Målningsförbud? Det kan sluta illa.

 

   Idag blir det en liten historia med ett tragiskt slut.

Vill någon i din närhet måla om?  Låt det ske. Annars kan detta öde drabba även  dig:

 Tretton gånger på 20 år hade Judith börjat måla om ett rum någonstans, och fjorton gånger hade hon gett upp.

     Den fjortonde gången ägde rum förra tisdagen, då hon för första gången gett upp redan innan hon ens börjat. Hon visste att hon möjligtvis var en smula otåligt lagd och inte gärna lade ned tid på att lägga papp på golvet eller tejpa runt listerna. Men å andra sidan, resonerade hon, så gjorde hon en grym bruschetta och var nästan alltid glad och trevlig i trafiken. Det vägde väl upp hennes bristfälliga målartalang?

Nej, det gjorde det inte – tyckte hennes man Monty – men han hade å andra sidan bränt bort smaklökarna på hemmagjord kimchi under en resa till Japan 1995 och var föga tillförlitlig som karaktärsvittne.

   Judith hade denna tisdag tänkt måla matsalen i deras gemensamma bostad i Danderyd Pavillion Blue, men hade med penseln i burken för första gången på allvar börjat tvivla på sin förmåga att stryka ut färg på ett platt underlag.

    Hon hade låtit känslan av oförmåga växa sig så stark att hon förnam sitt inre kollapsa under trycket, och hade, när Monty fann henne, stått lutat som en kvarglömd stege med pannan mot den fortfarande omålade väggen. 

   Med växande oro hade Monty närmat sig den stela steg-Judith som han med viss svårighet identifierade som sin förut så livliga och betydligt smidigare hustru, och försökt bända pendeln ur hennes händer, men det krampaktiga greppet var nu och för evigt penselformat och omöjligt att lossa.

När Monty mötte  Judiths oseende blick och ylade hennes namn insåg han med fasa att det han såg framför sig var ett Judith-skal, och att själva Judith hade gett sig av någon annanstans – han gissade att det låg någonstans i närheten av Farrow and Ball eller kanske det där Little Green som hon brukar babbla om ganska ofta. Med största sannolikhet var hon faktiskt hjärndöd, och att det var hans bristande förtroende för hennes målartalanger som utpekades som direkt orsak.

5B181B69-D6D3-4F65-92C2-451CA5C5D2D6

   Många gånger under återstoden av sitt tomma liv, kantat av mikrovågsvärmda färdigmiddagar och omålade rum, vände och vred Monty på den där sista tisdagen i minnet.

   Kunde det ha varit den där kommentaren om att hon aldrig skulle klara att dra ett rakt penseldrag som hade drivit henne över gränsen? Eller var det att han gått runt och inspekterat med pekfinger och orättvisa när hon var klar med ett rum och stolt visade honom?

Det lär Monty aldrig få veta. Sent om nätterna tror han sig ibland höra Judits röst från städskrubben, där han förvarar henne bland hushållets andra stegar – en lång som han använder för att rensa hängrännorna och en rolig gulblå en som det står ”Philly” på – och det låter som om hon säger: måla oooooooom måla ooooooom…

Jojo, så går det när man hindrar hyggligt folk att måla om.

EFB7F65C-2962-486F-9184-DD8BBE462CD2

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..