Feltänk? + Omprövning …! ”Påsktuppsflockens” vägran att gå i depå

Här är förra årets, och även årets, ”påsktuppsuppställning” på matsalsbordet. Alla tuppar är såväl handgjorda som handmålade i Nusnäs, Dalarna – vilket gör att ingen är den andra helt lik. Sann tuppindividualism. Tradition sedan förra året är också den fantastiska löpare vi fick av min svärmor då. Vävd och komponerad av hennes två sedan länge bortgångna fastrar, Magda och Signe. Lika mycket och lika signifikativt hantverk från Dalarna – som tupparna.

En totalvägran att utgå, fick evakuering till växthuset som följd. Och så bra de gör sig här i denna årets nästan färgfattigaste tid – tidig vår. Bara utsatt för konkurrens av de blågröna hyacintglasen uppe på nischen som också är ute i ”fel” säsong. Tanken slår mig plötsligt – varför i hela fridens namn kan jag inte få njuta på årsbasis av den färgglädje och av det skickliga hantverk som tupparnas blotta närvaro består mig med? Motsvarigheten i hästform, dalahästen, är mig veterligt inte säsongsbunden på något sätt. Varför är då tupparna påsktuppar? Eller är det bara ett feltänk av oss rent lokalt? Egenpåhittat …? Ja, sannerligen! Från och med nu är de ”bara” dalatuppar och ingenting annat! Vilket omedelbart och med fullständig självklarhet innebär – året-runt-status!😉

Hursomhelst. ”Äkthetsstämpel” från Nusnäs är nog så viktig.

Det tog inte lång tid för oss att bearbeta, och till slut ompröva, ett vara eller icke vara i fråga om tupparnas säsongstillhörighet. Flexibilitet som vi borde tillägna oss i högre grad …

/Svante