahl är. Klättrandes uppför en brant bergssida och förskjutna i förhållande till varandra – såväl i höjd- som sidled.

… och samtidigt inne i glädjeväxthuset!

Har vi nåt att klaga på? Nä! 😉

/Svante