ANNONS

Jag testar min egen paroll: Rensa! Rensa! Rensa!

/

Visst är det intressant hur man kan ha en inövad paroll som man kör med, men som man kanske inte är jättebra på att tillämpa i sitt eget liv?

Sådan är jag när det gäller att rensa. Jag tycker att det är BRA att rensa! Så, rensar jag? Nej, jag sparar allt. Speciellt om det är gammalt, rostigt, amerikanskt eller kitschigt. Eller ett kuddfodral.

Min man – vi kallar honom Jake Gyllenhaal  i det här inlägget – är likadan. Bortsett från kuddfodralen. Ni kanske kan tänka er hur våra garderober, skrubbar, källare och vind ser ut? Crazy horder bonanza with cherry on top.

Snabb bakgrund:

Vi gräver ut källaren och rensar huset för första gången på 11 år för att källarens saker ska kunna bo någonstans. Vi rensar som om det inte finns någon morgondag. Grannarna hatar mig för att jag lägger ut en massa fula inredningsgrejer på ett bord på gatan med den generösa skylten ”BORTSKÄNKES!” på (och får det bekräftat att det är ok att göra sig av med dem, eftersom ingen tar dem ens när de är gratis).

Hur som helst.

I ÅRATAL har jag velat göra mig av med soffan i TV-rummet, eftersom den är vidrig – på riktigt. Alltså riktigt, riktigt äcklig. Det syns inte på bilden nedan – där ser den bara ful och dum ut – men tro mig: Groteskt snuskig.

967729C2-57A4-45FE-A2F5-1D59F67759BE

Förra året försökte jag fasa ut soffan genom att köpa en ny från Sweef och lyckades med den övermänskliga styrka som bara kan motiveras av starkt hat att putta ut soffan till nästa rum,  i riktning mot utgången.

Sen kom den inte längre.

Jake hävdade att han inte klarade sig utan att veta att han kunde gå och lägga sig i den om han ville.

Långsamt fasades istället den nya soffan ut till utfasningsrummet. Inte alls planenligt. Jag och den nya soffan har suttit där och grämt oss ofta under det gångna året.

Men, så en morgon förra veckan hände detta helt utan förvarning – min man Jake Gyllenhaal ger mig en kopp kaffe och säger:

”När containern ändå är här kanske vi kan slänga den där soffan i blå rummet”.

What.

Vad sa han. Är jag död? Hög? Båda?

Nu kanske det som jag ska berätta inte hände exakt på det här viset, men det var så jag upplevde det:

Jag sprang genast fram till snusksoffan, lyfte den på två raka armar och kastade ut den genom fönstret. Och det känns såååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååå bra just nu. Så himla bra, att jag inte vågar fråga Jake om han har ångrat sig, för då kommer jag att få dåligt samvete.

AEA2CB73-4874-40B3-B5AD-26131CDED44D

Ser ni att golvet är gult? Goddammit, det är den där lacken som man envisades med förr. Ett mycket effektivt sätt att inte få färgsättningen att funka är om golvet har en knäpp nyans. Det här golvet ska jag slipa och olja som de andra golven, eller också lägger jag in en sisal- eller ullmatta.

Och det är i den här vevan  jag upptäckte att den där soffan har suttit som en propp i ett avlopp för min kreativitet, lite mer för varje år som jag har vantrivts med den. Nu FLÖDAR nämligen kreativiteten. Jag känner mig fri, lätt, att världen är fylld av möjligheter. Vaknar på morgonen och känner mig taggad, något som det har varit lite si och så med under Coronaåret. Det är uppenbart att snusksoffan var 85% av problemet. Konstigt, men ändå inte konstigt när man tänker på vad jag jobbar med.

Och jag inser att jag hade rätt i det där som jag brukar säga men aldrig riktigt, fullt ut, har tillämpat: Stök och möbler man inte trivs med ligger som stenbumlingar som hindrar floden från att flyta fram.

Så vet ni: RENSA. Bästa sättet att börja inreda!

2

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00