”Denna dagen ett liv”…

”Denna dagen ett liv …” skaldade farbror Melker i Astrid Lindgrens klassiker ”Vi på saltkråkan”. Känner mig tämligen säker på att väldigt många, just den dag som idag är, instämmer i hans melankoliska skaldning om än i mening av något diametralt annorlunda än farbror Melkers översaltade abborgryta, frånvaro av drag i vedpsisen, getingstick mm mm. Den dag som idag är handlar ”Denna dagen ett liv” om det som jag lovar 98% av Sveriges population skallar i korus: Vilket j-la väder! Kylan, blåsten och inte minst, regnet – har varit ihållande alltsedan jag väcktes av de två sistnämnda runt 2-tiden inatt. Ska så också vara, ihållande alltså, i minst två dygn till. Visst, jag tycker också att det är kallt, blåsigt och blött men det går absolut ingen nöd på mig när jag ändå, under ett par dagar, är fjättrad vid datorn i kraft av dubbla deadlines. Jag tycker till och med att det är ganska mysigt då min, höst- och vintertid ständigt aktiverade, ljusstake i fönstret mot gatan gjort en brådstörtat comeback. Plus det faktum att naturen och trädgården är så torra att en riktig rotblöta, minst 30 mm, är vad som tarvas för att komma i kapp.

Dessutom får våren ligga kvar i ett tillstånd av krypkörning på lågväxel så att jag, och de två återstående procenten av Sveriges befolkning, får så vi tiger i fråga om utdragenhet på vårnjutningen.

Men visst – kyla, blåst och regn som gör att till och med koltrasten där uppe i bokträdet kurar ihop sig. Sittande i någon slags fosterställning i framstupa sidoläge, hur det nu går till, med uppdragna axlar …

/Svante